Læknablaðið : fylgirit - 01.03.1983, Blaðsíða 35

ÁLDERNS INFLYTANDE
PÁ MUSKELMORFOLOGIEN
Gunnar Grimby
Med stigande álder sker nedgáng i olika muskulara funktioner sásom
styrka, uthállighet och koordination. Denna nedgáng blir sarskilt
markant efter 70-árs áldern. Nedgángen i muskelmassa (1) och
muskelstyrka (2) ar ungefar likstor, Den senila muskelatrofin ar
enligt Gutman (3) resultatet av en komplex mekanism som innebar
förandringar av den trofiska funktionen av nervcellen resulterande
i "funktionell denervering". Till detta kommer andra faktorer som
leder till muskelatrofi som minskad fysisk aktivitet, hormonella
förandringar och förándringar av sjálva den perifera nerven. Flera
rapporter, bl a med djurexperimentelt stöd tyder pá att atrofin
sárskilt kan drabba typ II ("fast twitch") fibrerna. Rexed (4)
beskrev atrofi och degeneration med stigande álder av de största
och snabbast ledande neuronen, som innerverar typ II fibrer.
Sávál "neuropatiska" som "myopatiska muskelfiberförándringar har
beskrivits hos personer i hög álder av flera forfattere (5, 6, 7).
Dessa studier ár emellertid gjorda pá personer, dár ringa information
föreligger betráffande funktionstillstánd och aktivitetsnivá (7)
eller med olika kliniska tillstánd ehuru inte primárt engagerade
neuromuskulára systemer (5, 6). Áldersprocessen i den humana
skelettmuskulaturen har erhállit ett betydande intresse under
senare ár inte minst i beaktande av den ökade andelen av áldre
Personer i befolkningen och betydelsen av att vidtaga olika profyl-
aktiska átgárder mot effekter av inaktivitet. Inom rehabilitering
och fysioterapy finns ocksá ett behov av ökade kunskaper betráffande
tráningsbarheten efter olika sjukdomar och skador i högre áldrar
eftersom en stor grupp patienter tillhör denna kategori och
tidigare kunskap vásentligen inhámtats frán yngre áldersgrupper.
f föreliggande arbete skall en sammanfattning göras ad den nuvarande
kunskapen sárskilt gállande muskelatrofiens utveckling med stigande
&lder och faktorer som kan páverka densamma.
Muskelmassa
Den reduktion i totalmassa som sker vid stigande álder har ^
studerats som total exkretion av kreatin (1), "lean body mass"
och "body cell mass". En presentation av tre populationsbaserade
material dár mátning av "body cell mass" (BCM) gjorts presenteras
i Fig. 1. En máttlig reduktion i BCM skedde mellan de 54-áriga
(8) och 67-76-áriga (9) mánnen, medan den fortsatta reduktionen i
bCM till 70-81-árs áldern (10) var betydligt större. Medel-
fiberytan i vastus lateralis (betráffande muskelbiopsi se vidare
Dedan) reducerades mindre án BCM mellan de tvá áldsta materialen.
Data pá medelfiberytan hos motsvarande 54—áriga mán ár ej till—
gangliga, utan enbart för jámförelse visas medelfiberytan hos ett
material av 48-áriga mán (11).
33