Nordens Aarbog - 01.06.1921, Page 168

NILS LITHBERG
Reiser og Optegnelser. De sista áren till sin död 1885 ágnade
han huvusakligast át rent sprákliga genomarbetningar av de tid=
igare publikationerna i avsikt att göra framstállningen allt mer
folklig och framför allt norsk, ett arbete, som senare ytterliggare
fortsatts av Jörgen Moes son professor Moltke Moe.
Aven andra liknande samlingar hava utgivits i Norge; jag^
námner hár endast Fayes redan 1833 utgivna Norske Sagn,
men ingen kan távla med de AsbjörsemMoe’ska. Sá som Norske
Folkes og Huldreeventyr nu föreligga efter den sista sprákliga
genomarbetning, som Moltke Moe underkastade dem till jubi*
leumsupplagan vid hundraársminnet (1913) av de bágge för^
fattarnes födelse, tillhöra de várldslitteraturens klassiska verk. I
den friska skildringen av norsk natur och norskt folkliv, med
den djupa folkliga klangen i de átergivna beráttelserna och burna
av ett ypperligt sprák, stá de oövertráffade i all átergivning av
folklig prosadiktning.
Till AsbjörnseníMoes och Grundtvigs samlingar har Sverige
ingen motsvarighet att uppvisa. Samtidigt med Thieles första
publikationer utgav Lorenzo Hammarskjöld en samling Svenska
Folksagor (1819), och som en reflex frán de norska pá 184(btalet
fár vál Stephens’ och HylténíCavallius’ 1844—49 utgivna Sven=
ska Folksagor och Áfventyr uppfattas. Senare hava mindre sam*
lingar offentliggjorts av Bondeson, Djurklou, Eva Wigström
m. fl., men ingen av dessa har vunnit den popularitet som de
norska och danska. Ej heller har det vetenskapliga intresset för
folkdiktningen blivit pá samma sátt grundlággande för svensk
forskning som för norsk og dansk. I várt land blev intresset för
den folkliga vitterheten mera en episod under inflytande av
romantikens litterára strömningar. Nár dessa mattats, söker sig
den svenska folklivsforskningen andra vágar, och det ár kánne*
tecknande, att dá HyltémCavallius násta gáng upptráder i littera*
turen, ár det som författare till Wárend och Wirdarne (1863—68),
ett arbete, som han sjálv betecknar som «Ett försök i Svensk
Ethnologi».
Ungefár liknande stálla sig förhállandena i Finland. Hár hade
redan under 170(Ltalets senare ártionden uppmerksamheten fásts
pá folkdiktningen genom Porthan, men intresset koncentre*
158