Det Nye Nord - 24.09.1919, Page 27

24. September 1919
DET NYE NORD
Side 755
dår, så stånger vi också for framliden vågen for mo-
dersanden att fritt rinna in i samhållslifvet, och urakt-
låtelsen håmd skall komma ofver eder sjålf och edra
barn, alldeles såsom hårintills.
Jag har i det foregående såsom jag hoppas till-
råckligt tydligt påvisat, hvad som ytterst år af noden
for att kvinnorna skola vara i stånd att låmna full-
gångna, aktiva bidrag till fredsreformerna och for att
samhållet skall kunna tillgodogora sig dette bidrag i
hela dess vidd. Dårfor skulle jag ej i detta samman-
hang behofva direkt uttala mig om de två forslag
herr Simon i sin uppsats framhåller såsom hjålp-
medel for modrarna att uppfostra: afhållandet årligen
af en s. k. »Modersdag« och inråttande af »Moders-
hogskolen«. Jag skall emellertid i korlhet belysa
min ståndpunkt till dessa två forslag.
Utan tvifvel skola de hålsas med glådje, de gifva
ju vid hånden att man vill visa sin erkånsla for mo-
dern också med andra medel ån granna tillfållighetstal.
Men det måste strax utsågas, att dessa forslag, åt-
minstone i det konturella omfång de framtråda i
oftånåmda uppsats, verka enbart som surrogat. Det
gor mig ondt att jag måste påvisa detta, men det
kan inte hjålpas. Att gifva modern en dag af årets
365, och på denna dag egna henne och hemmet sina
ord år ju en vacker tanke, om man dårunder upp-
fyller tvenne mycket viktiga vilkor. Det ena år att
man då sårskilt på denna dag gor ifrig och uppriktig
propaganda for att moderns råttsstållning just i detta
hem, som man ger henne med sina låppar, blefve
forbåttrad sålunda att hon biir och verkligen kån-
ner sig inneha i detta hem en med fadern likaberåttigad
medborgarstållning, så att hon har rått att beståmma
ofver sig sjålf och med stod af lag får deltaga i be-
ståmmandet och utstakandet af sina barns lifsvåg,
deras skolgång m. m., hvilket allt i de fiesta lands-
lagar fortfarande år forbehållet endast hennes man-
liga hemkamrat.
Om dessa morsdagar verkligen skola bli till någon
nytta for mor och dårigenom for hennes uppfostrare-
mission i stort sedt, så anvånd dem for att åstad-
komma att detta hem, som den i åktenskap trådande
kvinnan med stor forkårlek kaliar sitt eget, som så
ofta på ett brutalt sått grusar hennes illusioner, åstad-
kom att detta hem genom nya sedvanor och lagar
grundligt reformeras i syfte att detta hem i verklig-
heten tillhor mor, att hon dår år fri och oberoende
vid utofvandet af sin verksamhet som slåktets upp-
fostrarinna. Uti allt annat har man det så ståilt, att
den som åvålfves ett stort ansvar också tillerkånnes
laglig rått och handlingsfrihet i sitt åmbete, men
denna naturliga fordran har man tanklost kastat om-
bord, når det gåilt modersomsorgen och moderns
uppfostraråmbete. Det har ånda till leda blifvit upp-
repadt att en trål icke kan foda och uppfostra fria
månniskor, men icke desto mindre år mor i sitt hem
icke allenast en arbetstrål, men också en trål med
afseende å rått och handlingsfrihet. Invig nu mors-
dagar'na till sådana tillfållen, dår man samlas for alt
arbele på att man biir fri i sitt hem, att alla vid-
kommande lagar utan drojsmål tillerkånna henne dår
full medborgarrått. Forst sedan mor erhållit denna
frihet och denna medborgarrått i hemmet, skall hon
tråda fram som en med far jåmnstålld faktor i ar-
betet for daning af nya, ofver den nuvarande samhålls-
moralens nivå hojda karaktårer.
Och anvånd vidare dessa morsdagar att utvidga
fronten for mor, då årar och hedrar vi henne i
gårning, och samtidigt oppnar vi for samhållet till-
fålle att tillgodogora sig hennes verksamhet till fore-
byggande af nya krig. Vidga ut hemmet for mor,
så att dess uppfostringsanda, dess moral, dess låror
bli respekterade också i samhållet och staten på så-
dant sått att dessa stora hem i sina lagar och in-
stitutioner forverkliga och bygga vidare på den anda
mor nedlade i familjehemmet.
Såg till mor: »Ror dig fritt så i det s tora som i
det mindre hemmet, gå med oss och samordna och
stott om också i det stora hemmet, detta allas vårt
hem, som omfattar kyrka, skola, universitet, alla
åmbetsrum, industrier och alla inråttningar till lands
och till hafs. Gor dig fortrogen med lifvet, grip fatt
i dess ledning ock nedlågg dår den gåfva gud gaf
dig«.
Om de mans- och kvinno-organisationer, hvilka
torhånda komma att anordna dessa morsdagar upp-
taga i sina program den sida af arbetet att stodja
och hedra mor, som jag hår sokt framhåfva, så
kunna dessa foreslagna dagar våxa till sig och låmna
sitt bidrag for låsningen af de samhållsproblem, hår
år ifråga.
Men i alla fail kunna dessa morsdagar icke blifva
annat ån ett illusoriskt surrogat for i verkligheten
behofliga reformer till framma for mors råttsttållning
och handlingsfrihet ofverhufvud. Genom att såker-
stålla for henne dessa reformer, hedrar man mor
långt mera ån genom att på en forutbeståmd årsdag
medels granna katedertal boja knå for henne, under
att man dåremellan gor sig intet samvete af att låta
de gamla oråttvisorna gent emot henno kvarstå och
klafbinda hennes verksamhet.
Samma anda, som jag hår sokt tolka, borde också
inforas och bli hvilande ofver de modrahogskolor
herr Simon foreslår, ifall sådana komma till stånd.
Herr Simon såger att man i dessa inråttninger borde
»meddela fri undervisning i de vetenskaper, som i
hvarje olika tid bilda grundvalen for en systematisk
och målmedveten utveckling af barnets och ynglin-
gens personlighet och karaktår både som enskild-in-
divid och som samhållsborgare«. Ja visst. Men ofver-
låmna åt kvinnan sjålf att framarbeta och odla dessa
vetenskaper enligt hennes egen natureli, låmna henne
frihet och uppmuntra henne att befrukta dessa veten-
skaper med hennes egen uppfattning om, af huru dan