Læknablaðið : fylgirit - 01.03.1983, Side 38

Histopatologiska förandringar
Att enbart utnyttja en nálbiopsi för diagnostik av olika histo-
patologiska förandringar ar förenat med betydande begransningar
beroende pá hur representativ biopsin kan tánkas vara för den
undersökta muskulaturen. Vidare kan skillnader förvántas före-
ligga mellan olika muskelgrupper. Pá samma sátt ár det áven disku-
tabelt i vilken utstráckning nálbiopsimetodiken kan utnyttjas för
att bestámma en muskels fibersammansáttning mot bakgrund av
systematiska skillnader inom olika delar av en muskel som finnes
beskriva nyligen (14, Sjöström och medarbetare opubliserade
observationer). Förekomsten av "enclosed fibres" och "type
grouping" kan exempelvis variera mellan olika delar av vastus
lateralis visat genom undersökning av valda partier av hela
muskeln (14). Genom att sá mycket som möjligt standardisera
metodiken kan emellertid vissa jámförelser vara tillátna. Före-
komsten av sádana förándringar hos áldre personer tycks vara
mindre vanlig i biceps brachii án i vastus lateralis (14). Upp
till 70-árs áldern förefaller dessa förándringar, som kan tas som
uttryck för denervation/renervation, vara mycket sállsynta (9).
Hos de undersökta personerna över denna álder (10) förekommer
dessa förándringar mer vanligt; "type grouping" synes förekomma
sárskilt för typ I fibrer. Detta kan tas som uttryck för neurogen
atrofi av typ II fibrerna med sekundár transformering till typ I
fibrer av denerverade muskelfibrer. Det kan dá ifrágasáttas var-
för genomgáng av de olika populationsbaserade materialen ej kunde
visa nágon sáker förándring i den relativa fiberfördelningen med
stigande álder. En möjlig förklaring kan vara att en förlust av
typ II fibrer inte ár kvantitativt tillrácklig stor för att pá-
verka fiberfördelningen bedömd med utgángspunkt frán enstaka nál-
biopsier.
Att betydande muskelmorfologiska förándringar sker efter 70-árs
áldern kan ocksá belysas av den högre förekomsten av smá atrofiska
och angulerade fibrer, sárskilt typ II B fibrer i denna álder.
Aven sádana atrofitecken synes vara mer vanligt förekommande i
vastus lateralis án i biceps brachii (10).
Kapillarisering
Med utnyttjande av amylas-PAS metoden (20) kan kapillariseringen
studeras i relation till olika fibertyper och deras ytor. Hos
yngre personer (21) finns beskrivet att antalet kapillárer i för-
hállande till fiberytan ár större för typ I och áven för typ II A
fibrer án för typ II B fibrer. Nágon sáker nedgáng i antalet
kapillárer per mm2 muskelvávnad föreligger ej med stigande álder
(9, 10) och ej heller i antalet kapillárer per fiber. Antalet
kapillárer runt typ II B fibrer kan hos áldre personer vara lágre
runt övriga fibertyper, men detta kompenceras vásentligen av att
ytan av typ II B fibrerna ocksá ár reducerad. Dessa resultat som
hittills endast finns pá ett begránsat antal personer tyder dock
pá att kapillarisering ár páfallande vál bibehállen áven upp till
hög álder och att i detta avseende den áldre mánniskan skelett-
muskulatur ár kvalitativt förhállandevis ringa förándrad. Bak-
grunden till en nedgáng i den aeroba kapaciteten med stigande
álder tycks sáledes mer vara frágan om kvantitativa án kvalitativa
muskulára förándringar, vilket áven bekráftas av bibehállna
koncentrationer för aeroba enzymer (10).
36
J