Bibliotheca Arnamagnæana - 01.06.1956, Blaðsíða 480
458
skøpud I A peim Tijma / pa Gud DROTT JN giørde Jørdena og Him-
inen I Mos 2,4, pa Moses pion Drottens var andadur Jos 1,1, pa
hann gieck vpp til Guds hwss I Kg 1,7, Psalmur Dauidz / pa hann
vard farflotta Psalt 3,1, suo ad pa pu geingur veite pier eige mæded
pijn ganga Ordzk 4,12, Lijlca sem pa Trien i Skogienum skialfa af
Vinde Es 7,2 usw.: pa er pau heyrdu Gudz DROTT JN S Rødd
I Mos 3,8, Pa er pier komit nu jnn fyrer mijna augsyn Es 1,12 usw.
(besonders oft im NT), pa ed Mennena tok ad fiølga a Jørdu I Mos
6,1, pa ed hann teyger hann i sijna Snøru Psalt 10,9 usw. (im AT
wohl die haufigste Verbindung mit pa), pa ad Jsrael bio par i
Landenu I Mos 35,22 usw. Biosses på ist im allgemeinen viel haufi-
ger als die Verbindung mit Partikel; es ist iiberhaupt die haufigste
Temporalkonjunktion der GB. Von Partikel wird es einzig in
Job, Psalt und Propheten starker konkurrenziert, so dass es hier
wenigstens teilweise etwas in der Minderheit ist.
par (sem, ed, ad) (lokal, temporal, konditional, konzessiv und
in weiteren Bedeutungen): j peim stad / par Gud talade vid hann I
Mos 35,14, helldur skal Fiallid heyra pier til / par Skogurinn er Jos
17,18, pu setter mijna fætur par peir hafa nog rwm Psalt 31,9, Par
hann enn so talade / kom einn annar Job 1,17 (Da L 45, Der Chr III),
Pod er einum Manne giede par Menn suara honum riett Ordzk 15,23,
Ad Pu . . . leiter epter mijnum Syndum? Par pu veist po at eg er
ecke Ogudligur Job 10,7, par mun skyndeligana ein styriølld yfer pig
koma par pu ætt ei von Es 47,13 usw.: Gud bænheyrde Sueinsins gr æt
par sem hannliggur I Mos 21,17 usw., pann Stad par ed pijn Dyrd hyr
Psalt 26,8 usw., vegur til Heluijtis / par ad Menn nidur stijga i
Daudanns Herberge Ordzk 7,27.
Pegar (ad, ed, er, sem): Eg vil fiølga Eymder pinar / Pegar pu
ver dur Oliett I Mos 3,16, pegar Folked var nu allt saman yfer vm
komid / pa for og Ørk DROTT JN S yfer vmm Jos 4,11, Pegar Barnid
er af Brioste vaned I Kg 1,22, Pegar hann til reidde Himnana var eg
nalæg Ordzk 8,27 usw.: Pegar ad minn Broder Esau mæter pier
I Mos 32,15 usw., PEgar ed DROTtenn leyser hina Herteknu Zion
Psalt 126,1 u. a., Pegar er pig allra sijdst vgger Syr 9,19, Pier skulud
fa hialp a Morgen / pegar sem Solen skijn heitt I Kg 11,9. pegar, im
Nisl. die gebrauchlichste Temporalkonjunktion, ist im allgemeinen
schwach vertreten, besonders in Verbindung mit Partikel. Nur in