Skírnir - 01.04.1991, Page 42
36
INGI BOGI BOGASON
SKÍRNIR
„Söknuður“ og expressjónismi
I þessum kafla er dvalið við nokkra snertifleti „Saknaðar" og
expressjónisma í hugmyndum og stíl. Erfitt er að sanna að um beinar
expressjónískar fyrirmyndir sé að ræða - líkindin eru þó oft svo mikil
að vert er að leiða hugann sérstaklega að þeim.
1) Tungan sem aflvaki umbreytinga. Expressjónistar litu á tungu-
málið sem verkfæri til að steypa fölskum og heilsteyptum veruleika. í
staðinn kröfðust þeir sanns en sundurlauss veruleika.
„Bölvuð öld! Sundruð! Hljómlaus!" - þannig hefst áðurnefnt ljóð
„Maður rís upp“ („Mensch stehe auf“) eftir Johannes R. Becher. Er
það ímyndun ein að samhljómur sé milli þessara orða og upphafs
„Saknaðar"? Hefur ekki „bölvuð öld“ Bechers „glatað lit sínum“ á
hliðstæðan hátt og „dagar lífs þíns“ í ljóði Jóhanns hafa „sundrast"
og misst allan „hljóm“? Ekki þar með sagt að Jóhann hafi endilega
lesið ljóð Bechers. Líkindin eru of almenn til að hægt sé að fullyrða
slíkt.
I „Söknuði" er tekist á við lífslygi og leiðindi eins og í mörgum
expressjónískum ljóðum og Jóhann er ekki síður miskunnarlaus í
greiningu á samtímanum en expressjónistar. Hann lýsir sljóleika,
fábreytni og eintóna tilveru með orðum sem rífa í hlustir, stinga í
augu. í „Söknuði“ er fjallað um hálfa skynjun, hugsanir og tilfinningar
eru sundraðar: „leiðindin virðast ... sefast“, „vér áttum oss [...] til
hálfs“, „svefnrofum líkist“ (Skáletrun IBB)). Þrátt fyrir sundurvirkni
í aðstæðum ljóðsins beinast orðfæri og stíll að því að skilja eftir heila
og gagntakandi skynjun í huga lesandans.
Ýmis sagnorð „Saknaðar“ eru dýnamísk, en hreyfing og kraftur
eru einmitt einkenni á expressjónískum ljóðum, („þutu“, „falla“,
„blæs“, „höldum áfram"). Og seinasta orð ljóðsins kallar á áfram-
haldandi hreyfingu og átök, meginviðfangsefninu er fleygt út í tómið.
Spurningin hlýtur ekki endanlegt svar, miklu frekar felur hún í sér
endalaust bergmál.
Til þess að vekja lesandann beitir Jóhann tungunni líkt og expressjón-
istar. Hann slítur orð úr venjulegu samhengi, raðar þeim saman á
nýstárlegan hátt, ljær þeim nýtt merkingarbrigði og smíðar jafnvel ný.