Det Nye Nord - 01.10.1922, Blaðsíða 3

Det Nye Nord - 01.10.1922, Blaðsíða 3
Oktober 1922 DET NYE NORD Side 165 UDLANDETS POLITI] EUROPAS SUPREMATI I DEN POLITISKA VÅRLDEN. Af Rudolf Kjellén f. »Stormakterna«s Forfatter er død. Nor- den har mistet sin betydeligste udenrigspolitiske Forsker og en af sine livfuldeste Fremstillere. Hos Kjellén var en usædvanlig Viden parret med en vis Romantisme, der netop gav hans Frem- stillingsformer en egen dragende Karakter, som kun findes hos de allerypperste. For vort Tids- skrift betyder Professor Kjellén’s Bortgang et meget føleligt Tab, saameget mere som Samar- bejdet netop nu synes at være kommet ind under faste Former. Vi er imidlertid stolte over at være i Stand til at offentliggøre Kjellén’s maaske sidste Tidsskriftsartikkel, en Artikkel, hvori alle hans forskellige Evner netop faar Lejlighed til at spille i Dagslyset. Vi vil af al Evne søge at ære og opretholde hans Minde i vore udenrigspolitiske Spalter, som vi af hans sidste Breve véd var kommen til at staa hans Hjerte nær. Redaktionen. Vi utgå i denna studie forst från det konventio- nella vårldsdelbegreppet och betrakta alltså Eu- ropa som en medlem i en systemfamilj, dår Asien, Afrika, Australien och tvillingparet Amerika åro de andra. Frågan år om forhållandet mellan syskonen och herravåldet i huset. Det faller då forst i ogonen, att Europa icke från begynnelsen eller i yttre dimensioner har något fore- tråde. Asien har den historiska forstfodsloråtten, åfven Afrika (Egypten) år åldre, endast Amerika och Australien åro yngre; Europa står alltså i detta af- seende i midten, no. 3 i raden. Asien år också »store- bror« i kvantitativ mening; Europa kommer som god andre i befolkningstal, men nåst sist i areal. En besokan från någon annan planet, som tage on forstå orientering af jorden, skulle dårfor knap- past falla på den tanken att placera Europa i hog- såtet. Men for oss planetens egna innevånan, och gifvetvis i forstå hånd for européerna sjålfva, har denne placering blifvit elt axiom, kanske invuxit lika starkt i våra forestållningar som den hvita rasens primat i månskligheten, for att icke saga månnislcans i djurriket. Långa tiders erfarenhet har skapat denna forestållmng och fordjupat den, tilis den fått dog- mens sjålfklarhet och obetviflade natur. Erfarenheten har vunnits på tvånne linjer, kultu- rens och maktens. Den europeiska kulturens seger- tåg år en enda stor process nåstan utan uppehåll. Intet har kunnat motstå den, imhemska ameri- kanska kulturformer (aztek och inka) lika litet som nrgamla egyptiska och indiska, till slut icke ens det grundmurade kinesiska motvårnet. Motståndarne åro doda eller undertryckta, så att ingen nu står kvar. Segern år vunnen ofver jordens vida rund. Dess djup och varaktighet skall hår icke diskuteras; det år nog for vårt sjålfmedvetande att konstatera frånvaren af hvarje annat jåmbordigt banér. Men åfven på den maktpolitiska linjen tyckes Eu- ropa ojåmforligt starkt. Mer eller mindre djupt sitter dess grepp i de andra vårldsdelarne, medan ingen af dem griper allvarligt tillbaka i Europa. Den europe- iska maktens utbredning år ett fenomen af till synes samma omotståndlighet och af foga mindre dimensioner ån den europeiska kulturens. Då vi nu gå att skårpa blicken for vissa sidor i Europas våridssupremati, år det uteslutande den se- nare ulvecklingslinjen som skall uppmårksammas. Vi betrakta alltså Europas politiska roil i de andra vårldsdelarne, sådan den varit och år, for att dåraf mojligen kunna draga några slutsatser i frågan huru- dan den skall blifva. For en sådan undersokning beliofva vi en sårskild term, som betecknar en makts ingrepp på en annan makts (hår våridsdels) naturliga område. Geofysiken står geopolitiken hår till tjånst, då den talar om transgressioner mellan land och haf. Termen år neutral: dårinne kunna ur en utvecklingssynpunkt gomma sig såvål embryon, begynnelsen till ofver- grepp, som relikter, antikverade rester, och rena episoder. Vid stållande af de senare diagnoserna kråfvas naturligen en stor forsiktighet, men trans- gressionen låter sig omedelbart konstateras på kartan. Det år ett formalbegrepp for den realitet, som plågar antydas med det mera svåfvande ordet koloni. >{• Innan vi granska vårldskartan, kasta vi en blick i våridshistorien och skola dårvid genast gora den — kanske ofverraskande — upptåckten, att Europas su- premati år af ett skåligen sent datum: dårforut var det sjålft objekt for sina åldre syskons och nårmaste grannars ofvergrepp. Visseligen misslyckades Asiens forstå strandhugg i Europa med den persiske storkonungen till instru- ment, och den europeiska antiken gjorde sedan stora transgressioner i både Asien och Afrika. Men dår kommo från båda hållen svåra bakslag under medel- tiden: två från mongoler ofver Uralbryggan och två från muhammedaner ofver Medelhafsbryggorna. Af dessa var det forstå, hunner nas (omkr. år 375— 451), en kort episod; men den andra, mongoler- nas i Ryssland, varade ett fullt Vi årtusende (1220: talet—1480); den tredje, morernas i Spanien, drojde i 8A årtusende (711—1492), och den fjårde, turkarnes ofver Balkanhalfon (från midten af 1300: talet), år ånnu efter mera ån Vs årtusende icke defi- nitivt slut. Ånnu vid medeltidens slut kling år 1460 bar Eu- ropa alltså i trenne horn djupa inteckningar utifrån. Forstå tecknet på dess makt var afskuddandet af de båda svåraste, i Spanien och Ryssland, fore år 1500.

x

Det Nye Nord

Beinir tenglar

Ef þú vilt tengja á þennan titil, vinsamlegast notaðu þessa tengla:

Tengja á þennan titil: Det Nye Nord
https://timarit.is/publication/1307

Tengja á þetta tölublað:

Tengja á þessa síðu:

Tengja á þessa grein:

Vinsamlegast ekki tengja beint á myndir eða PDF skjöl á Tímarit.is þar sem slíkar slóðir geta breyst án fyrirvara. Notið slóðirnar hér fyrir ofan til að tengja á vefinn.