Det Nye Nord - 24.09.1919, Qupperneq 25

24. September 1919
DET NYE NORD
Side 753

KRIGS-odFREDS;
3TØKONOMI
DEN GODA VILJANS FRONT.
Med anledning af Bjorn Simons
uppsats »Et Samfundsproblem« i nr. 13
af denna tidskrift.
II.
Det låter visst alltfor enkelt, att fordra att barnet och
ynglingen skall uppfostras till en sådan månni-
ska, som icke vare sig ståller till krig eller sjålf del-
tager dåruti, men dårhån måste samhållet slråfva,
om det ligger något allvar i talet om forebyggande
af krig. Men skal kvinnan vara med i detta danings-
arbete, så råcker icke det till, att hon endast under
barnens vistelse i hemmet gor sin person gållande
såsom det uppfostrande elementet, och icke haller
det, att hon som en tillfållighetshjålp år med också
senare. Visst icke. Som en med sin broder mannen
lagligen likaberåttigad ordinarie faktor skall hon taga
del också i frambringandet af lefnadsvilkoren for
månniskoslåktet, hon bor vara med att ordna och
utveckla lyckomojligheterna på lifvets olika områden.
Håll icke så stramt på den traditionella, i mycket
konstgjorda arbetsfordelningen emellan konen, den
har genom sina tilltvungna begrånsningar skilt åt det
som Gud sammanfogat. Lika oklokt som det varit
och år att hålla styft på nationalitets- och klassgrån-
serna, lika oklokt år det att hålla på arbetsgrånserna
emellan konen.
Den som efter gammal slentrian fortfar att med
fagra ord och sloa fraser idkeligen formana kvinnorna
att inskrånka sig till verksamheten i familjehemmet,
dår hennes handlingsfrihet, såsom jag redan påvisat,
dock år nog så våldsamt kringskuren, han glommer,
att ingen byggnad kan varda till ett trifsamt bonings-
hus med fonster och dorrar på råtta stållet, blott
dårmed att grunden år vål lagd, fast och stadig,
denna del af byggnaden må nu vara huru nodvåndig
och viktig som hålst for det hela. Det behofvas något
annat också. Huru skulle den byggmåstare se ut,
som nojde sig med att lågga hånden endast vid sten-
foten, men blindt ofverlåmna åt andra allt ofrigt:
sammanfogningen af våggarna, insåttningen af tak
och golf och omsorgen om husets ofriga inredning?
Skulle man icke såga, att en sådan byggmåstare vore
en ointresserad, ja en ofornuftig byggmåstare, knappt
nog anvåndbar for sitt yrke?
Men just en sådan byggmåstare år och forblir
kvinnan, om hon allenast lågger stenfoten, men drar
sig beskedligt unnan vid uppforande af byggnaden i
sin helhet. For att kvinnorna, sårskildt nu vid den
del af arbetet for forebyggande af krig, som i stora
drag sedd kan kallas uppfostran, skola kunna utråtta
något af vårde, måste det ordnas så, att samhållet i
hela dess vidd biir delaktigt af deras medverkan.
Vågen måste oppnas for dem till alla institutioner,
alla samhållsorgan som ha med uppfostran att skaffa.
Veriden behofver uppfostras till fred1). Och detta
kan forsiggå, bland annat, genom ett raskt reforma-
toriskt ingripande i sk o la ns och kyrkans och of-
riga institutioners program, som dela ut kunskap och
vetande. Skolan bor bringas att upphora att vara
en lårohård, dår krigiska bedrifter från veridens be-
gynnelse framletas och programenligt utdelas till ung-
domen som dagligt brod och målas ut som dygdiga
bragder, hvilkas utforare upphojas till Gudi behag-
liga hjåltar och upstållas som efterfoljansvarda ex-
empel for lårjungarna. Hårmed år inte sagt, att denna
månsklighetens vedervårdiga historia bor hemlighål-
las, men den måste beråttas i fredsmoralens belys-
ning och under dennas kritik. Det kan inte hjålpas:
om de som fått nog af kriget ha allvar med sina
fredsonskningar, så år ett af de forstå greppen att in-
fora i skolorna helt andra tendenser ån de nu rå-
dande och att vid vårdesåttningen af månniskoltarak-
tåren folja de rena principer, som forestafvas af
månsklighetens mest trångande behof, behofvet af
fred på jorden. Man kan icke nog beståmdt vidhålla
denna fordran sårskildt, då man erfar huru roster
hojas — så år fallet åtminstone i mitt fosterland —
for att infora programstadgad militårundervisning med
ofningar i olika vapenslag for gossarna i såvål folk-
skolorna som i lårdomsskolorna. Det år klart att dy-
lika efterdyningar af det allmånna krigsruset arbetar
kriget direkt i hånderna, vilseleder moralen och, rent
ut sagdt, uppfostrar nya mordare, plundrare och
skoflare. Vi må dårfor med all kraft motarbeta dessa
lifsnegationers, cyniskt trotsiga stromningar inom sko-
lan och ersåtta dem med sådana som med den goda
viljans makt leda till frid på jorden.
Kyrkan skall rensas från sin falskhet och sin dub-
belhet att vilja vara ett Guds tempel, dår man i
samma andetag som man ber om ett rent hjårta och
en ny viss anda syrar gudstjånsten med att låsa an-
dåktiga boner for »våra vapens framgång«; ett Guds
tempel, dår man medels gudsord inviger krigets em-
blemer — till hvad? och dår Guds tjånare iforda
granna skrudar under hogtidliga bugningar emottaga
och nedlågga vålsignande hånder på segerherrarna,
under det den forblindade menigheten i helig andakt
sekunderar dessa våmjeliga ceremonier.
Det år på tiden att den sent omsider sig uppen-
*) Insåndaren har nårmare utvecklet sina tankar i denna
fråga i ett tal hållet vid 9: de nordiska nykterhetskongres-
sen den 16. sistforflutna juli i universitetets solennitets-
sal i Helsingfors. Jag upptager hår några af dessa tankar.