Det Nye Nord - 01.01.1922, Side 8

Det Nye Nord - 01.01.1922, Side 8
Side 6 DET NYE NORD Januar 1922 får overtaga uppgiften som formedlare mellan de olika nationella grupperna: inom dess led finnas ju krafter, som åro vål skolade for att sakkunnigt och effeklift kunna orientera de stråvanden, som å olika håll komma till synes. Stockholmskonferensen betonade också sin nåra samhorighet med Nationernas forbund, vårs syften den i stort sett gjorde till sina, och arrangement ha redan tråffats for att kontakten mellan de begge insti- tutionerna uppråtthålles. Genom att folkforbundet overtoge nåmnda formedlingsverksamhet avlastades också unionens budget med en utgift, som f. n. synes alldeles overmåktig. I sjålva verket anslå namligen nu de olika grupperna alla sina medel (c:a 80,000 frcs.) till den internationella byrån (eller råttare sekre- tariatet), medan de sjålva sålian forfoga over ett ore for att kunna f5ra i land utredningar eller andra uppgifter, som ligga inom deras direkta rayon. Huvudsaken måste som sagt bli, att arbetet inom grupperna erhåller den slorsta mojliga stimulans, medan det internationella samarbetet må lita till den organisation som finnes utan att ta i anspråk en onodig och i många tånkbara fali skadlig dubblering. Vid Stockholmskonferensen syntes man i ovrigt ense om, att Unionen som sådan borde bestå i dess traditionella egenskap av ett organ for folkviljan på fredsstråvandets gebiet. Det understroks, att såvål Folk- forbundets råd som dess forsamling voro regering- arnas organ, medan Unionen skulle stå vid deras sida som den folkvalda eliten. Huruvida denna karakteristik av institutionerna må anses adekvat, behover man ej i detta sammanhang diskutera. Den år om icke forenlig med den analys, som Folkfor- bundet sjålvt givit av sina begge samordnande organ, så dock elt symptomatiskt uttryck for den uppfatt- ning, som gjort sig ganska bred efter den erfarenhet, man under de gångna åren vunnit. Diskussionen vid konferensen rorde sig våsentligen om de problem, som Folkforbundet sjålvt åger på sin dagordning. Rustningarnas begrånsning stod sjålv- fallet i forgrunden och efter det blomrika inlednings- anforande, som herr Branting holl — liksom for att skaffa socialismen ett intrådeskort inom den borger- liga pacifismens ram —, molte det ingen svårighet att få majoriteten med på ett votum, som upptnnnade den strax dårefter sammantrådande Folkforbundsfor- samlingen att radikalt gå de framstållda forslagen om realiserandet av de i forbundsakten uppstållda teserna in på livet. Någon effektivitet lånde detta beslut icke till. Ingen hade kanske våntat det. Man hade i Genéve tydligen ej lust att tillmåta besluten i Stockholm karaktåren av direktiv. Washingtonkon- ferensen kastade i ovrigt redan sin skugga framfor sig. Den internationella arbetsbyrån erholl likaledes ett ampelt vitsord och de fiesta delegerade voro overens om, att det borde åligga de olika pariamenten att ge sitt stod åt de resolutioner, som fattats vid arbets- konferenserna i såvål Washington som Genua. Skill- naden mellan det industriella arbetets och åkerbrukets forhållanden understroks dock kraftigt från skillda håll. I fråga om det ekonomiska låget anslot man sig å andra sidan till de uttalanden, som gjorts vid nationalekonomernas konferens i Bryssel och det enda anmårkningsvårda under debatten var det ener- giska uttalande, som gjordes av en tysk delegerad om att mojligheterna for skadeståndets betalande borde undersokas lika mycket ur Tysklands egen intressesynpunkt som ur den europeiska solidaritetens. Ett åmne, som man kunde ha våntat bli foremål for en mer ullommande debatt, var frågan om med- lings och undersokningskommissioners organisation. Professor Schucking var hår referent och hans for- trogenhet med åmnet i hela dess vidd kan givetvis icke såttas i fråga. Tyvårr hade emellertid icke någon rapport forberelts av sekretariatet, utan konferensen stod så illa orienterad for att kunna gora ett våg- ledande uttalande som over huvud vilken lekman som helst. På detta område har dock forut inom unionen initiativ av vårde blivit tagna och det hade såkerligen kunnat betyda något for de hogviktiga frågoinas framtida behandling, om åtminslone deras principiella stållning inom det idekomplex, som Folk- forbundsakten tillskapat, blivit klarlagd från kompe- tent håll. Det må antecknas, att man å amerikansk sida betonade, att Haaginstitutionerna icke finge trådas for nåra genom nyskapelser av analog karaktår, utan man borde hålla fast vid och utveckla de råtlsinstitut, som de begge fredskonferenserna grundlagt. I sjålva verket verkar dualismen inom skiljedom- och med- lingsvåsendet, sådant det f. n. ter sig efter Folkfor- bundsorganens ikrafttrådande, icke så litet desorien- terande ock denna vacklan kan bli till allvarligt men for det fortsatta kodifieringsarbetet, om riktlinjer icke uppdragas till den ena som den andra institutionens gagn. Från den interparlamentariska konferensen i Kopenhamn erinrar sig var och en med intresse for skiljedomsinstitutets avgrånsning den utomordentligt vårdefulla avhandling, som presenterades av professor Knud Berlin. Man saknade i Stockholm i hog grad en motsvarighet till denna framstållning, och i av- saknad dårav nodgades man hålla sig till generali- teter, som icke egentligen kunna gora anspråk på att fora problemen framåt. Vill man summera resultaten av den konferens, som Stockholm hade åran att motlaga, må det då genast medgivas, att de knappast stodo i forhållande till den pretention, med vilken konferensen fram- trådde. Men detta kan icke nog beklagas. Ty freds- stråvandet behover om något auktorilet. Vi åga ju icke hår i Norden vid våra akademier någon folk- råttslig disciplin och så mycket mer gor sig dårfor behovet tillkånna av skolade och vål forberedda inlågg i de diskussioner om mellanfolkliga ting, som tagas upp å andra tribuner. Må vara att de årade parlamentarikerna ågde tvenne blivande Nobel- pristagare inom sina led, så formådde dock icke deras insatser att forta det intrvck av dilettantism, som diplomatien utan tvivel med berått mod kastade konferensen i ansiktet. Och sådana malorer vill man gerna se Unionen besparad. Ty det år alldeles uppen- bart, att skall icke allt fortroende for den borgerliga pacifismen språngas sonder av den icke enbart god- artade kritik, samhållsrevolutionårerna ha i bakhåll, så fordras det på det rent folkråttsliga gebietet samma metodiska och allsidigt genomforda aktion, som visat sig ensam kunna båra till seger på det socialpolitiska området. Lage Stael von Holstein.

x

Det Nye Nord

Direkte link

Hvis du vil linke til denne avis/magasin, skal du bruge disse links:

Link til denne avis/magasin: Det Nye Nord
https://timarit.is/publication/1307

Link til dette eksemplar:

Link til denne side:

Link til denne artikel:

Venligst ikke link direkte til billeder eller PDfs på Timarit.is, da sådanne webadresser kan ændres uden advarsel. Brug venligst de angivne webadresser for at linke til sitet.