Det Nye Nord - 01.12.1922, Blaðsíða 7

December 1922
DET NYE NORD
Side 209
nårmare villkoren for statsbidrag samt från vilka
orter ocli till bur stort antal kvalificerade arbetslosa
skola antagas till arbetet ifråga. Dårefter overlåmnas
verkstålligheten åt endera Sodra Sveriges eller Norr-
lands Statsarbeten, som ha att skriva kontrakt med
vederborande kommun eller vågdistrikt och starta
foretaget. Kontroll och avsyning åger rum genom
Våg- och Vattenbyggnadsstyrelsens tjånstemån.
Statsarbetena hava blivit ett våldigt foretag. Under
vintern 1921—1922 voro ifrån Haparande til Ystad,
med koncentration givetvis till industridistrikten, cirka
650 statliga nodhjålpsarbeten igång, sysselsåttande
sammanlagt cirka 30.000 arbetare. De fiesta arbetena
utgjordes, som sagt, av vågarbeten, dåribland flera
automobilvågar for framtida statlig biltrafik; eljest
forefanns den mest brokiga mångfald arbeten: myrut-
dikningar, sjosånkningar, flottledsarbeten, skogsdik-
ningar, skogsplantering, m fl. Alla sorters yrken voro
representerade bland de arbetslosa. Men for alla
gållde samma nodhjålpslon, som ingenstådes fick un-
derskrida 2:95 kr. pr dag, men som for Stockholm
och orter med hogrearbetsloner uppgick til 25 % av
gångse grovarbetarelon. Det har naturligtvis varit ett
svårt problem att vidmakthålla nodig arhetsintensitet,
sårskilt vid ackordsarbeten, då fortjånsten icke fick
overskrida ett visst maximum. Som regel har dårvid
gåilt, att satt ackord icke fick åndras, utan justering
neråt måste verkstållas vid ny ackordsåttning. Svåra
stridigheter hava uppkommit, då Arbetsloshetskom-
missionen, i mån av lonernas fortsatta fali på oppna
arbetsmarknaden, ålagt Statsarbeten att i proportion
sånka arbetsfortjånsterna vid nodhjålpsarbetena.
Kommunister och syndikalister ha då ivrigt agiterat
for strejk och allmån blockad av de statliga nodhjålps-
arbetena, och några sådana strejkepidemier ha ett par
gånger utbrutit, men endast berort den mindre delen
av nodhjålpsarbetarna. Arbetsloshedskommissionen
har då anvisat understodda arbetslosa till de blocke-
rade arbetsplatserna, och hava dessa vågeat, ha de for-
verkat råtten till vidare understod. Strejkvapnet år
också overksamt gentemot statliga nodhjålpsarbeten,
som ju icke ha bråttom. De arbetslosa ha efter band
insett detta, och sedan våren 1922 ha strejkerna bland
nodhjålpsarbetare upphort. Socialdemokraterna ha
också sokt varna de arbetslosa for sådana principiellt
forkastliga och praktiskt fullkomligt resultatlosa fore-
tag.
Arbetslosheten i Sverige kulminerade under de for-
stå vintermånaderna innevarande år. Hela antalet ar-
betslosa i landet uppskattades då till 163.000, varav
30.000 voro anstållda vid statliga nodhjålpsarbeten
och 63.000 åtnjoto understod. Den nya socialdemo-
kratiska regeringen under hr Brantings ledning fann
sig då foranlåten att foreslå riksdagen oerhorda
åskanden for arbetsloslietens bekåmpande. For nod-
hjålpsarbeten och understod under 1922 begårdes så-
lunda 70 milj. kr. For statsbestållningar (forsvars-
våsendet och kommunikationsverken) åt industrien
27 milj. kr., varav 12 milj. kr. i lånemedel. In summa
alltså 9 7 milj. k r., varav de 85 milj. kr. skulle tagas
direkt ur budgeten utan anlitande av lånemedel. En
proposition i sådant syfte ingavs också till riksdagen i
januari månad 1922. I denna forutsatte icke rege-
ringen någon annan foråndring i principerna for Kom-
missionens verksamhet, ån att staten efter danskt och
norskt monster jåmvål skulle kunna subventionera
kommunala nodhjålpsarbeten, men endast under den
forutsåttningen, att Arbetsloshetskommissionen pro-
vat och godkånt arbetets art, att de for Statsarbetena
gållande arbets- och lone villkoren kommo till tilllåmp-
ning, samt att statsbidraget icke fick uppgå till hogre
belopp, ån som kommit på statens andel for samma
arbetslosa vid understodsverksamhet.
De borgerliga partierna, som utgjorde riksdagens
majoritet, voro icke obenågna att bevilja de begårda
beloppen, men ansågo sig bora fordra betryggande
garantier for der as anvåndning i strångaste overens -
stånnnelse med hittilis gållande direktiv for den stat-
liga understodsverksamheten. Socialdemokraterna
hade principiellt gått med på dessa. Ifråga om un-
derstodsverksamhetens forhållande till arbetskonflik-
ter hade dock efterhånd yppats motsåttningar melian
regeringen och Arbetsloshetskommissionen. Den se-
nare hade nåmligen i åtskilliga fali ansett sig bora
såsom olovliga betrakta vissa strejker och blockader
samt påbjudit de understodda arbetslosas anvisning
till blockerat arbete med risk for avstångning från
understodsverksamheten, dårest de understodda våg-
rade antaga det hlockerade arbetet. Detta våckte
stark forbittring inom fackforeningsrorelsen, och re-
geringen fann sig i mårs månad foranlåten att på
denna punkt underkånna Kommissionens ståndpunkt
samt som regel forbjuda anvisning av arbetslosa un-
derstodda eller nodhjålpsarbetare till sådana arbets-
platser, dår reguljår arbetskonflikt var rådande. Ar-
betsloshetsfrågan fick dårmed en tillspetsad politisk
karaktår. Hoger, bondeforbundare och frisinnade
voro eniga dårom, att Kommissionen handlat i over-
ensståmmelse med riksdagens tidigare direktiv och
gått ut från den i rådande nodtider sjålvklara
uppfåttningen, att varje slag av arbetskonflikt
icke utan vidare kan godtagas från statens sida,
och att de organiserade arbetarna icke genom okyn-
nesblockader fingo forminska de knappa arbetstill-
fållena. Å andra sidan onskade de borgerliga par-
tierna icke någon ministerkris. Resultatet blev en
kompromiss, varigenom regeringen fick sina miljon-
krav for de arbetslosa tillgodosedda, men samtidigt
tvisten melian regeringen och Kommissionen lostes
på så sått, att riksdagen forklarade, att, dårest någon
arbetskonflikt, lokal eller partiell, till sin innebord
åsyftar få till stånd en prejudicerande foråndring av