Læknablaðið : fylgirit - 01.03.1983, Blaðsíða 259

55
GBS - SKALAN
EN NY SKATTNINGSSKALA FÖR DEMENSSYNDROM
C. G. Gottfries, Görel Bráne, Gunilla Steen
Detta inlagg ar en presentation av en ny skattningsskala för demens-
syndrom. Den ar indelad i fyra subskalor och mater motoriska, intellektuella
och emotionella funktioner samt olika symptom karakteristiska för demens-
syndrom. Skalan ar tankt att anvandas vid enstaka matningar för att erhálla
ett kvantitativt mátt pá demens och för att fá fram en demensprofil, men kan
ocksá anvandas vid upprepade mátningar för intraindividuella utvárderingar
av olika behandlingar. Variablerna i skalan har sju skalsteg - noll, tvá,
fyra och sex ár klart definierade. Noll representerar normal funktion eller
avsaknad av symptom och sex betyder maximal störning. Fá tekniska ord har
anvánts och formuleringarna ár sá konkreta som möjligt eftersom vi vill att
skalan skall kunna anvándas av olika yrkeskategorier.
Subskalan som máter motoriska dysfunktioner har sex items, vilka inne-
háller motorisk inaktivitet och oförmága i ADL. De ár motorisk oförmága till
av- och pákládning, motorisk oförmága att klara sig i matsituationen, ned-
satt fysisk aktivitet, nedsatt spontanaktivitet, motorisk oförmága att klara
personlig hygien och oförmága att kontrollera blása och tarm. Den andra
subskalan - tánkt att máta intellektuella störningar - har elva variabler,
námligen nedsatt rumsorientering, nedsatt tidsorientering, nedsatt person-
orientering, nedsatt nárminne, nedsatt fjárrminne, nedsatt vakenhet, nedsatt
koncentration, oförmága att öka tempo, förströddhet, omstándlighet och distra-
herbarhet. Den tredje subskalan skattar emotionella störningar och inneháller
avtrubbad emotionell funktionsförmága, emotionell labilitet och nedsatt
motivation. Den sista delskalan ár tánkt att máta olika symptom karakteristiska
för demenssyndromet och ár heterogent konstruerad. Variablerna i denna del
ár förvirring, irritabilitet, ángslighet, ángestkánslor, sánkt stámningsláge
och rastlöshet.
Reliabilitetsprövningarna har utförts i Göteborg dels pá ett sjukhem för
somatisk lángtidsvárd, Gráberget, och dels pá tvá psykogeriatriska avdel-
ningar pá S:t Jörgens sjukhus. Etthundra patienter valdes ut. Skattningarna
utfördes vid olika tillfállen men var koordinerade i tid - bara tvá eller tre
dagar fick passera mellan skattningarna av en och samma patient. Skattarna
arbetade helt oberoende av varandra. och var inte heller tránade tillsammans
innan undersökningen. Nár variablerna sammanvágdes till ett syndrom för moto-
risk dysfynktion och ett syndrom för intellektuell dysfunktion var korrela-
tionskoefficienterna höga. Samstámmigheten i den emotionella skalan var
sámre - men tillráckliga för en skattningsskala. Förmodligen föreligger svá-
righeter att skatta emotionella funktioner hos gravt dementa patienter,
eftersom de ofta inte ár förmögna att visa symptom pá depression.
För att testa skalans validitet skattades patienterna ocksá med en annan
geriatrisk skattningsskala, konstruerad av Gottfries/Gottfries, och anpassad
för sköterskepersonal. Denna skala innehéller tvá subskalor för motorisk dys-
funktion (grovmotorik och finmotorik), tvá subskalor för intellektuell avtrubb-
ning och en subskala för emotionella störningar. Resultaten visar att GBS-
skalan verkligen máter samma syndrom som Ggttfries/Gottfries-skalan gör.
Man kunde förvánta sig att patienter frán somatisk lángtidsvárd skulle ha mer
uttalade motoriska dysfunktioner och patienter frán psykogeriatriska avdel-
ningarna intellektuella störningar. Resultaten av skattningarna bekráftade
detta, vilket ocksá pekar pá skalans kliniska validitet. De statistiska ana-
lyserna av resultaten visar att GBS-skalan har en tillráckligt hög reliabili-
tet och validitet. Dá den dessutom ár látt att administrera kan#den förhopp-
ningsvis bli av stort várde i kliniskt arbete med geriatriska patienter.
257