Nordisk Studenterblad - 10.06.1930, Page 7

NORDISK STUDENTERBLAD
7
sak var ej blott ett hjålplost och verklighetsfråmmande ingenting.
Skandinavismens politiska bankruttforklaring var endast ett sken-
bart nederlag for dess sak, skandinavismens verklighetsvårde lever
kvar i den sjålvprovning och nyorientering, vartill dess tillfålliga
sammanbrott tvang en hel generation. Genom skandinavismens
nederlag 1864 går ju 70- og 80-talsrealisternas svåra våg från
drommens vårid till verklighetens.
Och vad som kanske betyder mest — i lågan av autodafén på
de skandinavistiska farserna från tiden fore 1864 smiddes dei
svård av hårdat viljestål som Ibsen lade i hånden på sin Brand.
Under långa år hade Ibsen varit en den skandinavistiska kultens
overstepråst, från slutet av 50-talet flodar hans ungdomslyrik av
utfåstelser om gårningar i skandinavistisk anda och eldande manin-
gar till vapendåd. Men når det gållde att inlosa sina loften, svek
han — liksom Norges och Sverigas folk — och detta blev for
honom en kris på liv och dod. Kanske åro redan de prunkande
hårklåder, som Nikolas i Kongsemnerne bår utanpå sin faghets
elenda, smidda under sjålvforakt, smidda av Ibsens egna skandi-
navistiska overords prål. Visst år i varje fali att Brands marterande
viljelidelse och krav på offer till det yttersta åro framsprungna
direkt ur Ibsens egen skandinavistiska kris. Dikten om Brand år
en fågel Fenix som lyfter sig ur skandinavismens aska och på sina
vingar råddar dess ideala offertanke till ett liv ovan timlighetens
besvikelser.
Att dikten om Brand inte varit „ett hjalplost ingenting av ingen
vikt“, att det finnes samband mellan den och „handling, verklighet
och bragd“, dårom kan också Finlands historia i sin mån båra
vittne.
Når Finlands tyrannmordare Eugen Schauman under några
vårmånader 1904 i tyst sjålvrannsakan forberedde sig for sin of-
fergårning, isolerade han sig medvetet från alla sina vånner for
att ingen skygga av misstanke efteråt skulla falla på dem. Han
gick med liv och sjål upp i tanken på den gårning som forestod
honom: att undanrodja fortryckets inkarnation, den ryska general-
guvernøren Bobukoff, och ge sitt eget liv som soningsoffer. „Tan-
keboken" var under dessa dagar hans enda umgånge. Det år gri-
pande att se hurn han anfortror sig åt den, fyller den med citat
ur Fåndrik Stål, vårmer sig och styrker sig med dem. Vånnerna
nå honom ej långre med sitt gycket att han „talade bara Fånrik
Stål“; viljan att handia Fånrik Stål fyllar hela hans våsen och
forstummar hans tunga.
Dessa citat i Schaumans tånkebok åro redan en niåktig stålskrift
om sambandet mellan handling och dikt. Men de stå ej ensamma.
Mitt bland Runeberg-citaten lyser dår plotsligt fram någonting
nytt. Liksom i eldskrift, flammande av offerviljans vita låga, låsa
vi dår raderna:
„Ålskar du ditt land, nåvel
minns da Ibsens ord:
Om allt du ger, men inte livet,
så år dock dårmed intet givet."
Många gnistor av ideell, heroisk offervilja har Ibsens „Brand"
såkert spritt kring norden, men ingen har glott med renare glans
ån denna. Når den i Eugen Schaumans brost motte lågan från
Fånrik Stål, tåndas frihetsfacklan for ett helt folk. Det susade
en skandinavistisk pil från den finlåndske tyrannmordarens båge.
Det diktværk, som sprang fram ur skandinavismens nederlag vid
den gamla fronten mot soder, stod flere decenier senare fram till
forsvar for den ånnu åldre och dubbelt farligare fronten mot
oster.
Så vidgades Skandinaviens grånser åter fram till Systerback och
Fjårrkarelen. Och oven dagens oblodiga kamp for bevarandet
av den grånsen står dår ånnu ett återsken av det Ibsenska diktar-
ord som likt en ledstjårna lyste Eugen Schaumans våg.
