Det Nye Nord - 01.01.1922, Side 8
Side 6
DET NYE NORD
Januar 1922
får overtaga uppgiften som formedlare mellan de
olika nationella grupperna: inom dess led finnas ju
krafter, som åro vål skolade for att sakkunnigt och
effeklift kunna orientera de stråvanden, som å olika
håll komma till synes.
Stockholmskonferensen betonade också sin nåra
samhorighet med Nationernas forbund, vårs syften
den i stort sett gjorde till sina, och arrangement ha
redan tråffats for att kontakten mellan de begge insti-
tutionerna uppråtthålles. Genom att folkforbundet
overtoge nåmnda formedlingsverksamhet avlastades
också unionens budget med en utgift, som f. n. synes
alldeles overmåktig. I sjålva verket anslå namligen
nu de olika grupperna alla sina medel (c:a 80,000 frcs.)
till den internationella byrån (eller råttare sekre-
tariatet), medan de sjålva sålian forfoga over ett
ore for att kunna f5ra i land utredningar eller andra
uppgifter, som ligga inom deras direkta rayon.
Huvudsaken måste som sagt bli, att arbetet inom
grupperna erhåller den slorsta mojliga stimulans,
medan det internationella samarbetet må lita till den
organisation som finnes utan att ta i anspråk en
onodig och i många tånkbara fali skadlig dubblering.
Vid Stockholmskonferensen syntes man i ovrigt
ense om, att Unionen som sådan borde bestå i dess
traditionella egenskap av ett organ for folkviljan på
fredsstråvandets gebiet. Det understroks, att såvål Folk-
forbundets råd som dess forsamling voro regering-
arnas organ, medan Unionen skulle stå vid deras
sida som den folkvalda eliten. Huruvida denna
karakteristik av institutionerna må anses adekvat,
behover man ej i detta sammanhang diskutera. Den
år om icke forenlig med den analys, som Folkfor-
bundet sjålvt givit av sina begge samordnande organ,
så dock elt symptomatiskt uttryck for den uppfatt-
ning, som gjort sig ganska bred efter den erfarenhet,
man under de gångna åren vunnit.
Diskussionen vid konferensen rorde sig våsentligen
om de problem, som Folkforbundet sjålvt åger på
sin dagordning. Rustningarnas begrånsning stod sjålv-
fallet i forgrunden och efter det blomrika inlednings-
anforande, som herr Branting holl — liksom for att
skaffa socialismen ett intrådeskort inom den borger-
liga pacifismens ram —, molte det ingen svårighet
att få majoriteten med på ett votum, som upptnnnade
den strax dårefter sammantrådande Folkforbundsfor-
samlingen att radikalt gå de framstållda forslagen
om realiserandet av de i forbundsakten uppstållda
teserna in på livet. Någon effektivitet lånde detta
beslut icke till. Ingen hade kanske våntat det. Man
hade i Genéve tydligen ej lust att tillmåta besluten i
Stockholm karaktåren av direktiv. Washingtonkon-
ferensen kastade i ovrigt redan sin skugga framfor sig.
Den internationella arbetsbyrån erholl likaledes ett
ampelt vitsord och de fiesta delegerade voro overens
om, att det borde åligga de olika pariamenten att ge
sitt stod åt de resolutioner, som fattats vid arbets-
konferenserna i såvål Washington som Genua. Skill-
naden mellan det industriella arbetets och åkerbrukets
forhållanden understroks dock kraftigt från skillda
håll.
I fråga om det ekonomiska låget anslot man sig
å andra sidan till de uttalanden, som gjorts vid
nationalekonomernas konferens i Bryssel och det
enda anmårkningsvårda under debatten var det ener-
giska uttalande, som gjordes av en tysk delegerad
om att mojligheterna for skadeståndets betalande
borde undersokas lika mycket ur Tysklands egen
intressesynpunkt som ur den europeiska solidaritetens.
Ett åmne, som man kunde ha våntat bli foremål
for en mer ullommande debatt, var frågan om med-
lings och undersokningskommissioners organisation.
Professor Schucking var hår referent och hans for-
trogenhet med åmnet i hela dess vidd kan givetvis
icke såttas i fråga. Tyvårr hade emellertid icke någon
rapport forberelts av sekretariatet, utan konferensen
stod så illa orienterad for att kunna gora ett våg-
ledande uttalande som over huvud vilken lekman
som helst. På detta område har dock forut inom
unionen initiativ av vårde blivit tagna och det hade
såkerligen kunnat betyda något for de hogviktiga
frågoinas framtida behandling, om åtminslone deras
principiella stållning inom det idekomplex, som Folk-
forbundsakten tillskapat, blivit klarlagd från kompe-
tent håll. Det må antecknas, att man å amerikansk
sida betonade, att Haaginstitutionerna icke finge trådas
for nåra genom nyskapelser av analog karaktår, utan
man borde hålla fast vid och utveckla de råtlsinstitut,
som de begge fredskonferenserna grundlagt. I sjålva
verket verkar dualismen inom skiljedom- och med-
lingsvåsendet, sådant det f. n. ter sig efter Folkfor-
bundsorganens ikrafttrådande, icke så litet desorien-
terande ock denna vacklan kan bli till allvarligt men
for det fortsatta kodifieringsarbetet, om riktlinjer icke
uppdragas till den ena som den andra institutionens
gagn. Från den interparlamentariska konferensen i
Kopenhamn erinrar sig var och en med intresse for
skiljedomsinstitutets avgrånsning den utomordentligt
vårdefulla avhandling, som presenterades av professor
Knud Berlin. Man saknade i Stockholm i hog grad
en motsvarighet till denna framstållning, och i av-
saknad dårav nodgades man hålla sig till generali-
teter, som icke egentligen kunna gora anspråk på att
fora problemen framåt.
Vill man summera resultaten av den konferens,
som Stockholm hade åran att motlaga, må det då
genast medgivas, att de knappast stodo i forhållande
till den pretention, med vilken konferensen fram-
trådde. Men detta kan icke nog beklagas. Ty freds-
stråvandet behover om något auktorilet. Vi åga ju
icke hår i Norden vid våra akademier någon folk-
råttslig disciplin och så mycket mer gor sig dårfor
behovet tillkånna av skolade och vål forberedda
inlågg i de diskussioner om mellanfolkliga ting,
som tagas upp å andra tribuner. Må vara att de
årade parlamentarikerna ågde tvenne blivande Nobel-
pristagare inom sina led, så formådde dock icke
deras insatser att forta det intrvck av dilettantism,
som diplomatien utan tvivel med berått mod kastade
konferensen i ansiktet. Och sådana malorer vill man
gerna se Unionen besparad. Ty det år alldeles uppen-
bart, att skall icke allt fortroende for den borgerliga
pacifismen språngas sonder av den icke enbart god-
artade kritik, samhållsrevolutionårerna ha i bakhåll,
så fordras det på det rent folkråttsliga gebietet samma
metodiska och allsidigt genomforda aktion, som visat
sig ensam kunna båra till seger på det socialpolitiska
området.
Lage Stael von Holstein.