Nordens Aarbog - 01.06.1921, Blaðsíða 160

NILS I.ITHBKRG
i Folkekarakteren, och dármed ár hans senare rika författare*
verksamhet pá det folkpsykologiska omrádet inledd, för vilket
dock icke hans skönlitterára författarskap fullstándigt uppgivits.
Mest har lynnesmotsáttningen mellan jyllándare och sjállándare
intresserat honom. Jyllands spridda bebyggelse skapar ett folk
med stark naturkánsla och djup religiositet. Sjállands táta
bygder skapa dáremot mánniskor, som ha ett livligt intresse
för varandra. «Sjællænderen ser sig omkring og træffer andre
Mennesker. Han faar derved en stærkere Evne til at iagttage og
karakterisere. Jyden bliver ensom. Sjællænderen soger Samfund
med de andre. Sagt i Hast: Jyden glor indad, Sjællænderen
udad.» Men á andra sidan: «Hver sin Ejendommelighed i Dan»
marks Land, den enes ikke hævet over den andens. Thi de skaber
hinanden. Vi lever under de krydsende Syns Samhorighed».
Pá várt sprák ága vi i Gustaf Sundbárgs bok Det svenska
Folklynnet en i form och iakttagelseskárpa utmárkt teckning av
den svenska folkkaraktáren. Men hur tráffande denna skildring
pá sina stállen án má vara, synes mig dock Gravlund stá pá
fastare grund án Sundbárg. Olikheterna dem emellan ligger i
ámnets metodiska behandling. Sundbárg har pá ett stálle fram*
hállit fantasifullheten i det svenska folklynnet. Han sátter denna
i förbindelse med svenskens kárlek till naturen, och han tillágger:
«Men detta utpráglade sinne för naturen har i viss mán vánt
vár blick ifrán det psykologiska omrádet, varför sven^ken, pá
samma gáng han ár en stor naturván, ej sállan ár en svag
mánniskokánnare. Dárför hava vi naturvetenskapsmán och
ingenjörer av rang men icke diplomater och köpmán, och vx
hava en rik lyrisk litteratur men nástan ingen dramatisk.» Sund*
bárg har givit sitt arbete underrubriken Aforismer, och detta har i sin
uppstállning áven erhállit aforismernas form. Men detintráffarotta
och det ligger i sakens natur, att aforismen ár analysens motsats.
Sundbárg ger mycket belysande exempel för sina satser, men
en allvarlig analys underkaster han icke sitt material. Det för*
söker dáremot Gravlund. Det ligger hári en olikhet mellan
svenskt och danskt tánkande, som vid mer án ett tillfálle gör
sig márkbart i de olika lándernas forskning. Jag erinrar endast
om förhállandet inom den folklivsforskningen nárstáende arke*
150