Nordens Aarbog - 01.06.1921, Blaðsíða 162

NILS LITHBERG
Folklivsforskning ar det namn, som i Sverige kommit till an*
vandning för sárskilt den etnologi, som sysselsátter sig med
utforskandet av várt eget folks odling. Det rácker emellertid
knappast att kalla denna forskning en vetenskap, snarast ár den
en hel fakultet för sig, dá den máste omfatta folkets náringar
och ekonomi, dess husliv, dess samfundsskick, dess religion, dess
konst, dess diktning o. s. v.
Dess stoff á den levande traditionen med detta begrepp
fattat i sin vidaste form, sálunda ej blott muntliga beráttelser
hos folket utan áven ánnu kvarlevande áldre levnadsformer,
husgerád, byggnadsskick m. m. — allt som över huvud kan inne*
fattas under det i detta sammanhang oöversáttliga engelska ordet
survivals. Dessa survivals áro i ángans och elektricitetens tide*
varv mer án nágonsin dömda till en snar förgángelse. «Es
brennt, es brennt lichterloh in der ethnologischen Welt,» skrev
den gamle Bastian för 40 ár sedan. Dessa ord erhálla med varje
ár som gár en allt fruktansvárdare aktualitet.
Detta har ocksá sedan lánge insetts i de nordiska lánderna.
Mycket har redan utráttats, men mycket áterstár och mánga —
ehuru icke pá lángt nár tillráckliga — krafter áro i rörelse för
att, innan det blir för sent, rádda vad ráddas kan.
Jag skal hár nedan försöka teckna nogra av de almánna dragen
hos den nordiska folklivsforskningen i vára dagar. Vid en sádan
översikt kan emellertid icke en áterblick till áldre tider utelámnas.
Och dá vi redan berört en representant för denna forskning i
Danmark, torde detta land lámpligen behandlas först.
Dess förnámsta organ för hithörande forskning áro Dansk
Folkemindesamling och Dansk Folkemuseum. Till det sistnámnda
skall jag áterkomma framdeles.
Dansk Folkemindesamling grundades ár 1904 av Dr. FI. F.
Feilberg och dávarande docenten, sedermera professorn i Nor*
diske Folkeminder Axel Olrik. Av dem báda stár Feilberg den
engelska etnologiska skolan nármast med huvudintresset förlagt
vid folkets liv, tro och sed, under det att Olrik i första hand
intresserade sig för folkdiktningen. Detta litterára intresse hade
han árvt frán Svend Grundtvig, efter vilkens död 1883 han
övertog dennes pábörjade utgivande av Danmarks gamle Folke-5
152