Det Nye Nord - 28.05.1919, Blaðsíða 14

Det Nye Nord - 28.05.1919, Blaðsíða 14
Side 234 DET NYE NORD 28. Maj 1919 SVE RI GE LONTAGARNAS INKOMSTER UNDER KRIGSÅREN I SVERIGE. Av aktuarien Alrik Jacob i. Ehuru de statistiska institutionerna i olika lander allt sedan krigsutbrottet nedlagt ett ofortrutet arbete på att insarala och — dår den militåra rekretersen ej lagt sårskilda hinder i vågen — publicera material till belysning av kristidens inverkan på levnadskost- naderna, har åtminstone den stora allmånheten ofta nog visat sig hava en ganske oklar uppfattning ro- rande frågan, hur stor levnadskostnadernas stegring under kristiden i sjålva verket varit. Ett sporsmål, som visat sig forbundet med ånnu storre svårigheter, har emellertid varit att bedoma, i vilken utstråckning dyrtidens verkningar inotvågts genom okade inkomster, sårskilt for lontagarnas stora samhållsgrupp. Stalistiskt material har betråfifande loneinkomsterna ej stått till buds i nårmelsevis samma utstråckning som betråffande livsmedelspris o. dyl. och de forsok som gjorts att på grund av enstaka kånda fakta beråkna lonenivåns allmånna hojning, hava alltid mott stora vanskligheter, i fråmsta rummet på den grund, att lonestegringen for olika grupper av lontagare varit våsentligen olika. Sårskilt torde detta hava varit fallet under de forstå krisåren, då dyrtids- tillåggen ånnu ej på samma sått, som senare blivit fallet, ingått i arbetsgivarnas medvetande såsom tåm- ligen naturliga och beråttigade krav, utan lonenivåns forskjutningar snarast stod i.samband med den exem- pellost okade efterfrågan å arbetskraft inom de spe- ciella krigskonjunkturindustrierna. Mer eller mindre fantastiska rykten om orimligt hoga arbetsloner å vissa orter gjorde då och då sin rond genom pressen och uppfattades av okritiska låsare som påtagliga bevis på, hur åtminstone kroppsarbetarna hållit sig skadeslosa for dyrtiden. Når t. ex. en gång under den vårsta gulaschtiden stuveriarbetarna i Haparanda drivit upp sin timpenning till 3 kronor, var en om yrkets såsongkonjunkturer och specieli skeppnings- forhållandena i Norrbotten uppenbarligen mindre vål underråttad journalist genast fårdig att råkna ut, att detta med 300 arbetsdagar å 10 timmar per år be- tydde en årsinkomst av 9.000 kronor. Å andra sidan har man bland lontagarna sjålva, under prisstegringens ståndiga skruv, nog ofta varit bojd att glomma, att inkomsterna också varit våsentligt hogre ån i forna, billiga tider; och framfor allt torde en del upprorande uppgifter om den nod, som under kristiden drabbat de icke arbetsfora eller av annan orsak arbets- losa, fått allt for mycket gålla som typiska exempel på de arbetande klassernas svåra låge. Som ett sårskilt kånnbart missforhållande har från lontagaresidan ofta anforts, att loneforbåttringar visser- ligen vid en viss tidpunkt kunnat vara någorlunda i nivå med prisstegringen, men att dyrtidstillåggen dock alltid kommit avsevårt senare ån prisforhojnin- garna, vadan lontagarna under mellantiden i varje fail fått sin ekonomi forsåmrad. Sårskilt har denna olågenhet gjort sig gållande for statsforvaltningens befattningshavare, vilka åtminstone i Sverige endast någon mån kommit i åtnjutande av retroaktiv ersått- ning for de avsevårda prisstegringar, som ågt rum mellan de olika riksdagar, då krigstidstillågg beviljats. Aven i ovrigl hava statens lontagare under kristiden funnit sig i lonehånseende ogynnsamt stållda i jåm- forelse med motsvarande funktionårer i enskild tjånst, och missnojet hårom har bland annat tagit sig uttryck i en ganska betånklig okning av avgången ur stats tjånst. Hela antalet befattningshavare, som fore uppnådd pensionsålder låmnade den svenska stats- tjånsten, uppgick sålunda enligt från olika myndig- heter i slutet av år 1918 inhåmtade uppgifter till over 2.000 under vartdera av åren 1916 och 1917 samt cirka 3.000 år 1918, mot endast 600 å 800 under vart och ett av de nårmast foregående åren. Då det med hånsyn hårtill på sistone visade sig nod- våndigt, att statsverket for beredande av skålig dyr- tidshjålp åt sina lontagare iklådde sig extra utgifter av vida storre omfattning, ån man forst tånkt sig kunna råkna med, så framtrådde också med sårskild styrka behovet av en någorlunda tillforlitlig lone- statistik, utvisande såvål den hojning av lonenivån, som under krigsåren intrått inom olika grenar av det enskilda nåringslivet, som och verkningarna av de loneforbåttringar, som staten hittilis beviljat sina egna befattningshavare. Efter uppdrag av rege- ringen igångsatte socialstyrelsen i oktober 1918 sår- skilda undersokningar i sådant syfte, och de forstå preliminåra resultaten av dessa undersokningar hava nu publicerats i en bilaga till den for årets riksdag framlagda regeringspropositionen angående dyrtids- tillågg åt befattningshavare i statens tjånst. Det till grund for berorda statistik liggande ma- terialet består av från vederborande arbetsgivare (resp. åmbetsverk) inhåmtade loneuppgifter for olika grupper av lontagare for åren 1913—1917 samt de tre forstå kvartalen av år 1918 (Vi—3%)- Vid materialets bear- betning hava de for de olika personalgrupper under varje sårskilt år redovisade totalsummorna utbetalad avloning uppdelats på det uppgivna antalet lontagare inom regulativa grupper, varigenom erhållits en medel- siffra for loneinkomsten inom varje grupp av lon- tagare. Med utgångspunkt från 1913 har redan kunnat beråknas den procentuella lonestegringen under vart och ett av de foljande åren. Undersokningen sonder- faller som nåmnt i två huvuddelar, avseende dels lontagare inom industri, handel och andra nårings- grenar, dels befattningshavare i statens tjånst. Inom

x

Det Nye Nord

Beinir tenglar

Ef þú vilt tengja á þennan titil, vinsamlegast notaðu þessa tengla:

Tengja á þennan titil: Det Nye Nord
https://timarit.is/publication/1307

Tengja á þetta tölublað:

Tengja á þessa síðu:

Tengja á þessa grein:

Vinsamlegast ekki tengja beint á myndir eða PDF skjöl á Tímarit.is þar sem slíkar slóðir geta breyst án fyrirvara. Notið slóðirnar hér fyrir ofan til að tengja á vefinn.