Læknablaðið : fylgirit - 01.03.1983, Side 31

En högre prevalens fanns hos mannen vad galler följande sjukdomstillstðnd:
hjartinsufficiens, angina pectoris, sannolikt koronarinsufficiens enligt EKG, EKG-
verifierad genomgðngen hjartinfarkt samt förmaksflimmer. Inom hjart-karl-om-
rðdet var den enbart claudicatio intermittens som inte visade nðgon könsskillnad till
mannens nackdel. Det systoliska blodtrycket var genomsnittligt 160 + 24,9 (M + SD)
hos man och 170 + 23,7 hos kvinnor, och det diastoliska 95 + 12,5 och 97 + 12,2
respektive. Anamnestisk hypertoni uppgavs hos 23 % av mannen och hela 48 % hos
kvinnorna. Cerebrovaskular sjukdom var dock relativt ovanlig och inte signifikant
skild hos könen (2 % av mannen och 1 % av kvinnorna). Dessa H 70-resultat har
tidigare mera detaijerat rapporterats i ett flertal publikationer (1, 3, 4, 5, 6).
Prevalens av behandlad diabetes var 5,5 % hos bagge könen men utraknade övre
referensvardesgranser för fasteblodsocker 7,2 mmol/1 hos man mot 6,8 mmol/1 hos
kvinna (7).
Det svenska cancerregistret har genomgatts fr3n 1958 till 1978. Som framgar
av Fig 1 §r malign sjukdom vanligare hos kvinnan fram till ca 65 ars aider men
darefter vanligare hos mannen. Av dem som överlevt till 70 3rs aider hade 5,4 % av
mannen och 6,2 % av kvinnorna haft elier hade cancer (Tabell II). I Tabell III
beskrives iakttagna könsskillnader i n3gra av förekommande cancerformer. Fr3n 70
till 75 3rs aider var incidensen i cancer 18,4 % hos mannen mot 9,9 % hos
kvinnorna. 'Aven sjukdomstillstand av annat slag i gastrointestinalkanalen synes
vara vanligare hos man, gallbesvar dock undantagna. I 70 3rs aider hade 11,1 % av
mannen opererats för magsar mot 1,9 % av kvinnorna. Ledsjukdomar var emellertid
vanligare hos kvinnorna. Som exempel kan namnas att reumatoid artrit förekom hos
3 % av mannen men 6 % av kvinnorna.
Betydande skillnader i rökvanor och alkoholvanor registrerades. 18 % av mannen
hade kronisk bronkit mot 9 % av kvinnorna. Omkring 10 % av mannen hade
uppenbar kronisk alkoholism mot mindre an 1 % av kvinnorna. H 70 visar dessutom
en uppenbar morbiditets- och mortalitetsskillnad relaterad inte bara till levnads-
vanor utan aven till sociala förhállanden t ex civilstánd. Áven om ensamhet och
darav följande inaktivitetsrisk ar vanligare hos kvinnan och drastiskt ökar kvinnans
benagenhet att söka lakare och ádra sig medicinska átgarder, synes mannen löpa
den större medicinska risken av att bli ensam pá aldre dagar. Dessa preliminara
iakttagelser i H 70 har verifierats vid studier pá hela den svenska befolkningen som
nyligen gjorts i samarbete med Statistiska Centralbyrán (8). Tabell IV visar
könsskillnad i förvantad áterstáende livslangd vid 50 árs álder i den svenska
befolkningen 1978 reiaterad till civilstánd.
En studie av möjliga samband mellan tidigare yrke och halsotillstánd vid 70 árs
Slder har ocksá genomförts(9).Den studien har tills vidare begransats till en jamförelse
niellan dem som haft ett tungt kroppsarbete och dem som haft s k manschettarbete
under hela sitt yrkesverksamma liv. Dessa analyser visade skillnader enbart vad
galler hörsel, tillstánd som kan hanföras till olyckshandelser samt lungförandringar
som resttillstánd efter framst infektioner. Sjalvklart finns emellertid i H 70 liksom
i andra material korrelationer mellan t ex rök- och alkoholvanor (10, 11) som i vissa
fall kan vara yrkesrelaterade. Tabell V sammanfattar i en form som kanske ar
alltför förenklad vár nuvarande erfarenhet om faktorer som uppenbarligen átmin-
stone till stor del kan förklara skillnaderna i könsrelaterad sjuklighet. I vilken
utstrackning kvinnligt kön dessutom av rent biolgiska skal skyddar mot ohalsa,
respektive medför ett lángsammare áldrande, kan vára forskningsresultat annu ej
belysa. Vár longitudinella studie av 70-áringar har annu ej nátt langre an till 79 ár.