Læknablaðið - 01.08.1967, Side 44

146
LÆKNABLAÐIÐ
Uppenbart ár att det icke ár tillráckligt med enbart virus.
Mánga exempel kan belysa detta. Bittnervirus framkallar mam-
marcancer hos möss endast efter infektion av nyfödda djur av
lámplig genetisk konstitution och under vissa bestámda hormo-
nella betingelser. Vid Gross musleukemi kan man finna virus-
partiklar och replikation av virus inte bara i de leukemiska cellerna
utan ocksá i mánga normala celler: sárskilt megakaryocyterna
visar riklig nybildning och kan genom utsádd av virus underhálla
en viremi. Nágon malign omvandling visar de ej. Hos leukemiska
kycklingar visar pancreascellerna avknoppning av stora mángder
viruspartiklar men cellerna fungerar som normala pancreasceller
och nágon pancreascancer uppkommer ej. Den virala carcinogen-
esen ár uppenbarligen ett komplext samspel mellan mánga fak-
torer: virus sjálv, genetiska faktorer, generella och lokala im-
munologiska faktorer, ev. tolerans och inte minst den angripna
cellens status. Betydelsen av denna har vackert kunnat illustreras
in vitro av bl. a. Pontén: vávnadsodlade humana fibroblaster,
som nalkas slutfasen av sitt in vitro liv och inte lángre delar
sig, transformeras mycket snabbare av virus án cellerna i unga
kulturer gör.
Var virus cellulára angreppspunkt ligger ár ánnu okánt men
man torde vara ense om att virus pá nágot sátt páverkar cellernas
arvsmassa. Hár möts virusteorien och mutationsteorien.
Betráffande DNA-virus ligger det nára till hands att tánka
sig att virusnukleinsyran direkt páverkar den angripna cellens
nukleinsyra och att virusgenomet integreras i den angripna cell-
ens DNA. Hos vissa typer av polyoma-virus har DNA ringform,
vilket ansetts kunna underlátta integrationen. 10 Báde lineára
och ringformade typer av polyoma-DNA har emellertid trans-
formerande effekt pá hamster-celler in vitro. Bassekvensen inom
DNA hos en del smá oncogena virus överensstámmer med den
hos normala dággdjursceller, vilket máhánda kan underlátta
integrationen. 41
Svárare ár att förestálla sig hur RNA-virus kan influera
várdcellens genom. Mánga iakttagelser talar emellertid för att
ocksá hár cellens DNA ár involverad. Temin och andx-a -•43 har
visat att syntesen av det RNA-haltiga Rous sarkomvirus hámmas
genom aktinomycin C, som ár en DNA-inhibitor och att trans-
foi-mationen av infekterade celler ár avhángig av syntesen av
DNA. Det ár tánkbart att virus av RNA-typ initialt inducerar