Nordens Aarbog - 01.06.1921, Blaðsíða 275

SVENSK POLITIK 1920
ledde till omfattande gulduttag, begárde riksbanken befrielse frán
sin skyldighet att inlösa sedlar med guld. Trots starkt motstánd
gav riksdagen det begárda tillstándet; partibanden voro i denna
frága, som starkt fángslade allmánhetens uppmárksamhet, helt och
hállet upplösta. Av denna episod föranleddes emellertid tillsáttande
av en kommitté, som skulle giva allmánna riktlinjer för den nár*
maste framtidens fínanspolitik. Kommitténs betánkande, som av^
gavs i augusti, gick ut pá att man borde stráva att snarast möjligt
átervánda till guldmyntfoten ; dáremot ingick kommittén icke nárs
mare pá frágan, vilka átgárder som i dette syfte borde vid*
tagas.
Vid denna tid hade verkningarna av den lágkonjunktur, med
starka prisfall, som gjort sig gállande i hela várlden, börjat föra
nimmas áven i Sverige. I början av sommaren hade den fortgás
ende försámringen av penningevárdet föranlett riksbanken, som
redan dessförinnan höjt diskontot till 7 %, att i ett cirkulár till
bankerna pábjuda kreditrestriktioner vid áventyr av ránteförhöjning
och vágrad rediskontering. För industrien blevo följderna av in«
skránkningen i kapitaltillgángen sá mycket mer kánnbara, som den
áven hade att kámpa med svárigheter av annan art. Arbetstidss
lagstiftningen hade pá sina háll medfört kánnbara ekonomiska kons=
sekvenser, och, som redan námnts, svárartade arbetskonflikter. Hár*
till kom, att avsáttningssvárigheter yppade sig för en del av lan*
dets mest betydande industrier, sárskilt textilindustrien, verkstads*
industrien och járnindustrien, som i konkurrensen med Tyskland
missgynnats av den tyska valutans dáliga stállning. — Krisens följ<
der framtrádde redan pá sommaren i en utpráglad depression pá
fondmarknaden, som fortfarit och ytterligare accentuerats under
árets sista mánader. Mot árets slut ságo sig ett stort antal indu*
strier nödsakade till stora inskránkningar i driften. Pá andra háll
har vásentlig reducering av lönerna vidtagits eller stállts i utsikt.
Arbetslösheten har hastigt stegrats och utgjorde vid ársskiftet det
förhárskande sociala problemet. Dárjámte syntes frágan om för*
hallandet mellan arbetsgivare och arbetera fá ökad aktualitet. Inför
de hotande inskránkningarna inom industrien har námligen med
förnyad styrka kravet pá s. k. industriel! demokrati tagits upp ; i
en mycket uppmárksammad och frán ledande háll inom partiet
understödd resolution av arbetare i Eskilstuna har uttalats, att ar*
betarna borde acceptera lönereduceringar, endast om de fá rátt att
genom valda förtroenderád taga del av vederbörande företags ekos
nomiska stállning och medverka vid eventuellt erforderliga avskedans
den. Áven pá lantbrukets stállning har krisláget inverkat, i det att
de sjunkande priserna i utlandet öppnat dörrarna för en övermák*
tig konkurrens. — Prisniván inom landet har blott lángsomt följt
265