På den vackra Nårebacken i Borgå jordades Eugen Schaumans
stoft några steg från Johan Ludvig Runabergs. Skytten vilar dår
vid diktarens sida. På Schaumans gravsten låsas ej de två raderna
ur „Brand", men bår besokaren dem ristade i sitt minne år det
som suset av historiens vingar vålvde en hogre himmel over denna
underbart vackra gravplats. Man kånner, djupt som sådan, vidden
av den makt som år diktens genius forstånad. Och man tycker
sig i en stund av klarsyn blicka in i det hemliga sjålsliga kraftspel
som forenar nordens folk till ett helt.
Erik Kihlman.
Finlandssvenska
Studentforhållanden.
En Redegørelse for det aktuelle Sprogproblem.
Av KARL-GUSTAV FOGELHOLM.
Då det gåller att i en kort artikel giva en inblick i finlåndska
studentforhållanden med specieil hånsyn till de finlandssvenska
studenterna, år det naturligt, att endast en mycket skematisk over-
sikt kan ifrågakomma. Likaså naturligt år det, att en skiss av
aktuella stromningar inom finlandskt studentliv, avgiven av en
finlandssvensk student erhåller en något ensidig prågd. De finska
och svenska studenternas ideal och arbetsuppgifter divergera i så
många punkter, att de naturliga forudsåttningarna for omsesidig
kontakt och nårmare kånnedom om varandra saknas. For att strax
nåmna ett exempel, må hår framhållas, att de svenska studenterna
åter denne gång vid ett nordiskt studentmote ensamma fora landets
fårger. Måhånda se de finska studenterna i livliga forbindelser med
våra sydliga grammar, som vi dock hoppas blott tillsvidare, en
ersåttning for den nordiska enhetsstanken, vilken for oss redan
utgor ett livsbehov.
I Finland kunna akademiska studier bedrivas antingen i Helsing-
fors eller i „kulturvaggen" Åbo. I Helsingfors finnas sammanlagt
fyra hokskolor, Helsingsfors Universitet, Tekniska Hogskolan samt
två enspråkiga Handelshogskolor.
Vid Helsingfors Universitet studera for nårvarande omkring 5000
studenter fordelade paa 13 olika nationer. Officiellt tilhora samtliga
dessa studenter en gemensam tvåspråkig kår. Denna kår åger och
forvaltar stora fastigheter, vilka omfatta tvenna studenthus med till-
horande biblioteksbyggnad samt en vårdefull tomt, som våren 1929
inlostes av statsverket for en billig kopeskilling, och dår kåren for
nårvarande planerar utvidgning av sina lokaliteter. Hyresinkom-
sterna från dessa fåstigheter såtta kåren i stånd att utdela bety-
dande understod for olika akademiska åndemål, varjåmte kåren
uppråtthåller en stor studielånefond.
1 praktiken te sig forhållandena inom kåren våenligt olika for de
finska och de svenska medlemmarne. Den svenska minoriteten på
c:a 1000 studenter har efter mångårig tvekan år 1924 avsagt sig
den ideella gemenskapen med Studentkåren vid H:fors Universitet.
De fyra svenska nationerna Nylands (c:a 700 medlemmar), Åbo,
Vasa och ostra Finlands nationer bildade samma år en egen kår,
benåmnd Helsingfors Svenska Studentkår. Då universitetslagen i
sin nuvarende form forutsåtter endast en studentkår, verkar den
svenska kåren interimistiskt såsom en illegal sammanslutning. En
legalisering av den nya kåren utgor emellertid av naturliga skål ett
av de svenska studenternas fråmsta mål. Man emotsåg till en borjan
med en viss skepsis den svenska kårens framtid, men utvecklingen
har redan kunnit odelågga, att forvåntningarna till fullo infriats.
Helsingfors Svenska Studentkår har tydligt velat forlågge sin verk-
samhet på det kulturella planet.
Av den tvåspråkiga moderkåren ha de svenska studenterna ej
någon annan direkt kånning, ån då de en gång i året sluta opp till
val av en 20-manna styrelse, dår svenskarna innehava 5 platser.
De svenska representantarna ha år efer år fort studenternas talan i
den s. k.kårdelningsfrågan, eller problemet huru forhållandet mel-
lan kårens finska och svenska element definitivt kunde regleras till
omsesidig tillfredsstållelse. For nårvarande utdelas ur kårens dispo-