Læknablaðið - 01.10.1972, Qupperneq 29

LÆKNABLAÐIÐ
111
Dessa försök har resulterat i en geografisk uppdelning av vissa
större och medelstora sjukvárdsomráden i distrikt, vartdera med
tyngdpunkt i en större várdanlaggning. För ledningen av verksam-
heten inom distriktet erfordras en distriktsstyrelse. Det förefaller
rationellt att fortsátta denna utveckling cch láta basanlággningarnas
direktioner ombildas till styrelser för distrikt av detta slag med
huvuduppgift att bl a verkstálla en successiv omfördelning av resurser
mellan olika várdinráttningar och várduppgifter. Sádana distrikts-
styrelser bör kunna göras betydligt sjálvstándigare gentemot sjuk-
várdsstyrelsen och övriga centrala organ án vad som nu ár fallet i
frága om direktionerna. Betráffande mindre sjukvárdsomráden torde
det dock saknas motiv för en uppdelning av detta slag. Distriktet
kommer sáledes i dessa fall att omfatta hela sjukvárdsomrádet, vilket
innebár att sjukvárdsstyrelsen tillika blir distriktsstyrelse.
De redovisade iakttagelserna leder nármast till slutsatsen att
sjukhusdirektionerna bör avskaffas i den mán de icke ombildas till
distriktsstyrelser. Funktionerna bör dá delas upp mellan distrikts-
styrelse och sjukhuschef.
Den antydda utvecklingen bör rimligen ocksá medföra ökad kon-
centration inom distriktet samt större styrningskapacitet för sjukhus-
chefen vid den várdanlággning pá vilken distriktsstyrelsen ár baserad.
Uppdelningen av sjukvárdsomrádet i distrikt under ledning av
en distriktsstyrelse, som i stor utstráckning anförtrotts uppgifter vilka
nu áligger sjukvárdsstyrelsen, förutsátter en verkstállande tjánstman
med tillráckliga befogenheter för att initiera och verkstálla de át-
gárder för den successiva resursanpassningen som kan komma i frága
inom distriktet och i relation till samverkande enheter utanför. Det
förefaller naturligt att sjukhuschefen vid de várdenheter vilkas direk-
tion ombildas till distriktsstyrelse tillággs denna uppgift, som im-
plicit ár ágnad att stárka hans roll inom huvudenheten, eftersom han
dá, átminstone temporárt, kommer att förfoga över vissa várdresurser.
SJUKHUSCHEFENS FÖRANDRADE ROLL
DEN antydda utvecklingen bör rimligen ocksá medföra ökad styrnings-
kapacitet för sjukhuschefen vid den várdanlággning pá vilken distrikts-
styrelsen ár baserad. Sjukvárdshuvudmánnen kan enligt nuvarande
författningar válja mellan tvá modeller vid organiseringen av sjuk-
husets direkta ledning. I báda modellerna ingár en med medborgar-
representanter sammansatt direktion som högsta organ. Författning-
arna medger dock att direktionen avskaffas, varvid dess uppgifter
kan övertas av den lokala sjukvárdsstyrelsen eller tillföras direktionen
för en nárstáende sjukvárdsanlággning. Den verkstállande ledningen
utövas i den áldre mcdellen av en deltidsfungerande styresman, som
utses bland överlákarna vid sjukhuset, jámte en för den kamerala
verksamheten sjálvstándigt ansvarig syssloman/intendent.
Denna áldre numera i viss mán klassiska organisationsmodell för
sjukhusets ledning kan i första hand ságas vara ágnad att direkt
sákerstálla att medicinska kvalietskrav blir tillráckligt tillgodosedda