Det Nye Nord - 24.09.1919, Blaðsíða 13

24. September 1919
DET NYE NORD
Side 743
VERIGE
SVERIGES KOLFORSORJNING.
Av amanuens K. G. Tham.
Fore vårldskriget var England Sveriges ojåmforligt
storsta leverantor av stenkol. Av hela importen 1913
bidrog England med 91%, Tyskland blott med 8%.
Under 1914 var forhållandet ungefår enahanda, men
från och med år 1915 intrådde en avsevård foran-
dring. Englands andel i koltillforseln sjonk nåmligen
detta år till 53 °/o. medan Tysklands sprang upp till
41 %• Under 1916 och 1917 fortsatte den påborjade
forskjutningen mellan England och Tyskland, så att
sistnåmnda år endast 26 % av kolimporten kom på
Englands konto mot 73% på Tysklands. Under 1918
intrådde emellertid en omsvångning i riktning mot
normala forliållanden, i det att Englands andel steg
till 41 % och Tysklands sjonk till 59%. Innevarande
år har denna återgång blivit ån mer markerad, i det
att England levererat 72 % av de stenkolslaster, som
inkommit fore den 1. september.
Totalimporten och totalkonsumtionen under vart
och ett av åren 1913—1919 framgår av foljande
tablå:
Import Konsumtion
1000 ton. 1000 ton.
1913 ................ 5.339 5.576
1914 ................ 5.092 5.788
1915. ................ 5.297 6.028
1916 ................ 6.218 6.052
1917 ................ 2.334 4.670
1918 ................ 2.807 3.231
1919 C/,—1/,)........ ■ 1.250 2.400 beråkn.
Summa... 28.337 33.745
Differensen å 5.408.000 ton har tåckts dels genom
inhemsk brytning, 2.738.000 ton, dels genom tillgri-
pande av lagerreserver, 2.670.000 ton. Ehuru kolfor-
brukningen tack vare en ytterlig sparsamhet och
genom kolens ersåttande med vedbrånsle i storsta
mojliga utstråckning kunnat pressas ned från omkring
6.000.000 ton till cirka 3.600.000 ton per år, te sig
utsikterna for vår kolforsorjning under den nårmaste
tiden skåligen morka. Lagertillgångarna åro praktiskt
taget uttomda, och den lopande konsumtionen måste
foljaktligen tillgodoses genom import och inhemsk
Produktion. Vi skola i det foljande något nårmare
undersoka nyssnåmnda faktorer och sårskilt utsik-
terna till import från de olika lånder, som kunna
!frågakomma. Om man råknar med en årlig forbruk-
ning av 3.600.000 ton stenkol och en inhemsk bryt-
ning på 450.000 ton, kan sporsmålet fixeras på fol-
jande sått: varifrån skall Sverige få de 260.000 ton
stenkol per månad, som oundgångligen erfordras for
industrien, transportvåsendet och de enskilda hus-
båden?
Vånda vi oss forst mot vår storste kolleverantor
under krigsåren, Tyskland, finna vi genast, att dåri-
från knappast någonting år att påråkna. Tysklands
kolproduktion har lidit ofantligt av de politiska oro-
ligheterna såvål som av de ståndiga arbetstvisterna.
Det har exempelvis uppgivits, att kolproduktionen
vid slutet av 1918 uppgick inom Ruhrområdet till
endast 30% och inom Oberschlesien till endast 15%
av den normala. Då Tysklands exportoverskott av
stenkol fore kriget inskrånkte sig till cirka 13% av
hela produktionen, år det uppenbart att overskottet
under nyss antydda forhållanden lått nog kunnat
forvandlas till ett underskott. Det bor dessutom erin-
ras om att Saar- och Aachenområdets produktion till
allra storsta delen torde komma att tagas i anspråk
for de i fredsfordraget stipulerade kolleveranserna till
ententen. Då denna del av Tysklands kolbrytning
ungefårligen motsvarar det normala expoitoverskottet,
år det tydligt att Tyskland år utom råkningen som
Sveriges kolleverantor, åven om arbetsforhållandena
vid gruvorna skulle avsevårt forbåttras.
Desto storre anspråk måste vi att borja med
stålla på vår ordinarie huvudleverantor av stenkol,
England. Men det skall visa sig, att England ej på
långt når kan mota dessa anspråk. Fore kriget kunde
utan svårighet levereras minst 400.000 ton per månad,
medan tillforseln under innevarande år ej uppgått
till mer ån drygt 100.000 ton per månad. Orsakerna
till Englands ytterligt minskade leverans form åga åro
måhånda ej fullt klara, men såkert år i varje fail,
att produktionen ej långre står på samma nivå som
fore kriget. I England lika litet som i Tyskland har
det rådande orostillståndet inom såvål det politiska
som det ekonomiska området kunnat undgå att
menligt inverka på produktionen. Dårtill kommer
arbetstidens minskning, som i juli månad fortskridit
ånda till 7 timmars arbetsdag och som uppenbar-
ligen år en faktor av bestående inverkan att råkna
med.
I augusti månad hade Englands leveranssvårig-
heter okats till den grad, att svenska handelsfartyg
genom ett då utfårdat dekret forvågrades bunkerkol
med mindre forbindelse avgåvs om fartygets återbe-
fraktning på godkånda villkor med tråvaror från
Ostersjohamnar till England. Då dessa villkor ej
utan vidare kunde accepteras av de svenska redarna,
upptogos på regeringens initiativ underhandlingar
med de engelska myndigheterna om beståmmelsernas
modifiering. Som resultat hårav har i mitten av sep-
tember undertecknats ett avtal av innehåll att Eng-
land medgiver bunkring for svenska fartyg mot det
att Sverige garanterar skeppning av 60.000 standards
tråvaror till England under innevarande skeppnings-
såsong. De i avtalet faststållda fraktsatserna betecknas
emellertid såsom mycket ofordelaktiga for de svenska
redarna. Om i allt fail handelsflottans kolbehov hår-
igenom såkerstållts, bor dock erinras om att detta