Det Nye Nord - 28.05.1919, Síða 15

28. Maj 1919
DET NYE NORD
Side 285
forstnåmnda grupp foreligga uppgifter från c:a 2.200
arbetsgivare, sysselsåttande år 1918 tillsammans 204.000
arbetare samt en forvaltningspersonal av c:a 40.000
personer. For sistberorda personal, omfattande tek-
niska, kontors- och butiksanstållda, framgår lone-
nivåns genomsnittliga hojning av nedanstående sam-
manstållning.
Lonestegring i 7. från 1913 till
1917 1918
MSn Kvinnor Sunnna Man Kvinnor Summi
Teknisk personal 36 25 33 62 60 61
Kontorspersonal 35 32 34 68 73 66
Butikspersonal 45 37 43 79 71 74
F6r butikspersonalens vidkommande synes lonesteg-
ringen genomgående hava varit storre for de manliga
ån for de kvinnliga lontagarna. Detsamma år for-
hållandet med den tekniska personalen, dår kvinnorna
dock varit alltfor fåtaligt representerade, for att några
mera generella slutsatser skulle kunna dragas av de
erhållna genomsnittstalen. Annorlunda ter sig utveck-
lingen i fråga om den talrikaste gruppen, kontors-
personalen. Den relativa lonestegringen for kvinnorna
var hår under perioden 1913—1917 i det nårmaste
lika stor som for månnen och under 1918 forskots
lonenivån så, att kvinnorna kommo till en hogre
okningsprocent ån månnen. Sårskild vid banker och
forsåkringsanstalter synes utvecklingen hava gått i en
for de kvinnliga lontagarna gynnsam riktning. Inom
gruppen handel och varulager foretedde åter lonesteg-
ringen från 1913 till 1918 for båda konen alldeles
samma procenttal (80 procent) och inom de två indu-
strier, som sysselsatte den talrikaste kontorspersonalen
— metall- och beklådnadsindustrierna — visade sig
också okningen vara ungefår lika stor for mån som
for kvinnor (65—68 procent).
Det till synes egendomliga forhållandet, att den
genomsnittliga lonestegringen for manlig och kvinnlig
kontorspersonal tillsammans år lågre ån for mån och
kvinnor var for sig, finner sin forklaring dåruti, att
relativa antalet inom gruppen redovisade kvinnor
från 1913 till 1918 okats, vilket med kvinnornas i
stort sett lågre avloning kommit att i någon mån
motverka den allmånna hojningen av lonenivån.
Vad arbetarna betråffar, hade materialets bearbel-
ning vid den tidpunkt, då den preliminåra redogorelsen
till riksdagen måste avlåmnas, ånnu ej fortskridit så
långt, att några sårskilda siffror for mån och kvinnor
kunde meddelas. For båda konen tillsammantagna
befanns genomsnittliga loneinkomsten per år och ar-
betare från 1913 till 1917 hava okats med 44 pct.,
och for de nio forstå månaderna av år 1918 kom
man efter enahanda beråkning till en genomsnittlig
lonestegring av 91 pct. Procenttalen ligga som synes
hogre ån for forvaltningspersonalen, men den erhållna
stegringen torde dock knappast ha varit så stor, som
man åtminstone inom arbetsgivarkretsar i allmånhet
velat forestålla sig. I viss mån år detta otvivelaktigt
beroende paa den ojåmna arbetstillgång, som sårskilt
under 1918 rådde inom många industrigrenar, var-
igenom stegringen av arbetarnas månads- och års-
inkomsler blivit avsevårt mindre ån hojningen av
lonesatserna. Då de for undersokningen insamlade
uppgifterna forutom antalet arbetare åven omfattade
antalet under de olika åren utgjorda dagsverken eller
arbetstimmar har man jåmsides med de anforda be-
råkningarna angående loneinkomsterna per år och
arbetare åven kunnat utråkna genomsnittliga arbets-
i nkom sten per arbetare inom olika nåringsgrenar och
dårigenom i viss mån kunnat mota de intråffade
driftsinskrånkningarnas inverkan på arbetarnas in-
koinster. Sårskild starkt framtråda skiljaktigheterna
mellan de två antydda beråkningssåtten inom kemisk-
tekniska och textilindustrierna, dår driften vid ett
flertal foretag under år 1918 måste instållas en eller
tiera dagar i veckan. Inom kemisk-tekniska industrien
utgjorde sålunda lonestegringen per arbetare råknat
endast 87 pct., per arbetsdag åter 122 pct.; for textil-
industrien voro motsvarande siffror 61 och 86 pct.
Den andra delen av undersokningen avsåg som
nåmnt statens egna befattningshavare. Det material,
som hår stod till buds, låmnade så till vida mojlighet
till mera ingående bearbetning, som de redovisade
lonetagarna hår specificerats efter olika lone- och
tjånstegrader och sårskilda beråkningar sålunda kunde
utforas betråffande lonenivåns foråndringar inom olika
inkomstklasser. Nedanstående tablå utvisar undersok-
ningens huvudresultat i sammandrag på vissa storre
grupper av befattningshavare.
Befattningshavare Genomsnittlig loneinkomst Okning i % från 1913 till
per 1913 raanad 1918 1914 1915 1916 1917 1918
Manliga, ordinarie av hogre grad Kr. 340 Kr. 515 1 2 3 18 51
» lågre » 98 205 3 12 21 54 109
Manliga, extra av hogre grad 101 180 4 5 7 33 78
» lågre » 86 202 1 8 26 67 135
Kvinnliga, ordinar. 129 216 1 2 4 21 67
» extra 46 220 9 15 22 59 139
Samtliga grupper 124 232 2 7 12 38 87
Såsom man kunnat forutse med kånnedom om
gållande beståmmelser om krigstidstillågg for statens
befattningshavare, har loneinkomsternas okning i all-
månhet varit vida storre for de lågre ån for de hogre
tjånstemånnen, varjåmte sådana personalgrupper, dår
flertalet lontagare varit familjeforsorjare, givetvis visat
hogre stegringsprocent ån sådana, som huvudsakligen
bestått av personer utan forsorjningsplikt. Bland de
extra ordinarie manliga befattningshavarna hava de
lågre tjånstemånnen under åren 1917 och 1918 till
och med absolut taget kommit upp till hogre genom-
snittsinkomster ån motsvarande funktionårer av s. k.
hogre grad, något som givetvis beror dårpå, att sist-
nåmnda kategori till stor del utgores av personer,
som innehava platser med endast partiell tjånstgoring;
allra storsta delen åro också ungkarlar.