Læknablaðið : fylgirit - 01.03.1983, Síða 147

Nar det galler föreningsaktiviteten finns ej nágra skillnader ál-
dersgrupperna emellan. Inte heller finns nágra skillnader mellan
könen. Dáremot visar sig de fránskilda signifikant lágre förenings-
aktiva án personer tillhörande de övriga civilstánden. Förenings-
aktiviteten ár högre bland dem utan problem med hálsan och den ár
ocksá högre bland dem som under senaste áret upplevt personliga
förluster. Trots att skillnaderna i sistnámnda fall inte uppnár
signifikans kan det dock vara várt att pápeka att ocksá detta ges
en kompensationsteoretisk förklaring.
Vi har hár pekat pá att en kompensationsteoretisk förklaring kan ges
till:
Att de som har haft sjukdom eller förluster i familj och vánkrets
har högre kontakt med barn och barnbarn, har högre kánslosolidari-
tet med syskon och slákt, har flera konkreta handlingar, och högre
föreningsaktivitet án de som inte har haft sádana sjukdomsfall eller
förluster.
Att de som inte har barn har högre kontakt med syskon och slákt.
Att de som ár ogifta har högre kánslosolidaritet med syskon och
slákt.
Att bland ánkor och ánklingar har flera förtroende med barn och
barnbarn án övriga civilstánd.
Vi kan av detta sága att resultaten av analysen visar ett starkt
stöd för kompensationshypotesen: "En av funktionerna av sláktskaps-
förhállandena ár att fungera som ersáttningar för nára sláktingar
som man har förlorat via död eller fránflyttning. En andra funktion
ár att kompensera för fránvaron av barn, barnbarn eller slákt genom
att vara substitut, eller vill likahálla intill hög álder nágra av
barnen frán barn och ungdom...Gamla som ár ogifta tenderar att be-
hálla mycket nármare relationer med syskon án de som gifter sig och
fár barn...Individer utan barn tenderar att förstárka kontakten med
slákt vid makes död, men de har inte sá stark kontakt som ogifta."
(Townsend 1968, vár översáttning).
Avslutningsvis vill vi peka pá att den undersökning som hár redo-
visas klart demonstrerar nödvándigheten av att skilja mellan
sociala kontakter av kvantitativ och kvalitativ karaktár, liksom
ocksá mellan olika slag av sociala kontakter. Att mötas och sam-
tala ár en sak, att tráffas och gemensamt delta i specifika aktivi-
teter en annan. Detta understryks genom att sádana olika former av
social kontakt inte láter sig förklaras pá ett och annat sátt. Hög
álder ár t ex bara i tvá av tolv kontaktvariabler signifikant för-
knippat med lágre grad av social kontakt, vilket i det geronto-
logiska sammanhanget ár viktigt att observera.
Litteraturlista
Benneth, Ruth, 1980, Aging, isolation and resocialization, s. 9 - 26.
Blau, Z.S., 1957, Old age: A study of change in status. Unpublished,
Ph.D dissertation, Columbia University.
Cooley, C.H., 1929, Social Organization, A study of the larger Mind (1909).
Charles Schubner's Sons, New York 1929, s. 23-24.
Cumming, M.E., Henry W., 1961, Grcwing Old.
145