Det Nye Nord - 01.09.1922, Blaðsíða 14

Side 148
DET NYE NORD
August—September 1922
Danmark 50.000 invånare. Den transatlantiska emi-
grationen i Finland torde, enligt forefintliga uppgifter,
ånnu vid denna tid icke hava stigit till mera an något
over 1000 personer. Ett lika stort antal emigranter,
som intill år 1900 emigrerat från Finland till lånderna
på andra sidan våridshavet, hade redan på 1860-talet
flyttat från Sverige, likaså på 1860-talet från Norge
samt omkring år 1885 från Danmark.
Lika avgorande har olikheten varit i fråga om over-
fly ttningen till industrin och inflyttningen till stå-
derna. Hår må endast nåmnas att samma procenttal
som representerade stadsbefolkningen i Finland år
1900, visat sig i fråga om stadsbefolkningen i Sverige
redan i bor jan av 1860-talet, i Norge på 1850-tal et och
i Danmark på 1700-talet. Samma procent industribe-
folkning, som fanns i Finland år 1900, forefanns i
Sverige redan ungefår på 1850-talet, i Norge vid någon
tidpunkt under forrå hålften av 1800-talet och i Dan-
mark på 1700-talet.
Storsta delen av dessa oerhorda folkmassor, som
sålunda från landsbygden i de skandinaviska lånderna
dragit bort till andra sidan vårldsbavet, ståderna och
industrin, kvarblev i Finland under den senare hålften
av 1800-talet på landsbvgden, nårde sig huvudsakligen
av iordhruk samt skapade den talrika obesuttna lands-
befolkningen i Finland.
Fol iden hår av var en relativ overbefolkning på
landsbvgden och en svårare socialpolitisk kris i Fin-
land ån i de skandinaviska lånderna. Likaså: en storre
utbredning av socialismen bland jordhruksarbetarne
ån i Skandinavien.
Såsom tidigare nåmnts, har den ovan framstållda .
sociala klassforskjutningen åven i ekonomiskt avseende
haft betånkliga fol ider. Då folktillvåxten varit stor
och moiligheterna att bliva siålvågande iordbrukare
varit ringa, har odlandet av arrendejord (torpare och
backstugusittare) vunnit en svnnerligen stor utbred-
ning, mvcket storre ån i de skandinaviska lånderna.
Arrendelågenheterna utgiorde sålunda ånnu år 1901
59 % av samtliga låsenheter och under deras bruk
var 23 % av den odlade iorden. Då legotagarenas
råttsliga stållning varit osåker. har detta forhållande
fm-hindrat utvecklingen av ett intensivt iordbruk och
forsvagat iordbrukets produktivitet.
Under innevarande århundrade ha forhållandena av
sårskilda skål våsentligt foråndrats.
Å ena sidan har emigrationen i Finland nu nått en
lika stor omfattning, som tidigare i Skandinavien.
Under åren 1901—21 har bruttoemigrationen från
Finland utgjort 229.735 personer. Hårigenom har den
obesuttna befolkningen på landsbvgden avsevårt min-
skats. En liknande inverkan har inflvttningen till
ståderna och overfly ttningen till industrin haft; dessa
ha likaså under innevarande århundrade varit bety-
dande. ! '
Å andra sidan har forhållandet mellan den besuttna
och den obesuttna befolkningen på landsbygden for-
åndrats till det båttre genom den reformla g-
stiftning, som i Finland under detta århundrade
genomforts. Två uppgifter har den nutida reform-
lagstiftningen årft från senaste århundrade, nåmligen:
begrånsningen av legotagarsystemet och skapandet av
nya sjålvågande bondelågenheter. Och så har ge-
nom ett programenligt kolonisationsarbete under åren
1901—21 bildats inalles 16.266 nya lågenheter, av
vilka 11.114 odlingslågenheter och 5252 bostadslågen-
heter. Dessutom har genom 1918 års lag torpare och
backstugusittare beretts mojlighet att bliva ågare av
sina arrendelågenheter. Denna rått ha vederborande
i stor utstråckning begagnat sig av. Tiotusentals lågen-
heter hålla på att uppstå i fol id av nåmnda lag. Man
hoppas att på grund av lagen i fråga ca. 40.000 torpare
kunna erhålla egen iord. Då i Finland i borjan av
innevarande århundrade funnos ungefår 110.000 sjålv-
ågande jordbrukare betvda nåmnda åtgårder en ok-
ning av den sjålvågande jordbrukarklassen med ca.
50 %.
Men hårutover har riksdagen i dessa dagar antagit
en mycket omstridd kolonisationslag »Lex Kallio«.
Denna lag avser att vtterligare befråmja de obesuttnas
jordforvårv och medger bl. a. i sårskilda fali till -
gripandet av ett expropriationsforfarande betråffande
storgods. Godkånnandet av denna princip har en del
av riksdagens medlemmar funnit betånklig i foreva-
rande fail, och sålunda har lagen stott på motstånd
åven från deras sida, som i ovrigt forklarat sig god-
kånna dess svfte.
Ehuru jordbrukarklassens relativa overbefolkning
numera i Finland år forbi, kan man likvål såga, att
befolkningens tillvåxt hårefter i huvudsak kommer att
ske på grund av en industriell utveckling. Alla i mot-
satt riktning gående ideer, som soka leda Finlands
ekonomiska utveckling från industrin tillbaka mot
lantbruket, och vilka vunnit anhångare i svnnerhet
efter kriget, taga icke hånsvn till de faktiska forhål-
landena, den moderna kulturutvecklingens ekonomi-
ska forutsåttningar. En sak for sig år befåstandet av
den siålvågande iordbrukarklassens stållning och upp-
drivandet av iordbrukets intensitet, en annan sak åter
håmmandet av den industriella utvecklingen på det
ekonomiska området. Det senare innebure ett håm-
mande av kulturutvecklingen.
Industrin i Finland har under de senaste årtiondena
snabbt utvecklats. På 1880-talet var antalet fabriks-
arbetare ungefår 40.000, år 1913 136.000. Krigstiden
åstadkom ett litet avbrott, men redan år 1920 var ar-
betarenas antal i storindustrin storre ån fore kriget.
likaså arbetsplatsernas antal och den anvånda driv-
kraftens storlek.
Foljderna ha bor jat framtråda åven i landets han-
delsbalans. Den totala handelsbalansen år i år starkt
aktiv. Importen av fårdiga industriprodukter, som
fore kriget var storre ån exporten, har under åren
efter kriget understigit exporten. Emigrationen åger