Læknablaðið : fylgirit - 01.03.1983, Blaðsíða 233

skillnaderna frán ca 40 Sr framát signifikanta pá en - nivá av 0.05.
De aldre hade lagre kreativitetspoáng.
Aldersskillnaderna i originalitetspoang var inte lika tydliga,
förmodigen p.g.a. av ett alltför strikt orginalitetskriterium. Poang
gavs endas át svar med en förekomstfrekvens av 1 pá 100 vilket tydigen
reducerade variationen alltför mycket.
En viss könskillnad ar ocksá har markbar, mannen hade oftast
nágot högre kreativitetspoang. Speciellt tydigt ár skillnaden mellan
de 40- áriga mannen och kvinnorna. Orsakerna kan ráknas vara sociala,
och hánga ihop med köns- och yrkesrollsförvántningar, eller de kan
bero pá hemisfárdominans, som min kollega Mattlar hávdar.
Orsaker till áldersskillnader i kreativitet.
Var kan vi dá finna orsakerna till de áldersskillnader
vi hittat i tvá olika studier? Man kan spekulera om att det
kan röra sig om följande faktorers inverkan:
I. Fysiologiska förándringar i centrala nervsystemet resulterar
i en lángsamhet med áren (Birren, 1955, Birren & Renner, 1977) .
Detta betyder att fluensen páverkas, fárre lösningar kan produceras.
Ocksá antalet svar om olika tankekategorier, flexibiliteten, sjunker
hármed.
IX. Kognitiva förándringar kan resultera i en minskad komplexitet
i det material som behandlas, det ár svárare att byta frán en idé till
en annan, att ha en bred informationssökning, att koncentrera sig pá
och aktivera ur minnet mánga saker samtidigt (Chown, 1972, Graick,
1977).
III. flldre mánniskor ár mer försiktiga án ynore i problemlösnings-
situationen och utlámnar svar hellere án de riskerar att ge svar som
kan tánkas vara felaktiga (VJelford 1951, Eisdorfer 1965). Dá man söker
det rátta svaret snarare án flera nya lösningar pá problem ár tanke-
processerna konvergenta inte divergenta (Renner, 1977). Aldre
mánniskor ár áven mer bundna av sociala konventioner de ár över-
socialiserade, kanske man kan sága. Orginaliteten lider av allt detta.
Auktoritár uppfostran i hem og skola för d.e áldsta áldersgrupperna
ger heller inte en god utgángspunkt för ett sjálvstándigt, innovativt
fungerande.
IV. Sociala roller och yrkesroller kan ocksá antagligen
förklara en del av áldersskillnaderna som var sá tydliga just i
medeláldern. Medeláldersmánniskan ár en yrkesmánniska och arbetet tar
upp den mesta tiden. Ett mekaniskt jobb eller ett intellektuellt men
repetitivt eller administativt jobb kanske inte ger möjligheter till
att trána kreativitet. Eventuell job relaterad representation fyller
ocksá ut den lidiga tiden med annan aktivitet för somliga.
Mádeláldersmánniskan tar ocksá hand om sina barn; att organisera
och utföra hemrutiner kanske heller inte ger den tid för reflexion
och koncentration som djupare kreativa processer kráver. Kvinnan har
ju tradionellt utfört denna verksamhet.
Som en avslutning vill jag pápeka att de data jag har presenterat
ár av tvársnittsnatur, och det betyder att vi for modiigen fár en mer
negativ bild av álderskillnaderna i skapandeförmága án longitudinella
studier skulle ge. I dessa tvá studier har jag dSrmed endast kunnat
visa pá áldersskillnader inte áldersförándringar. Vad vi nödvandigtvis
skulle behöva inom den gerontologiska kreativitetsforskningen nu ár
longitudinella studier och kombinerade tvársnistts - lángsnittsstudier,
- men de saknas fortfarande helt.
231