Nordens Aarbog - 01.06.1921, Side 231

ANDERS ZORN
Paris, Madrid och Sevilla kom han till Cadiz, dár han stannade
nágra mánader. Redan i januari 1882 var han fárdig att hálla
utstállning i Cadiz, en utstállning som giorde succés och förskaffade
honom berömmande recensioner med biografier och allt i nadridí
tidningarna. Sedan fortsatte han resan öfver Afrika och Italien
tillbaka till England, dár han tillbragte sommaren i Richmond vid
Themsen, ett stycke ofvanför London. Nu var emellertid den
stund inne, dá reskassan var uttömd; ett försök att göra affárer
med en konsthandlare gaf negativt resultat, och misáren stod för
dörren. Klokare án en annan ung svensk konstnár, som vid samma
tid formulerade maximen : har jag inga pengar, sá vill jag átmin«
stone áta godt, beslöt Zorn att átminstone láta misáren stá framför
en fin dörr. Han hyrde en dyrbar och elegant ateljé vid en af
de förnámaste gatorna i London, tryckte eleganta visitkort och
invántade hvad som komma skulle. Han hade ráknat rátt —
det som kom, det var kunderna, och misáren slapp aldrig in.
Hvar han under de följande áren drog fram, i Sverige eller i
England, i Spanien eller Portugal, kunde han alltid rákna pá por*
tráttbestállningar och pá afsáttning för sina arbeten. Den förtjuss
ning, med hvilken han hálsades, nár han hösten 1885 deltog i
opponenternas utstállning i Stockholm, var endast en bekráftelse
pá redan vunna framgángar — och af större betydelse för honom
var vál knappast den vasaorden, som han kort efterát, ánnu endast
25 ár gammal, kunde hánga pá sin frack.
Samma höst, 1885, gifte Zorn sig och gjorde sin bröllopsresa
till Ungern, Rumánien, Turkiet, Grekland, Paris och London. Till
sommaren var han hemma igen, pá Dalarö, men han stannade
icke lánge. En resande karl var Zorn alltid, men mer án nágonsin
de nármaste áren. Algier, Spanien, Dalarö, S:t Ives, Paris, Skotts
land, England, Dalarö, Mora, Paris, Stockholm — det ár bara
nágra af de namn, som möta ögat, nár man bláddrar i hans
krönika för dessa ár. Portrátt och genrebilder af alla slag flyta
fram under hans raska akvarellpenslar, men samtidigt förberedde
han i hemlighet nágot nytt: nár ingen ság det, málade han i olja,
och pá samma gáng började han pá allvar med att mála naket.
Först nár han var sáker pá sig sjálf, visade han nágot af dessa
arbeten. Resultatet av hans hemliga mödor blef en hárlig victoria:
den första oljemálning han utstállde, F i s k a r e i S:t I v e s,
fick hedersomnámnande pá salongen och inköptes till Luxembourg«
museet. Och Zorn, den firade akvarellmálaren, lade ganska snart
bort sina vattenfárger. I den nya tekniken málade han portrátt
om vintrarna i Paris, nakna flickor pá Dalarö och i Mora om
somrarna, och dessemellan báde hemma och ute en hel del annat.
1893 reste han för första gángen till Amerika som kommissarie
221