Fróðskaparrit - 01.01.1992, Side 41

Sállsyntheter medfristad pá Fároarna
Monika Myrdal och Eric Danell
Under tvá veckor i augusti 1992 besokte vi
Fáróarna av rent turistintresse. Vi gjorde
inga planerade inventeringar, utan noterade
bara de intressanta fynd, som vi gjorde pá
lokaler, som Jóhannes Jóhansen (Føroya
Náttúrugripasavn) rekommenderade oss.
Fárðamas enastáende natur utgór en
várdefull tillflyktsort fór arter, vars existens
ár hotad i de andra nordiska lándema. Detta
har flera orsaker. Lavfloran (lichenes,
skónir) gynnas av den rena luften och den
hðga luftfuktigheten. Vissa arter, inom till
exempel sláktena Lobaria och Sticta, áter-
finns i Sverige nástan enbart pá bark i
mycket gammal orórd skog. Sádana skogar
har under de senaste ártiondena avverkats i
snabb takt, och lavarna har fóljdaktligen
fðrsvunnit. Den hðga humiditeten pá
Fáróarna, liksom áven i sydvástra Norge
(Tor Tønsberg, muntl.), tilláter dessa lavar
att váxa pá klippor pá skyddade platser.
Kárlváxtfloran gynnas av ángsslátter.
Vanliga fáróiska arter som Gentianella
campestris (loppugras), Euphrasia spp
(eygnagras) och Nardus stricta (hvas-
sagras) blir allt mer sállsynta i Sverige i takt
med att sláttem upphór. Fór att skydda
dessa váxter ger svenska staten bidrag át
bónder, som slár sina ángar. Ett annat prob-
lem i Sverige ár gódsling, som leder till, att
den rika ángsfloran ersátts med nágra fá
grásarter (Ekstam et al, 1988).
Exploatering av naturvárden ár ett stort
intemationellt problem, sá det ár gládjande
att exempelvis Toftavatn fortfarande ár
obebyggt.
Exakta lokaler fór sállsynta arter bór inte
anges i turisthandbðcker och liknande. I
Sverige beskrivs numera inte váxtplatser
fór orkideer, sedan hánsynslósa utlándska
samlare fórstórt mánga bestánd (Ingelóg
och Gransberg, 1992). Till och med sáll-
synta lavar har lokalt utrotats av samlare
(Hallingbáck, 1989). Dáremot ár det av
flera skál bra, om de, som bor nára váxt-
platsen, kánner till och uppskattar den. Dá
undviks att lokalen fórstórs av misstag. De
nárboende kan ocksá fungera som vakter
och hálla lokalen under uppsyn.
Vid várt besók i Vestmannagjógv 92-08-
07 fann vi Sticta fuliginosa, en stor, brun
bladlav, som kánnetecknas av cypheller
(smá gropar fór andning) pá undersidan.
Denna art fanns tidigare i tio svenska lán
(Databanken fór hotade arter och Natur-
várdsverket, 1990) men anses idag helt
utrotad pá grund av luftfóroreningar och
biotopfðrstðring. I den fuktiga gjógven var
Fróðskaparrit 40. bók (1992): 45-47