Læknablaðið - 01.08.1967, Blaðsíða 27

LÆKNABLAÐIÐ
133
stor intensitet várlden över. Arbetsinsatsen och intresset ár i
sjálva verket sá stor att den, som inte speciellt sysslar med ex-
perimentell cancerforskning, med skál kan frága varför man i
vára dagar ágnar just virus en sá stor uppmárksamhet.
Skálen ár flera. Att antalet oncogena virus för vart ár blir
allt större har knappast nágon vásentlig betydelse: vi kánner
mer án 500 olika kemiska substanser, men ánnu högst 30 virus,
som kan framkalla cancer. Viktigare ár att vissa virus kan pá
kort tid, kanske nágra timmar, omvandla en normal cell till en
cancercell och att detta kan ske inte bara hos det levande djuret
utan ocksá in vitrQ, vilket ger möjlighet att följa processen
under kontrollerbara betingelser utan influens av homeostatiska
faktorer frán ett várddjur. Ett annat skál ár att virus med
cancerframkallande förmága finns i den levande várld, som om-
ger oss och att vi alla mer eller mindre utsáttas för deras in-
verkan. Pávisandet av en viral genes för cancer hos mánniskan
skulle slutligen öppna vágar för profylax och kausal terapi,
som nu icke stár till buds.
Tumörvirus taxonomi.
Problemet virus-cancer skulle förvisso varit mycket enklare
om förmágan att framkalla cancer varit bunden till en bestámd
typ av virus. Sá ár emellertid ingalunda fallet. De oncogena
virus ár i sjálva verket mycket heterogena till sin fysikaliska, och
kemiska struktur. En del svulstvirus ár relativt stora; andra
ár mycket smá. Somliga inneháller RNA, andra DNA, inga inne-
háller bádadera. Mánga oncogena RNA-virus visar en central
nukleoid och omges av ett eller flera lipoproteinhöljen, medan
de oncogena DNA-virus har en kubisk eller polyedrisk symmetri
och saknar yttermembran. Man finner i sjálva verket b’.and
svulstvirus representanter för de flesta av virusfamiljerna.
Inte heller ur biologisk synpunkt ár gránsen mellan de on-
cogena och infektiösa virus skarp. Förmágan att utlösa en pro-
liferation av angripna celler delar de oncogena virus med t. ex.
vaccinia-virus, dár tidiga faser av kopputvecklingen visar en
sádan nybildning av epidermiscellerna att den franske forsk-
aren Borel redan vid seklets början framförde tanken att tu-
mörer kunde orsakas av virus. Flera oncogena virus kan á andra
sidan visa egenskaper, som vi förenar med infektiösa virus och
under vissa betingelser framkalla degenerativa cellförándringar
av lytisk typ med celldöd som resultat. En del virusákommor