Læknablaðið : fylgirit - 01.03.1983, Qupperneq 102

22
LAKEMEDELSKONSUMTION
I HÖGRE ÁLDRAR
LONGITUDINELLA DATA OCH KOHORTJÁMFÖRELSER
Bertil Steen, Sten Landahl
Alltmer har specieHa farmakokinetiska och farmakodynamiska probiem i de
högre Sldersgrupperna börjat beaktas. Saval aldrandet i sig som sjukdomar
vanliga i hög Slder kan medföra ett andrat reaktionsmönster för lakemedei
vid behandling av aldre patienter. Dartiil kommer att lakemedelsförbrukningen
ar stor i högre Sldersgrupper, vilket har bekraftats av ett flertal tvarsnitts-
undersökningar i vSrt iand och i andra lander.
Den stora lákemedelsförbrukningen aktualiserar en rad problem av bl a
interaktions- och compliancenatur. Aven om en ISg compiiance inte tycks vara
beroende av patienternas Slder i sig medför det stora antalet lákemedei att
felprocenten i medicineringen kan misstánkas vara hög hos áldre patienter.
Inom parentes tilikommer ett faktum som inte har med den totala lákemedels-
konsumtionen att göra, men som inte desto mindre ár praktiskt viktig hos vSra
patienter - námligen att compliance ár högre ju fárre doseringstillfállen som
ordineras per dag.
Vi har tidigare haft anledning att redogöra för Tákemedelskonsumtionen hos
ett representativt urval av 70-Sriga mán och kvinnor i Göteborg som en del av
redovisningen frSn den gerontologiska och geriatriska populationsstudien i
Göteborg (Landahl, Steen 1975, Rinder o a 1975). Denna undersökning avser att
beskriva lákemedelskonsumtionen hos de 743 personer som undersöktes vid 75 Srs
Slder 1976/77, och jámföra denna konsumtion med konsumtionen 5 Sr tidigare,
samt att redovisa eventuella kohortskillnader mellan 70-Sringar 1971/72 och
70-Sringar 1976/77. Dessutom studerade vi Vákemedelskonsumtionen vid 70 Srs
Slder hos dem som avled mellan de tvS undersökningstillfállena.
Vid 70 Srs Slder behandlades 56% av mánnen och 76% av kvinnorna med ett eller
flera lákemedel. Fem Sr senare var det en större andel av bSde mán och kvinnor
som hade lákemedelsbehandling, samtidigt som det genomsnittliga antalet Váke-
medel hos de behandlade ocksS hade stigit. BSde antalet Vákemedel och andelen
probander med behandling var vid 70 Srs Slder högre bland dem som avled under
femSrsperioden án hos övriga. Den 70-Sring som anvánde mest Vákemedel var en
kvinna med 24 olika lákemedei (av vilka sju skulle tas "vid behov"). Motsvarande
75-Sring var en man med 22 lákemedel (12 "vid behov"). BSde vid 70 och 75 Srs
Slder var andelen kvinnor med Vákemedel större án motsvarande andel mán.
Den största ökningen i förbrukning mellan 70 och 75 Srs Slder finner man
för grupperna rytmreglerande medel (f f a betablockerare), digitalis, diuretika,
analgetika och laxermedel. Bland 75-Sriga mán var sSIedes digitalis det van-
ligaste lákemedlet (23% av probanderna), följt av diuretika (22%) och anal-
getika (21%). Bland de 75-Sriga kvinnorna var diuretika - liksom vid 70 Srs
Slder-den vanligaste Vákemedelsgruppen (38%), följt av sedativa-hypnotika
(31%), analgetika (29%), kalium (20%) och digitalis (18%). För majoriteten av
lákemedelsgrupperna gáílde att kvinnorna konsumerade mer Vákemedel án mánnen.
Ett undantag fanns - bronkdilaterande medel - dár mánnen var större förbrukare.
100