Læknablaðið : fylgirit - 01.03.1983, Blaðsíða 39

Konklusioner
Med stigande álder sker en reduktion av totala muskelmassan. I
beaktande av en förhállandevis val bibehállen medelfiberyta, sá-
val i nedre som övre extremitetens muskulatur, synes en reduktion
av antalet muskelfibrer vara en vasentlig orsak till den reducerade
muskelmassan. En sádan reduktion kan antingen ske i form af bort-
fall av hela motoriska enheter eller "uttunning" av antalet muskel-
fibrer i olika motoriska enheter. Förekomsten af successiv reduktion
av relativa antalet typ II ("fast twitch") fibrer har diskuterats
1 litteraturen men vid genomgáng av olika populationsbaserade
materiai mellan 16 och 80 ár har nágra sakra hállpunkter för en
sádan förandring inte kunnat pátraffas. Sker det en reduktion av
rf-*-ativa antalet typ II motoriska enheter ar detta sannolikt en
sa lángsam och kvantitativt relativt liten förandring att den ej
roed sakerhet pávisas genom enstaka nálbiopsier. Vad som daremot
helt sakert kan pávisas ár en successiv reduktion av storleken av
typ II fibrer i förhállande till typ I fibrer med stigande álder,
sarskilt pátageligt efter 60-árs álder. Genom att typ I fibrernas
yta ár bibehállen kommer medelfiberytan inte att páverkas sá
vásentligt. Effekten av typ II A och typ II B fibrerna skiljer sig
at med en mera uttalad reduktion av typ II B fibrernas yta vilket
visar skillnader i dessa fibertypers funktionella egenskaper.
átrofiska förándringar och uttryck för denervation/renervation blir
mer pátagliga eftir 70-árs áldern och en fortsatt acceleration av
muskelatrofin kan förvántas i ánnu högre áldrar áven om hár endast
^inga information föreligger. Svárigheter finns ocksá i de högsta
aldrarna att skilja mellan vad som kan kallas en normal álders-
?f?c?ss oc*1 patologiska och degenervativa förándringar med olika
■klinisk bakgrund. Tráningsstudier och jámförelse mellan relativa
tiberatrofin i övre och nedre extremitetens muskulatur ger háll-
Punkter för att i varje fall en del av fiberatrofin med stigande
alder ár betingad av inaktivitet och kan vara reversibel. Betydel-
sen av ökad kunskap betráffande muskelmorfologiska förándringar
sárskilt i de högre áldrarna ár uppenbar med tanke pá behov av
Profylaktiska átgárder mot skador som kan sammanhánga med bristande
rnuskelfunktion; vidare i beaktande av det stora behovet av upp-
uraning av áldre personer efter olika sjukdomar och skador. Den
“^ttills tillgángliga informationen betráffande áldershypotrofin i
muskulaturen antyder att detta ár en differentierad process, men
uen detaljerade kunskapen ár ánnu mycket ofullstándig liksom för-
staelsen för de olika förándringarnas bakgrund.
Keference.q
Tzankoff, S.P., Norris, A.H.: Effect of muscle mass decrease on agerelated
BMR changes. J. Appl. Physiol. 1977, 43, 1001-6.
2- Asmussen, E., Heeb^ll-Nielsen, K.: Isometric muscle strength of adult men
and women. In: Communications from the Testing and Obervation Institute of
the Danish Association for the Infantile Paralysis 1960, 11.
2- Gutman, E.: Age changes in the neuromuscular system and aspects of the
rehabilitation medicine. I: Buerger, A.A., Tobin, J.S., eds. Neuro-
physiologic Aspects of Rehabilitation Medicine. Springfield, III: Charles
C. Thomas, 1976, 42-61.