Nordisk Studenterblad - 10.06.1930, Blaðsíða 7

Nordisk Studenterblad - 10.06.1930, Blaðsíða 7
NORDISK STUDENTERBLAD 7 sak var ej blott ett hjålplost och verklighetsfråmmande ingenting. Skandinavismens politiska bankruttforklaring var endast ett sken- bart nederlag for dess sak, skandinavismens verklighetsvårde lever kvar i den sjålvprovning och nyorientering, vartill dess tillfålliga sammanbrott tvang en hel generation. Genom skandinavismens nederlag 1864 går ju 70- og 80-talsrealisternas svåra våg från drommens vårid till verklighetens. Och vad som kanske betyder mest — i lågan av autodafén på de skandinavistiska farserna från tiden fore 1864 smiddes dei svård av hårdat viljestål som Ibsen lade i hånden på sin Brand. Under långa år hade Ibsen varit en den skandinavistiska kultens overstepråst, från slutet av 50-talet flodar hans ungdomslyrik av utfåstelser om gårningar i skandinavistisk anda och eldande manin- gar till vapendåd. Men når det gållde att inlosa sina loften, svek han — liksom Norges och Sverigas folk — och detta blev for honom en kris på liv och dod. Kanske åro redan de prunkande hårklåder, som Nikolas i Kongsemnerne bår utanpå sin faghets elenda, smidda under sjålvforakt, smidda av Ibsens egna skandi- navistiska overords prål. Visst år i varje fali att Brands marterande viljelidelse och krav på offer till det yttersta åro framsprungna direkt ur Ibsens egen skandinavistiska kris. Dikten om Brand år en fågel Fenix som lyfter sig ur skandinavismens aska och på sina vingar råddar dess ideala offertanke till ett liv ovan timlighetens besvikelser. Att dikten om Brand inte varit „ett hjalplost ingenting av ingen vikt“, att det finnes samband mellan den och „handling, verklighet och bragd“, dårom kan också Finlands historia i sin mån båra vittne. Når Finlands tyrannmordare Eugen Schauman under några vårmånader 1904 i tyst sjålvrannsakan forberedde sig for sin of- fergårning, isolerade han sig medvetet från alla sina vånner for att ingen skygga av misstanke efteråt skulla falla på dem. Han gick med liv och sjål upp i tanken på den gårning som forestod honom: att undanrodja fortryckets inkarnation, den ryska general- guvernøren Bobukoff, och ge sitt eget liv som soningsoffer. „Tan- keboken" var under dessa dagar hans enda umgånge. Det år gri- pande att se hurn han anfortror sig åt den, fyller den med citat ur Fåndrik Stål, vårmer sig och styrker sig med dem. Vånnerna nå honom ej långre med sitt gycket att han „talade bara Fånrik Stål“; viljan att handia Fånrik Stål fyllar hela hans våsen och forstummar hans tunga. Dessa citat i Schaumans tånkebok åro redan en niåktig stålskrift om sambandet mellan handling och dikt. Men de stå ej ensamma. Mitt bland Runeberg-citaten lyser dår plotsligt fram någonting nytt. Liksom i eldskrift, flammande av offerviljans vita låga, låsa vi dår raderna: „Ålskar du ditt land, nåvel minns da Ibsens ord: Om allt du ger, men inte livet, så år dock dårmed intet givet." Många gnistor av ideell, heroisk offervilja har Ibsens „Brand" såkert spritt kring norden, men ingen har glott med renare glans ån denna. Når den i Eugen Schaumans brost motte lågan från Fånrik Stål, tåndas frihetsfacklan for ett helt folk. Det susade en skandinavistisk pil från den finlåndske tyrannmordarens båge. Det diktværk, som sprang fram ur skandinavismens nederlag vid den gamla fronten mot soder, stod flere decenier senare fram till forsvar for den ånnu åldre och dubbelt farligare fronten mot oster. Så vidgades Skandinaviens grånser åter fram till Systerback och Fjårrkarelen. Och oven dagens oblodiga kamp for bevarandet av den grånsen står dår ånnu ett återsken av det Ibsenska diktar- ord som likt en ledstjårna lyste Eugen Schaumans våg. På den vackra Nårebacken i Borgå jordades Eugen Schaumans stoft några steg från Johan Ludvig Runabergs. Skytten vilar dår vid diktarens sida. På Schaumans gravsten låsas ej de två raderna ur „Brand", men bår besokaren dem ristade i sitt minne år det som suset av historiens vingar vålvde en hogre