Nordens Aarbog - 01.06.1921, Blaðsíða 174

NILS LITHBERG
m. m. upptagande «1. Allmogens sinnelag, 2. dess seder wid de
árlige Högtider, Jul, Pásk, Pingst — — —, 3. Dess seder wid
Frieri, Förlofningar, Bröllop, Barndop och Begrafningar, 4. Dess
widskepelser — — — — och grundorsakerna dertil — — —, 5.
Allmogens kládedrágt — — — hwilken ock tillika afritas om
möjeligt ár — — — — 6. Folkets levnadssátt i mat och dryck
— — — —». Uppropet var utfárdat av dávarande pagehovmá*
staren i Stockholm sedermera Akademiiántmástaren i Uppsala
Dr. Frans Westerdahl, piástson frán Gladhammar i Kalmar lán.
Det enda i tryck föreliggande resultatet blev Gaslanders ár
1774 utgivna Beskrivning om allmogen i Vástbo hárad och i
det av Westerdahl författade företalet till denna skrift finna vi
áven följande för sin tid márkliga yttrande: «Dessutom er*
hindras, att de brukliga Landskaps ord och talesátt icke ándras,
utan anföras sádana, som de brukas; emedan det mycket bidrager
till Swenska Sprákets kánnedom.» Var Westerdahls egna sam*
lingar hamnat ár okánt. Till vár tid hava bevarat sig ett par
svenska avhandlingar samt en del i finska tidninger tryckta med*
delanden, som författats med Westerdahls program som förebild.
Som förut námnts ingár med 1800*talet den tid, dá allt intresse
absorberas av folkdiktningen, men med fornminnesföreningarna
och HylténsCavallius áterknytes den gamla svenska traditionen
i allmogeforskningen.
Det ár ett betydande uppteckningsmaterial, som inom flere av
vára landskapsföreningar insamlas under 1860=talet och vid sidan
három verka enskilda samlare sásom P. A. Sáve pá Gottland.
Ár 1869 hade slutligen ett sá allmánt intresse för den fosterlánd"
ska forskningen uppvuxit, att en hela landet omfattande sam*
manslutning kunde bildas i Svenska Fornminnesföreningen, vib
kens ándemál definierades sá, att den skulle «efterforska, under*
söka och bekantgöra svenska, minnesmárken och mundtliga över*
lámningar frán áldre tider, för sá vidt de áro af intresse i etno*
logiskt, kulturhistoriskt och konsthistoriskt hanseende samt áfven
att i sin mán bidraga till bevarandet af landets fornlámningar».
Under första tiden av sin tillvaro ágnade föreningen ett livligt
intresse áven át etnologiska frágor, senare har den dock allt
mera utvecklat sig till en antikvarisk förening.
164