Bibliotheca Arnamagnæana - 01.06.1999, Síða 285

X The Proto-Nordic frontier
265
common opinion are among the oldest Eddie poems, have such a pre-
dominance of tolerated forms in the relevant position that Noreen felt
entitled to conclude that the test not only did not eliminate the possibil-
ity that they originated in the pre-syncope period, but also that there was
some reason to believe that they actually did so.6 A more striking case
still is Alvissmål, where 100% of the relevant words belong to the toler-
ated type. Noreen justly remarked that the actual numbers are so small
that mere chance cannot be ruled out, but all the same Noreen took this
100% predominance as a reason to question the prevailing opinion that
Alvissmål is a young poem. Lokasenna is another interesting case where
there is a marked preponderance of words belonging to the tolerated
type. In an earlier article Noreen had argued for Lokasenna being a rel-
atively young poem, but one of its most salient characteristics is, accord-
ing to Noreen, that it quotes extensively from older poems (Noreen
1915: 5), and this characteristic may also explain the high percentage of
the type in question; we may be dealing with old, possibly pre-syncope
word-forms, in a young poem.
In his final, carefully-worded conclusion, Noreen above all stressed
the negative result of his examination, as a counter argument against
Bugge’s sweeping statement that no Ijodahåttr poem could possibly an-
tedate syncope. The noted difference in this respect between the mani-
festly young and the presumably old poems can find their explanation
only in the pre-syncope period, he held.7
6 “Det forefaller mig nastan orimligt att anta att den så starkt overvagande (delvis t. o. m.
uteslutande) forekomsten av ‘kort- och enstaviga ord’ i vissa eddadikter skulle bero på en
tillfållighet eller på att gruppen a) alltid måste bli storre. Ett kontrollforsbk utgor under-
sokningen av SolarlioS och Hugsuinnsmål. Solarliob, en varmt kristlig dikt, kan i varje fali
ej vara aldre an slutet av 1100-talet och Hugsuinnsmål, en oversåttning eller snarare para-
fras av Disticha Catonis, kan ej vara aldre an slutet av 1200-talet. Har funno vi någotsånar
jåmvikt mellan kort- och långstaviga, dock med någon overvikt for de kortstaviga (i den
yngsta av diktema 58 = 58 % kortstaviga). [...] - Nastan uteslutande kortstaviga ord funno
vi i Skfrnismål och Vafprubnismål. Det råder ingen meningsskiljaktighet om att des-
sa båda diktér hora till de allra aldsta i Eddan. Jag anser att man i fråga om de två diktema
har rått att saga icke blott att ingenting hindrar att de harrora från tiden fore synkopen
utan att vissa skal tala for att de faktiskt gora det” (Noreen 1921b: 12-13).
7 “Jag medger gåma att tillfålligheter i stor utstrackning kunna ha spelat in i fråga om re-
sultaten vid ovanstående undersokning och att fel kunna ha begåtts (vid konstruktionen av
um. former o. s. v.) som kunna inverka på resultatet, men jag vill samtidigt fastslå att vi
icke på de grunder som sedan 1870-talet upprepats torde kunna generellt påstå att de
diktér i Eddan som aro avfattade i ljobahåttr icke kunna harrora från ‘urnordisk tid’, d. v. s.