Læknablaðið : fylgirit - 01.06.1987, Qupperneq 93

Organisation
Sektion S
TELEFONRADGIVNING - EN KARTLAGGNING
Bertil Marklund, Torpa Várdcentral, Vanersborg, Suerige
Inledning: Telefonrádgivning har ökat i omfattning och betydelse i svensk sjuk-
várd under senare ár och mottagningssköterskor pá várdcentraler runt om i landet
bedömer uppskattningsvis 20 miljoner telefonsamtal per ár!
Metod: Som ett led i att nármare studera rádgivningsverksamheten har en undersök-
ning genomförts dár alla samtal under en decembervecka registrerades pá sex várd-
centraler i vástsverige.
Resultat: En analys har gjorts av 2 236 telefonsamtal. Man fann att initiativ
till kontakten tages i 70 % av fallen av patienten sjálv. Dá man ringer för nágon
annan ör det maka/mor som ringer 5 ggr sá ofta som make/far. Mest rings det pá
mándagar. Belastningen dagtid ár störst mellan kl 8.00 - 10.00. Av totala antalet
telefonkontakter handlar 80 % om sjukvárd och 20 % om hálsovárd och administra-
tion. De vanligaste kontaktorsakerna nár det gáller sjukdom ár várk 30 %, förkyl-
ning 11 %, hosta 6 % och miktionsbesvár 5 %.
Vanligaste étgárden ár att mottagningssköterskan hanvisar till várdcentralsláka-
re, vilket sker i 60 % av fallen. Till annan várdinráttning hánvisas 10 %.
Mottagningssköterskan tar sjálv hand om 30 % av telefonsamtalen, vilket innefat-
tar rád om egenvárd, ombokning av patienter m m.
Vid intervjuer med mottagningssköterskor framkommer att rádgivningsarbetet ár in-
tressant och ansvarsfullt men psykiskt krávande, sárskilt nár antalet samtal per
mottagningssköterska överstiger 40 - 50/dag.
Konklusion: Studien har gett kánnedom om sjukdomspanoramat vid telefonkontakten.
Den kan utgöra ett underlag för utbildning av patientmottagare. Studien visar
áven hur arbetet i telefonrádgivningen varierar under dagen och veckan och vil-
ken belastning patientmottagaren orkar med, vilket kan ligga till grund för pla-
nering av bemanning, schema m m vad göller telefonrádgivning.
0M REVIR I MEDICINEN
Distriktslákare Ole Malmberg, Várdcentralen, S-290 10 Tollarp och
Doc Torsten Malmberg, Humanekol. avd., Universitetet, S-223 51 Lund, Sverige
Revirbeteende utgör ett dynamiskt tidrumsfenomen, som kan karakteriseras av átta
nyckelord som preciserar förhállandet mellan manniska och miljö: a. kánnedom,
b. disposition, c. avgránsning, d. markering, e. reservation, f. konkurrens
g. försvar och som en sammanfattning h. identitet. Nyckelorden ár tillámpliga pá
báde fysiska och icke-fysiska revir. De fysiska kan exemplifieras av serien
personligt utrymme, bostad, hemort, fosterland och de icke-fysiska av kompetens-
omráden, influensfált och organisationsniváer. En forskningshistorik ges.
Revirbeteende har betydelse i klinisk praxis, sávál i öppen som sluten várd.
Primárvárden har ansvaret för vardtagare i deras egna bostader, pá álderdomshem
och sjukhem. I bostaden befinner sig patienten pá hemmaplan och för att sákra en
konstruktiv interaktion máste várdgivaren följa spelreglerna. Strávadena att er-
bjuda hemsjukvárd samt enbáddsrum pá institutionerna ár ur revirsynpunkt starkt
motiverade.
Icke-fysiska revir .spelar en betydande roll báde nár det gáller samverkan primár-
kommun - landstingskommun och primárvárd-lánssjukvárd. Exempel pá detta ges.
I primárvárden páverkas várdlagets arbete av bade fysiska och icke-fysiska revir
Sammanfattningsvis vill vi poángtera att reviret i normala fall förhindrar
stridigheter genom att medverka till rimlig gránssáttning och interaktion pá
lika villkor. Revirteorin kan anvándas scm ett arbetsredskap nár det gáller att Fdrklara terri-
toriella fenomen i várdtagar-várdgivarrelationen och áven inom sjálva várdorganisaticnen. - Ref:
Malnberg T Hnnan Territoriality Mxiton 1980, Malnterg 0 o T Territoriality in Msd. WDNCA 1986 P 7.11
83