Nordens Aarbog - 01.06.1921, Blaðsíða 213

KRONPRINSSESSAN MARGARETA AV SVERIGE
Margareta, áldsta dottern till den i England sá populára hertigen
av Connaught, drottning Victorias tredje son, och hans gemál Mars
gareta Louise av Preussen, föddes d. 15. jan. 1882 pá familjegodset
Bagshot Park i södra England. De básta traditioner i frága om
flárdfri och enkel naturlighet, parad med nobel gedigenhet i hemliv
och upptrádande, en djup religiositet, allvar och plikttrohet medförde
prinsessan sásom arv frán sitt föráldrahem. Hennes uopfostran,
handiedd av till karaktáren förtráffliga i básta mening frisinnade
lárare, gav hennes karaktár en för furstedöttrar helt sákert ovanlig
fördomsfri och folklig riktning. Redan frán barndomen hade hon
sáledes kommit att sátta sig in i olika livsförhállanden. Hur högt
hon án skattade sin kungliga börds prerogativ och förstod dess
förpliktelser, satte hon e n företrádesrátt högre: den att vara född
till mánniska. Det var nog dessa drag hos vár kronprinsessa, som
' de breda lagren hos várt folk instinktivt förstodo, och dári lág helt
sákert grunden till den popularitet hon bland dem átnjöt, utan att
hon pá nágot vis lade sig vinn dárom. Man anade att bakom
hennes nágot tillbakadragna och blyga yttre vásen bodde en sjál
fylld av ráttrádighet, godhet och mánsklig válvilja. Hon var, det
kánde man, en pá en gáng god och klok kvinna, pá vilken man kunde
lita och se upp till som karaktár och personlighet. Hon omgárí
dade sig ej sásom kunglig person med en stark skiljemur mellan
sig och sitt folk, hon var och hon upptrádde som en allas jámlike,
i várden och fostrandet av sina barn, i skötandet av sitt hus, i
fyllandet av sina samhállsplikter. Det moderna livet i dess olika
skiftningar följde hon med vaket intresse, icke som áskádare pá
avstánd utan som en medansvarig deltagare. Dártill kom, utan förnes
kandet av den egna nationaliteten, hennes svenskhet. Icke blott i
iakttagandet av vára bruk och sedvánjor och i behandling av várt
sprák — vilket allt hon pá en förvánansvárt kort tid gjorde sig
förtrolig med — áven i hjárta och sjál var hon svensk. Hön förs
enade i sin person, har en av hennes nármare umgángesvánner
yttrat, de egenskaper som bilda den verkliga landsmodern Man
kan ocksá om kronprinsessan Margaretas liv inát och utát sága, att
det var en förberedelse till det höga kall, för vilket hon var be*
stámd, men som hon aldrig skulle komma att fylla.
Kronprinsessan var en arbeterska som fá. Ja, knappast de, för
vilka arbetet ár ett existensvillkor, kunna berömma sig av att ha
presterat ett större arbetsmátt án hon. Man máste förvána sig över
hur mycket hon, vid sidan av de för en kunglig person oundviks
liga representationsplikterna, medhann av social och íilantropisk
verksamhet, av deltagande i föreningsí och idrottsliv, i personlig
uppmuntran av det som gár under namnet tillvaratagandet av várt
lands naturliga hjálpkállor. Frámst dárvidlag bör vál stállas hennes
205