Læknablaðið : fylgirit - 01.03.1983, Qupperneq 139

Cooley havdar att de sociala natverk eller primargrupper som bland
annat grannskapet och de aldres gemenskapsgrupp utgör ar grund-
laggande förutsattningar för individens sociala natur. Vidare att
det ar av yttersta vikt att verka för att dessa primargrupper eller
natverk fungerar:
"I vára egna stader har de överbefolkade hyreshusen och den allmanna
ekonomiska och sociala förvirringen allvarligt skadat familjen och
grannskapet, men det ár anmárkningsvárt, med tanke pá dessa för-
hállanden, vilken vitalitet de ándá visar, att det finns ingenting
som tidens samvete ár mer uppmárksammat pá án att áterupprátta deras
hálsa.
Dessa grupper ár sáledes livets kálla - inte bara för individen utan
ocksá för sociala institutioner. Endast delvis ár de formade av
speciella traditioner. Huvudsakligen uttrycker de en universell natur."
(Cooley 1909, c. f. Franzén & Sandstedt 1981).
En annan av sociologins klassiker som behandlar grannskapet ár
Ferdinand Tönnies. Han beskriver nátverksrelationer med hjálp av
begreppen Gemeinschaft och Gesellschaft i en bok med samma namn.
"Gemeinschaft dáremot kánnetecknas av positiva attityder till varand-
ra. Grunden för Gemeinschaft ár mjukhet och vördnad válvilja och
respekt. Detta kan finnas i sláktskapet, grannskapet och vánskapen."
(c. f. Franzén & Sandstedt 1981).
Báde hos Cooley och Tönnies finner man att en positiv kontakt mán-
niskor emellan, inte bara i familjen, utan ocksá i grannskapet ár
en nödvándighet. Sanningen i det Cooley i början av seklet sade om
hyreshus och stáder och den negativa utvecklingen för grannskapet
har förstárkts alltefter det decennierna har gátt, och centreringen
runt vikten av kontakt och en djup kontakt mánniskor emellan har
betonats mánga gánger (Bennet 1980, Blau 1957, Duff 1980, Riddick
1980, Shanas and Townsend 1968, Tornstam 1973, 1978, Toseland 1967).
Dá de flesta mánniskor har antingen nára familj eller slákt som de
kan umgás med kan det resas invándningar mot betoningen av ytter-
ligare kontakter. Mánga mánniskor upplever isolation. Parsons skrev
redan 1942 att de áldre upplever isolation av tre orsaker:
1) de blir uteslutna frán sina vuxna barns familjer,
2) de kan inte behálla sina arbeten och
3) sannolikheten att de máste leva ensamma.
Sedan Parsons formulerade dessa antaganden har en hel del forskning
utförts, och isoleringsbegreppet har kommit att förándras. Bland
annat har man pekat pá betydelsen av att sárhálla den objektiva och
den subjektiva isoleringen. Townsend, t ex definierar en isolerad
individ sásom: "Den isolerade ár en individ som inte kan kommunicera
sina kánslor och erfarenheter ordentligt - ocksá nár han ár totalt
och kontinuerligt upptagen med sociala aktiviteter." (Townsend 1968).
Vidare ságer Townsend att ibland anvánds "isolation" nár man refere-
rar till medlemmar av en grupp, t ex grannskapsgrupp, som har sá
gott som ingen social kontakt sinsemellan, fast de har andra sorters
kontakter.
Vi skall nu se hur det stár till med kontakterna i vár population.
Det finns olika typer av kontakt mánniskor emellan och dessa kon-
takttyper ger oss olika bilder av verkligheten. Inledningsvis skall
vi titta nármare pá tre typer av kontakt av olika karaktár.
137