Det Nye Nord - 01.01.1920, Qupperneq 20

Side 18
DET NYE NORD
Januar 1920
Vår fladdrande fana år hjårtblodsrfid,
som solen dess lejon glånser.
Vi hoja dig Finland ur natt och dod
med trygga och vidgade grånser.
Når rymderna flamma och elden slår
din bodel besegrad till jorden
då bråcker din dag och fri du står
på din post i den fria norden.
De populære jægere blev forherligede baade i poesi
og prosa i den grad, at der gik noget av dyrkelse i
hyldesten. Det var usundt, og reaktionen kom, før
opgjøret med de røde var færdig. Paa den anden
Side skal det indrømmes, at jægerne gjorde sig for-
tjente til adskillig national virak, unge, modige og
seierrike, som de var i ildlinjen. De blev forbilledet
for den finske ungdom — en slags national militær-
stimulans, som det udisciplinerte finske folk i saa
høj grad trængte til. Arvid Morne har skrevet et digt,
som gir et godt billede av folkestemningen overfor
jægerne.
Hostarna regnade, vintrarna snoade, aldrig ljusnade
våren.
I tråldomens oken gick folket vill. Dodsvinden yrde
i spåren.
Blind som kung Lear, på sin vinande mo stod Fin-
land i ofårdsåren.
Klokskap hårskade: Klokskap bedrog: måtte med
håliga vikter,
retade handling, hatade dåd, forvandlade feghet til
piikter.
Ungdom forbytte i klokskaps land livet i hjåltedikter.
Diktens seger, drommens triumf, Finlands våxande
rike!
Strålande gårning av ungdom och tro! Seger forulan
like;
Flammande, stigande morgonsol, for din ljusflod
skuggorna vike!
Finlands jågare, stridernas Ion år folkets frålsade
heder!
Hfivdernas himmel i stjårnvit glans ser på er gårning
neder!
Framtid som domer, skall hylla en dag fåderneslandel
i eder!
Hver eneste finne tænkte og følte i denne røde tid
noget saadant overfor de unge jægere.
Men skydskårerne — de hvite gardister — tok
ogsaa nogen hårde tøra for fædrelandet — de første
og vanskeligste. De hadde knapt ordentlige vaaben,
da de reisle sig mot det røde rædselsregime. De
sloges undertiden med bare næver og seiret allikevel.
Det var nogen haarde, forvovne helte, som ikke
skydde noget. Disse kjække mænd har faat sin egen
march.
Vaknen till samling, upp, vaknen upp!
Nu år vetid och vargtid och ofårdstid.
Niding och ovån hota och hårja.
Upp nu att vårja hemmets frid!
Vi svåra att vårna vår bygd, vårt land.
Vårt stora hem tilis striden år slut,
Niding och ovån hota och hårja.
Upp, driv djåvulen ut!
Vaknen till samling, upp, vaknen upp!
Nu båtar ej tova och bida.
Gud hjålper nog den som hjålper sig sjålv,
Och som vågar for sanningen strida.
Den er skrevet av dr. Ernst V. Knape, nu Over-
læge ved skydskårerne, en sterkt litterært interesseret
mand, som foruden lyrik bl. a. har skrevet et brilliant
kulturhistorisk verk over Østerbotten. Der er langt
mere djærvhet og kraft i hans en smule ubeherskede
vers end i jægermarchen, men der er endnu ikke
komponeret nogen melodi til den karakteriske tekst,
som fandt dyp gjenklang hos de hvite gardister.
Wasa skydskår — den hvite avdeling, som har
deltat i de haardeste kampe — har sin egen march.
Det er sentimentale, næsten naive vers; men der
gaar en sterk appel til fædrelandskjærligheten gjen-
nem dem.
Upp Finlands soner, fylken er
kring frihetens standar.
På oss, på Finland, vårlden ser
och dårfor skall vår tåvlan bli,
att hågna lag och rått och frid
att nedslå våldsdåd, hat och strid
nu och i framtids dar.
Vem foljer detta maningsord
Vem vill ej vara med?
Skall usel feghet bliva spord
i Finlands fria bygd i nord?
Skall tienden från Nevas strand
forhårja hem och hård med brand
Ty sådan var hans sed.
Nej, aldrig komma må den dag
och ej den stunden gry,
då Finlands soner utan slag
och utan strid på liv och dod
sitt hem, sitt allt åt ryssen gav.
F5r sjunke Finland i sin grav
i glomskans djupa dy.