Bibliotheca Arnamagnæana - 01.06.1956, Page 466
444
ingum? Matth 13,10 usw.). — Weitere Beispiele: Mijna Magt /
Styrk I Valid / og annad huar a eg treyste Job 16 R. (: Vppa huad
forlætur hann sig? Syr 34,18), Pharao haf de skickat Prestunum /
huar af peir skylldu næra sig I Mos 47,22 (huor aff Chr III), ad verder
pu vijs huar af hann hefur suo mikinn Styrkleika Dom 16,5, Kienne-
mannskapurenn med sijnum Lagasetningum og Ceremonijs / huar
epter Kiennemennerner skylldu sier Hegda form GT 2,24, eina stora
Hirdslu / huar vti peir høfdu ædur lagt / Matoffur / Reylcelsid . . .
Neh 13,5 (da hin L 45, der vdi Chr III), Seiged oss / huar med vier
skulum senda hana j sinn stad? I Kg 6,2 (wo mit L 45, huor met
Chr III) u. a., Huar til skal mier fiøldin yduara fornfæringa? Es
1,11, Huar til eru peir hæder nytsamliger? Syr 20,32 (Wo zu L 45,
huor til Chr III) u. a. (: Til huers er pesse spilling? Matth 26,8).
Zur Steigerung der Adverbien
§ 295. 1. Der Komparativ der Adverbien ist teils endungs-
los, teils zeigt er die Endungen -a (NomAkkSgNeutr) oder -i
(NomAkkPl) der Adjektive. Die Endung -a erscheint im allgemeinen
dort, wo auch der Positiv die Form des NomAkkSgNeutr aufweist
(z. B. fastara zu fast, dagegen -ligar zu -liga). Auch aisl. sind alle
drei Formen belegt1; nisl. erscheint -i in fyrri, -a kommt vor allem
noch bei Komparativen auf -r vor, im iibrigen aber ist die endungs-
lose Form (mit dem biossen Komparativsuffix) die herrschende2.
Folgende Adverbien sind aus der GB nur mit -a zu belegen (ei-
nige Formen kommen allerdings nur einmal vor!): pad Hatur helldur
fastara Ordzk 18,19, Trwr Vinur . . . stendur fastara hia hønum
ibid. 18,24, so ad hannpess fastara og stådugligar sitie Dan form 11,65,
Hun hiellt pui fastara a Post 12,15; ad Gud . . . vilie hefna vor a
vorum Ouinum / pyngra og frekara enn vier oskum Dan form 2,12;
ad preyngia enn hardara ad Stadnum I Mach 15,25; pad kynda
skylide Ofnen Siø hlutum Heitara Dan 3,19; eg hefe sent hann pess
skiotara Phil 2,28; Petur klappade pui tijdara a Post 12,16; hinn
annar Lærisueirn hliop vakrara framm enn Petur Joh 20,4; peir
stodu pui piettara par a Luc 23,23; — sa sem være . . . hærra enn ad
1 vgl. NorAisl § 442, Anm. 3, Heusler § 289, Anm. 2.
2 vgl. StEin S. 62 f., Blondal-Stemann: Praktisk lærebog i islandsk nutidssprog,
2. opl., København 1953, S. 87 f.