Læknablaðið : fylgirit - 01.03.1983, Side 145

Denna typ av skillnad mellan personer med olika god ekonomi, áter-
finns för flera av de studerade kontaktvariablerna, dock utan att
uppná statistisk signifikans i mer án ett par fall. Förekomsten av
barn visar sig ocksá sammanhanga med den grad till vilken man har
kontakt med syskon och sláktingar. Bland dem som inte har nágra
barn ár kontakten med syskon och sláktingar större, vilket sanno-
likt ocksá kan ges en kompensationsteogretisk förklaring. Skill-
naden mellan dem som har respektive inte har barnbarn gár i samma
riktning, och kan sannolikt ocksá ges en likartad förklaring.
Nár det gáller kontakten med personer utanför den nármaste anhörige-
kretsen, de som i tabell 4 kallas yttre kontakt med övriga, finner
vi statistiskt sákerstálld skillnad i kontaktgraden med sádana andra
personer mellan de olika personlighetskategorier som studerats. I
ju högre grad man ár utátriktad, desto större ár kontakten med dessa
övriga personer. Nágra sádana skillnader áterfinns inte nár det
gáller kontakten med de nármast anhöriga. Den egna personligheten
sammanhánger sáledes medden kontakt man har med mánniskor utanför
den nármaste anhörigkretsen. Likartat ár förhállandet nár det gáller
hálsotillstándet. Det egna hálsotillstándet har ganska stor betydel-
se betráffande kontakterna med personer utanför den nármaste kret-
sen av anhöriga.
Nár det gáller den kánslosolidaritet man kan uppleva med barn och
barnbarn finns det inte nágra statistiskt sákerstállda skillnader
mellan de olika undergrupper som studerats i materialet. Nágra ten-
denser kan emellertid framhállas. En sádan tendens ár, att de áldre
upplever en starkare sádan kánslosolidaritet jámfört med vad yngre
gör. En annan tendens ár, att kvinnorna upplever nágot större kánslo-
solidaritet jámfört med mánnen. Det ár ocksá intressant att notera
den tendens som innebár, att personer som har ett sámre hálsotill-
stánd, samtidigt upplever en högre grad av kánslosolidaritet med
barn och barnbarn. Tendensen ár likartad nár det gáller personer
som under senaste áret upplevt personliga förluster. Bland dem som
upplevt flera sádana förluster ár samtidigt kánslan av solidaritet
frán barn och barnbarn större.
Upplevelsen av kánslosolidaritet med syskon och sláktingar visar
sig statistiskt sákerstállt samvariera med befintligheten av barn.
Om man inte har barn, upplever man i högre grad kánslosolidaritet
med syskonen. Aven detta förhállande kan sákerligen ges en kompensa-
tionsteoretisk förklaring. En likartad förklaringsgrund kan sákert
ocksá anvándas för att förklara det förhállandet att de personer
som ár ogifta, upplever en högre kánslosolidaritet med syskon, jám-
fört med vad övriga civilstánd upplever. Samma ár förhállandet nár
det gáller personer som under det senaste áret upplevt personliga
förluster. Bland dem som upplevt flera sádana förluster, ár upp-
levelsen av kánslosolidaritet med syskonen signifikant högre án
bland dem som upplevt fá eller ingen sádan förlust.
Ocksá nár det gáller kánslosolidaritet med "övriga" finns flera
statistiskt sákerstállda samband som kan ges samma kompensations-
teoretiska förklaring.
Den grad till vilken man utbytt förtroende med andra mánniskor visar
sig pá alla punkter sammanhánga med könsvariabeln - dock pá litet
olika sátt. Báde nár det gáller förtroende i förhállande till barn,
barnbarn och övriga utomstáende mánniskor ár det sá, att kvinnor
har flera sádana förtroenden jámfört med mánnen. Nár det emellertid
143