Det Nye Nord - 01.01.1922, Side 7

Det Nye Nord - 01.01.1922, Side 7
Januar 1922 DET NYE NORD Side 5 UDLANDETS POLITI DEN INTERPARLAMENTARISKA UNIONEN. Under augusti månad forliden sommar holl den interparlamentariska unionen sin nittonde konfe- rens i Stockholm och redan denna siffra visar hån på elt forflutet, som slråcker sig over en ansenlig lid- rymd. Om Randal Cremer och Frederic Passy från sin Olymp kunnat se ned på den skapelse de givit sina foregångsnamn, skulle de icke deslo mindre kunna vittna om, all vad man vid unionens grund- låggande foresatte sig, endast i ganska ringa mån kunnat nå siil forverkligande. Den stålliga loljden av konferenser i en rad av Europas kullurcentia år icke i och for sig något indicium på unionens livs- kraft och åndamålsenliga utveckling. Skåltal och ban- ketter och vola, som i morgon åro glomda, tillhora karakleristiken å ett otal inlernationella sammanslut- ningar, och de, som icke ågl tyngre belast, ha så små- ningom vittrat sonder och avlosts av mer allvarligt funtade organismer. Riksdagsmånnens Agence Cook brukar den interparlamentariska unionen benåmnas av skåmlarne, och det ligger kanske ett grand av bitter sanning i denna elakhet. Man har på flera håll inom unionens egna leder erkånt, alt en reform av konferensernas arbetssått vore en oundgånglig forut- såtlning, for att deras resultat skulle kunna bringas i paritet med den stora och pretenliosa apparat, som denna sammanslutning av parlamentariker från alla jordens lander nodvåndiggor. Sårskilt har belgaren Henri La Fontaine inlagt stora forljånsler om unio- nens framtid genom att i upprepade inlagor betona nodvåndigheten av, att de delegerades antal sofras efter vederborliga kompelensgrunder och alt de åm- nen, som upptagas till diskussion, vinna en forbe- redande behandling, som kunna ge de beslut som faltas nodig auktorilet inom de politiska och diploma- matiska låger, som unionen soker att påverka. Skall detla våridsparlament erhålla någon pondus och and- lig ryggrad, fordras det, att det sjålvt verkar efter parlamentariska metoder, men i denna del har man gåti fram med en opportunism, som ej kunnat undgå att framkalla allvarliga bakslag och missråkningar. Unionens rost har mojligen for några dagar upp- mårksammats i den press, som legal nårmast till dess årliga samlingsplats, men den allmånna opinionen har sålian eller aldrig fått erfara något om unionens verksamhet, som kommit denna alt framslå som en mellanfolklig faktor av betydelse. Inom de skandinaviska grupperna har unionen kanske ågt sitt fdruåmsta stod. Det var så redan fore kriget. Anslutningen till det freds- och avrustnings- program, som unionen ville befråmja, var sjålvklar så gott som inom alla våra parlamentariska miljoer och arbetsviljan var obestridlig. I de rapporter, som foreligga från de skandinaviska molena, har man ett diskussionsmaterial, som ulan tvivel åger bestående varde, och som man må hoppas tjåna till underlag for ett alltjåml fortsatt intimt samarbele for Nordens positiva insatser på det folkråltsliga gebielet såvål som på det socialpolitiska. Det var också endast hår i våra huvudslåder, som under den långa, sondersli- tande kampen ansatser gjordes for att hålla unionens fana fri från den sondrande tvedråkten och sålunda gora det mojligt att, sedan åskorna forslummats, fora samman fredens vånner ur alla låger under dess egid. Helt naturligt kom dårfor också Stockholm alt bli samlingspunklen for den forstå konferensen under det nya skedet. I konferensens sammansåttning mårktes dock allt- for vål, all den forsoning, som inbjudarna velat for- utsålta hos sina kolleger, ånnu icke var till finnandes. Fiankrike, Belgien och med dem Tcekoslovakien och hela den »lilla ententen« avholl sig demonstralift från att skicka några represenlanter och det var sålunda klart, alt en remma intrålt, som allvarligt slålide uni- onens framtid på spel. En klyfning synes oundviklig. For de Iedande var det givetvis icke en angenåm sak att nodgas konstatera delta faktum, men den vik- tigasle uppgiflen for morgondagen måsle icke desto mindre bliva att se till, hur arbetet Iåmpligast skulle organiseras med hånsyn till forhållandena sådana de åro. Konferensen i Stockholm beslot for sin del att soka vinna de syd- och cenlralamerikanska staterna for anslutning och sålunda uloka numeråren. Man må dock besinna, alt dessa stater i den panameri- kanska unionen ha sitt specifika organ med analoga uppgifler och alt deras upptrådande i Genéve inga- Iunda utan vidare gor ett samarbele sannolikt eller ens onskvårt inom det bestående forbundets ram. Snarare forefaller det onskvårt, alt det rent posiliva arbetet inom respektive nalionella grupper stimuleras i hogsla mojliga grad genom upptagande av arbets- uppgifler, som ligga inom deras otnedelbara råckhåll. For det inlernationella sekretariatet må det sedan bli en uppgift att koordinera dessa samverkande kratter och gora resultaten av gjorda insatser kånda och lill- gångliga for så vidstråckta kretsar som mojligt. De årliga konferenserna av mondial karaklår åro må- hånda rålt overflodiga for delta syfte. Unionen åger på papprel en byrå, vårs såte numer forlagts till Ge- néve, men i sjålva verket utlores allt forberedande arbele mellan konferenserna av en enda sekrelerare och det år uppenbart, att dennes krafter icke på långt når kunna råcka till for alla de mångskif- tande uppgifter, som unionens brokiga facettering ger vid hånden. Det år dårfor en ganska nåra till hånds liggande reform, att Nalionernas Forbunds sekretariat

x

Det Nye Nord

Direkte link

Hvis du vil linke til denne avis/magasin, skal du bruge disse links:

Link til denne avis/magasin: Det Nye Nord
https://timarit.is/publication/1307

Link til dette eksemplar:

Link til denne side:

Link til denne artikel:

Venligst ikke link direkte til billeder eller PDfs på Timarit.is, da sådanne webadresser kan ændres uden advarsel. Brug venligst de angivne webadresser for at linke til sitet.