Árbók Háskóla Íslands - 01.02.1940, Qupperneq 77

75
sökande, som i frámsla hand inriktar sig pá lösningen av
mánskligheténs ödesfrága: Vardan och varthán? Mánnisko-
sláktets strávan genom seklerna liar gátt ut pá att finna
sanningen om sig sjálv, sitt ursprug och sitt syfte. För att
frámja detta sökande liar denna hvggnad uppförts. Dár-
med har uppráttats en ny smedja för kulturens vapen. Má
det alllid vara liögL till taket, luftigt ocli fritt som nu i detta
lius, má lögnen ocli smásinnet aldrig vága krypa över dess
tröskel, má dárifrán spridas ljus över landet, má det bidraga
till att klarlágga, atl det ár sanningen, som skall göra oss
fria, icke den ena eller den andra politiska áskádningen,
icke den ena eller den andra várldspolitiska konstellationen,
icke den ena lögnens seger över den andra.
Jag ár övertygad om att sá kommer att ske.
Ánnu en önskan ber jag fá ultala: Má sanningsálskande
ungdom i stándigt ökade skaror samlas i dessa salar, varm-
hjártad ungdom, som icke endasl tánker pá sin egen ut-
lcomst utan áven och framförallt pá landets, pá folkets verk-
liga, gemensamma intressen.
Jag ár förvissad om att áven detta kommer att ske.
Och till denna ungdom, som átnjuter den oskatlbara för-
mánen, att i dessa ljusa salar fá lj'fta en liten flik av den
slöja, som döljar sanningen för dem, till denna ungdom
vill jag framföra en anhállan, att den má tilláta en gammal
svensk student att ultala den förvissningen, att ungdomen
skall liava mod, mod att hortse frán egen fördel, om detta
skulle krávas av dem, mod att plantera ett trád, áven om
den icke har minsla utsikt att sjálv fá skörda dess frukter.
Ty man má aldrig glömma den djupa visdom, som ligger
i en stor svensk skalds ord, som han uttalade vid en svensk
universitetsfest för över 60 ár sedan, námligen:
Yad rátt Du tánkt, vad Du i kárlek vill,
vad skönt Du drömt, kan ej av tiden hárjas.
Det ár en skörd, som undan honom bárgas,
t3r den hör evighetens rike till.