Nordens Aarbog - 01.06.1921, Blaðsíða 263

SVENSK POLITIK 1920
lantmánnen spelade en betydande roll, bestred att tiden var mogen
för ett slutligt avgörande och önskade i stállet en provisorisk lös*
ning pá den bestáende ordningens grund. — Pá grund av sin
invecklade natur var hela spörsmálet rátt frámmande för allmánheten,
som f. ö. saknade autentiska uppgifter om de meningsbrytningar
som gjort sig gállande inom regeringen. Grundtankarna i den
socialdemokratiska stándpunkten, som i och för sig pá intet sátt
bar nágon direkt prágel av partiets allmánna politiska uppfatning,
hade emellertid vunnit anklang i vida kretsar; det socialdemoí
kratiska partiet syntes pá sátt och vis företráda löntagareintresset
och dármed jámförliga intressen gentemot det av liberalerna förfáks
tade lantmannaintresset. Ur denna synpunkt tedde sig utsikterna
för en enbart socialdemokratisk regering med kommunalskattefrágans
lösning pá sitt program alls icke ogynnsamma. Krisen blev akut
genom den socialdemokratiska partikongressens bestámda uttalande
för den Thorssonska linjen (början av februari). Hármed var det
liberabsocialistiska regeringsblockets öde beseglat.
Den Edénska regeringen dröjde emellertid med att begára sitt
avsked, i avvaktan pá att dess proposition om Sveriges ans
slutning till folkens förbund (framlagd 18 febr.) skulle
bifallas av riksdagen. Detta skedde den 3 och 4 mars, varvid
emellertid sammanlagt 114 ledamöter av báda kamrarna (ur högern,
bondegrupperna och socialdemokratiska vánstern) röstade mot förs
slaget. I riksdagens beslut uttalades den förvissningen, att regerin*
gen oavlátligt skulle hava sin uppmárksamhet inriktad pá att be*
gagna de möjligheter, som erbjödo sig att verka för förbundets
utveckling efter vissa riktlinjer som i beslutet nármare angávos
(upptagande i förbundet av hittills icke inbjudna stater, báttre res
presention för de mindre staterna i förbundsrádet, reglering av
förbundsorganens kompetens, organiserandet av en internationell
domstol, rustningarnas begránsning m. m.).
Den 6 mars inlámnade den Edénska regeringen sina avskedss
ansökningar. Hr Edén avböjde konungens anmodan att bilda en
rent liberal regering, och sá kom en social demokratisk
regering till stánd (10 mars). Redaktör Hj. Branting, det
socialdemokratiska partiets ledare alltifrán dess begynnelse, och
redan förut under en kort tid (1917—18) medlem av regeringen,
blev statsminister. Förutvarande sjöministern friherre E. Palmstierna
flyttades till utrikesdepartementet och förutvarande konsultativa stats^
rádet Ö. Undén blev justitieminister. Finansminister F. V. Thorss
son och ecklesiastikminister O. Olsson kvarstodo pá sina poster.
Nya mán voro : redaktör P. A. Hansson (lantförsvarsdepartementet)
járnarbetaren B. Eriksson (sjöförsvarsdepartementet), lantbrukaren
O. Nilsson (jordbruksdepartementet) och redaktör C. E. Svensson
253