Bibliotheca Arnamagnæana - 01.06.1956, Síða 388
366
skickad øllu Folke V Mos 4,19, pa mun verda so stor Hørmung /
huijlijk at eigi var i fra vpphafe Veralldar Matth 24,21, Vier vilium
giøra Mannen . . . / huer ed drottna skal yfer Fiskum Siafarins I Mos
1,26, fad huad ed dugier i hia peim hinum Almmttuga Job 27,11,
Folked I huerra Land fad DROTT JN Gud pinn mun giefa pier V Mos
19,1, eitt Folk . . . / huerra Tungumæl er pu skilur ecke ibid. 28,49,
pa had hun einskis / Vtan huad sem Hegi Kongsinns Gielldingur . . .
sagde Esther 2,16.
Anm. 1: Bisweilen fehit die Relativpartikel, ohne dass ein Dem
Pron die relative Funktion ubernimmt: z. B. peir eru epter ordner
af øllum peim fiølda i Jsrael var IV Kg 7,13, pad er sa Daguren vier
høfum epter Beded Harm 2,16 u. a.
Anm. 2: In verallgemeinernden (unbestimmten) Relativsåtzen
tritt teils die Partikel sem, seltener andere Partikeln, zu indefini-
tem hver, hvor, hvad (aisl. hverr er, hverr sem, hvergi er1): z. B.
huer sem Kain j Hel siær / pess skal hefnt verda siøfalldliga I Mos
4,15, huad sem hann bydur ydur / pad giøred ibid. 41,55, Pa skal
heggia peirra mmlefne koma jnn fyrer Gudenå / og huorn sem Guderner
dæma sakadan / sa skal tuigillda pad aptur II Mos 22,9, huer er giører
Gudz vilia / sa er minn Broder Marc 3,35, Huer ed saklaus lifer hann
lifer øruggur Ordzk 10,9, til huers ad eg seige pier j hann skule ecke
med fara / hann skal og ecke fara med pier Dom 7,4, med huerium
Bikar pad hun byrlade ydur / byrled henne par i tuefallt aptur Opinb
18,6.
Noch haufiger ist jedoch biosses hver, hvad in verallgemeinern-
der Funktion: z. B. huer mig finnur hann mun sla mig j Hel I Mos
4,14 usw., giørid vid pær huad ydur lyster ibid. 19,8 usw.
Anstelle der Verbindung von hver-)-Relativpartikel steht sehr
håufig hver hann, jedoch nur im Nom: z. B. Huer hann snerter
pennan mann eda hans Konu / sa skal deyia I Mos 26,11 usw., wohl
entstanden aus Fugungen mit verdeutlichendem PersPron nach
Relativpartikel, z. B. huer ed hann giører suoddan / hann er ein
Suiuirding V Mos 18,12. Ahnlich vereinzeltes hver så: huer sa
mier Klyder mun ohræddur vera Ordzk 1,33 aus Fugungen wie:
Huer sa sem godur er / hann f ær Huggun af DROTTNE Ordzk 12,2.
Haufig tritt zu alleinstehendem oder mit Partikel versehenem
hver, hvad, wohl unter dan. Einfluss2, verallgemeinerndes helst
hinzu: z. B. i hueriu hellst tilfélle hann er staddur / pa finnur hann
Psalma Psalt form 2,49, helldur giørdu peir vid hann huad hellst
peir villdu Matth 17,12, huer sem hellst eige tilbad Mynd Dyrsins /
1 vgl. Heusler § 482, Da-noSynt § 89.
2 diese Fiigungen sind im Isl. anscheinend nicht vor dem 16. Jahrh. belegt,
vgl. IslOrdm S. 103.