Det Nye Nord - 01.01.1920, Blaðsíða 19

Januar 1920
DET NYE NORD
Side 17
Du hjåltehår från norden
som Finlands framtid bår
i starka, bruna hånder,
hur skon och stolt du år.
Kamrater, finnar, broder,
var gång jag eder ser
min kind av stolthet gioder,
mitt hjårta slår for er.
Det er samlingens betydeligste digt — med en malm-
fuld, tung og national rytme som gjenspeiler de ty-
piske drag i den finske folkekarakter. De andre digt
er mer eller mindre overlæsset med det hadets islæt
som vi kjender saa godt fra den poesi, som saa
dagens lys i verdenskrigens første aar. Han er Fin-
lands Henry Bataille. Der er vers, som skriker paa
hævn! Linjer som damper av blod! Det er en let-
kjopt landseknægtpoesi, som kanske har sin værdi
som soldaterstimulance, men som vil bli blek og
falmet, naar den røde rus er over. Gripenbergs lille
krigsdigtesamling betyr derfor ikke noget nyt og rikt
tilsig i den finske lyrik. Men set som krigspoesi, er
den det værdifuldeste, som blev frembragt under
borgerkrigen, og den har derfor krav paa en viss
interesse.* 1) En anden kjendt svensk-finsk lyriker —
Jacob Tegengren — har med enkle poetiske midler
opnaadd at skape en vakker hymne til fædrelandet.
Det er netop kjårnen i den dype finske fædrelands-
kjærlighet, Tegengrens enkle, men impulsive strofer
gir et slikt sterkt uttryk for.
Ditt land år ej åkrarna blott, som du ansår och plojer,
den gård, dår du fostrats och Iekt, och den himmel,
som hojer
sin blånande kupa av stål over hembygdens slått;
ditt land år och språket du årvt, det dyra, det kåra,
och fådernas seder och lag, deras bragder och åra,
den heliga kamp de kåmpat for sanning och rått.
Allt gott, som de verkat och tånkt under skiftande
oden,
allt stort, som de kopt med sitt blod, når modigt i
doden
for kommande slåktens frihet och lycka de gått;
de drommar, som modrarna dromt, deras brinnande
boner,
allt, allt år ditt land, och det kallar på nytt sina
soner
till strid emot morker och våld. — Har dess bud
du forstått?
Har dess bud du forstått, — den maning, som ljun-
gande ljuder,
då tråder du fram som en man och ditt hjårteblod
bjuder
’) Hr. Welle-Strand har synbarligen ej varit i tillfålle att
se Jarl Hemmers diktsamling »Ett land i kamp«, vilken
erbjuder ett intresse, fullt jåmforbart med Gripenbergs
diktbok. Red.
som offer den mor, som dig kaliat i smårta och n6d.
Ett val har du blott, om du icke med blygsel vill
holja
det land, som dig fott: att fylla din plikt och att fSlja
dess våg, om den och går mot lurande fara och dod.
Det var en appel, som alle i det hvite Finland for-
stod de dage, da det gjaldt den svenske kulturs eksi-
stens. Det var umuligt under borgerkrigen at aapne
en avis i det hvite Finland uten at finde et krigspoem.
Lyriken blomstret maaske rikest i den finske presse,
men sproget gjør, at denne poesi biir isoleret indenfor
det finske element. Den vil ikke nå utenfor landets
grånser. Men ogsaa i den svenske presse i Finland
hadde krigspoesien en rik jordbund i denne tid. Der
servertes daglig flere spalter vers, hektiske nationale
vers. De fleste blev læst og glemt. Men der var en-
kelte digte, som var lavet i en slik sterk national
inspiration, at de ikke er druknet i glemsel.
De finske jægeres march er f. eks. blit noget av en
ny nationalhymne i det hvite Finland. Det er ikke,
fordi den lyrisk staar saa høit. Dens vers er intet
poetisk mesterverk. De er skrevet av en ung jæger,
som røber et vist lyrisk talent og ikke noget mere;
men han er blit noget av en finsk de l’Isle. Det er
imidlertid ikke hans fortjeneste. Det er musikken, en
bred, pompøs musik, som har reddet jægermarchen
fra forglemmelse. Musikken er skrevet av ingen ringere
end Sibelius, og han har git den et dypt anstrøk av
nationalhymne istedetfor en flot, feiende jægermarch.')
Vårt hugg år hårt och vårt hat år kalit,
vår håmnd år hångångna slåktens.
Ett vårjhugg år lyckan, ett vågspel allt
och segern år morgonvåktens. —
Var redo — når ropet kring bygderna går,
vårt krigsrop av skalderna siat —
att fylkas och strida tilis segern år vår
och Finland stort och befriat.
Når hoppet ur folkets brost forsvann,
vi jågare foljde vår stjårna.
I natt och tvivel hon helig brann
och bjod oss vår kungstanke vårna.
Vi håmnas och strida for tider, som gry,
stolt provande krigets lycka.
Vi dikta en saga, som djårv och ny
skall håvdernas bocker smycka.
‘) Marchen tillhor icke krigspoesien från upprorets skede,
ty den år skriven och komponerad for den finska kåren
i Tyskland — 27 preussiska Jågarbataljonen — och ger
uttryck for tankar och ståmningaar långt fore frihets-
kriget. I detta deltog jågarbataljonen icke som sluten for-
mation. Red