Læknablaðið : fylgirit - 01.03.1983, Page 143

Vi jamförde först kontakten av typ 1 med kontakten av typ 2. Med
barn och slakt finns det överensstámmelse mellan andelen kontakt
1 och 2, medan för övriga kontaktkategorier finns mycket mer av
kontakt av typ 1 án av typ 2. I och med att kontaktkategorin
barnbarn ár speciell, sá synes det som om vi kan dra följande
slutsats: Med familjen finns det en samstámmighet mellan kvanti-
tativ kontakt och upplevd förtroendeberedskap. Med vánner och
grannar ár den upplevda förtroendeberedskapen mycket lágre án vad
möjligheten till kontakt/förtroende visar.
Annorlunda uttryckt ár det fárre som tycker att de har förtroende-
beredskap med barn, barnbarn án som haft kontakt varje vecka, vil-
ket vi áven kunde förklara med att mánga menar att barnbarn ár för
smá för en sádan relation. Samma relation kan man se för vánner, be-
kanta och grannar, men hár förstárks förhállandet, vilket antyder
att med denna kategori ár kontakten oftare ytlig án med barn, barn-
barn. Andra har poángterat att det ár den kvalitativa kontakten som
ár den viktigaste för tillfredsstállelsen med en kontaktrelation.
Vi har tidigare teoretiskt visat pá att grann- och vánkontakt ár
viktigt för det sociala jaget. Resultaten understryker vikten av
att stimulera kontakten för denna grupp.
Sammanfattningsvis kan man dock sága att figuren visar med all tyd-
lighet att med familjen finns kontakt och förtroendeberedskap; som
dock inte i realiteten betyder att man utbyter förtroende. Med
vánner finns förtroendeberedskap men mycket litet reellt förtroende-
utbyte och med grannar talar man, men har i realiteten liten för-
troendeberedskap och obefintligt förtroendeutbyte.
De sociala kontakterna i olika grupper av undersökningsmaterialet.
I mánga av de gerontologiska arbeten som studerats, liksom i mánga
av de gerontologiska diskussioner som förs, antar man att den
kronologiska áldern ár avgörande för hur det sociala kontaktmönstret
gestaltar sig. Man förestáller sig vanligen att med ökad álder sker
ett utglesande av de sociala kontakterna, liksom ocksá en kvalitativ
försámring av dessa. Annorlunda uttryckt; nár man i gerontologiska
sammanhang försöker förklara skillnaderna i det sociala kontakt-
mönstret, blir áldersvariabeln central. Av de data som presenteras
hár framgár emellertid att den kronologiska áldern inte alls ár den
variabel, som pá det mest entydiga och fullstándiga sáttet förmár
förklara skillnaderna i mánniskors kontaktmönster. I tabell 4 har
var och en av tolv olika kontaktvariabler studerats i skilda under-
grupper av undersökningsmaterialet, dár bl a skillnaderna i kontakt-
mönstret inom olika áldersgrupper studerats. Av tabellen framgár
att det bara ár betráffande tvá av de tolv studerade kontaktvariab-
lerna som skillnaderna i kontakter áldersgrupperna emellan överens-
stámmer med antagandet ovan. Det gáller kontakter med barn, barn-
barn, dár det föreligger en statistiskt sákerstálld skillnad mellan
áldersgrupperna. Ju högre álder, desto mindre kontakt med barn och
barnbarn. Det gáller ocksá betráffande graden av konkreta handlingar
tillsammans med dessa och med make/maka. I ytterligare ett par fall
finns smá skillnader áldersgrupperna emellan som gár i samma rikt-
ning, men som inte uppnár statistisk signifikans. Detta gáller kon-
takten med syskon och sláktingar samt kontakten med övriga. Det ár
141