himmel over denna underbart vackra gravplats. Man kånner, djupt som sådan, vidden av den makt som år diktens genius forstånad. Och man tycker sig i en stund av klarsyn blicka in i det hemliga sjålsliga kraftspel som forenar nordens folk till ett helt. Erik Kihlman. Finlandssvenska Studentforhållanden. En Redegørelse for det aktuelle Sprogproblem. Av KARL-GUSTAV FOGELHOLM. Då det gåller att i en kort artikel giva en inblick i finlåndska studentforhållanden med specieil hånsyn till de finlandssvenska studenterna, år det naturligt, att endast en mycket skematisk over- sikt kan ifrågakomma. Likaså naturligt år det, att en skiss av aktuella stromningar inom finlandskt studentliv, avgiven av en finlandssvensk student erhåller en något ensidig prågd. De finska och svenska studenternas ideal och arbetsuppgifter divergera i så många punkter, att de naturliga forudsåttningarna for omsesidig kontakt och nårmare kånnedom om varandra saknas. For att strax nåmna ett exempel, må hår framhållas, att de svenska studenterna åter denne gång vid ett nordiskt studentmote ensamma fora landets fårger. Måhånda se de finska studenterna i livliga forbindelser med våra sydliga grammar, som vi dock hoppas blott tillsvidare, en ersåttning for den nordiska enhetsstanken, vilken for oss redan utgor ett livsbehov. I Finland kunna akademiska studier bedrivas antingen i Helsing- fors eller i „kulturvaggen" Åbo. I Helsingfors finnas sammanlagt fyra hokskolor, Helsingsfors Universitet, Tekniska Hogskolan samt två enspråkiga Handelshogskolor. Vid Helsingfors Universitet studera for nårvarande omkring 5000 studenter fordelade paa 13 olika nationer. Officiellt tilhora samtliga dessa studenter en gemensam tvåspråkig kår. Denna kår åger och forvaltar stora fastigheter, vilka omfatta tvenna studenthus med till- horande biblioteksbyggnad samt en vårdefull tomt, som våren 1929 inlostes av statsverket for en billig kopeskilling, och dår kåren for nårvarande planerar utvidgning av sina lokaliteter. Hyresinkom- sterna från dessa fåstigheter såtta kåren i stånd att utdela bety- dande understod for olika akademiska åndemål, varjåmte kåren uppråtthåller en stor studielånefond. 1 praktiken te sig forhållandena inom kåren våenligt olika for de finska och de svenska medlemmarne. Den svenska minoriteten på c:a 1000 studenter har efter mångårig tvekan år 1924 avsagt sig den ideella gemenskapen med Studentkåren vid H:fors Universitet. De fyra svenska nationerna Nylands (c:a 700 medlemmar), Åbo, Vasa och ostra Finlands nationer bildade samma år en egen kår, benåmnd Helsingfors Svenska Studentkår. Då universitetslagen i sin nuvarende form forutsåtter endast en studentkår, verkar den svenska kåren interimistiskt såsom en illegal sammanslutning. En legalisering av den nya kåren utgor emellertid av naturliga skål ett av de svenska studenternas fråmsta mål. Man emotsåg till en borjan med en viss skepsis den svenska kårens framtid, men utvecklingen har redan kunnit odelågga, att forvåntningarna till fullo infriats. Helsingfors Svenska Studentkår har tydligt velat forlågge sin verk- samhet på det kulturella planet. Av den tvåspråkiga moderkåren ha de svenska studenterna ej någon annan direkt kånning, ån då de en gång i året sluta opp till val av en 20-manna styrelse, dår svenskarna innehava 5 platser. De svenska representantarna ha år efer år fort studenternas talan i den s. k.kårdelningsfrågan, eller problemet huru forhållandet mel- lan kårens finska och svenska element definitivt kunde regleras till omsesidig tillfredsstållelse. For nårvarande utdelas ur kårens dispo-

x

Nordisk Studenterblad

Beinir tenglar

Ef þú vilt tengja á þennan titil, vinsamlegast notaðu þessa tengla:

Tengja á þennan titil: Nordisk Studenterblad
https://timarit.is/publication/1417

Tengja á þetta tölublað:

Tengja á þessa síðu:

Tengja á þessa grein:

Vinsamlegast ekki tengja beint á myndir eða PDF skjöl á Tímarit.is þar sem slíkar slóðir geta breyst án fyrirvara. Notið slóðirnar hér fyrir ofan til að tengja á vefinn.