Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Blaðsíða 27

INLEDNING
27
mellan 1527, dá han sist upptrader i diplomatariet, och 1535, dá
sonen först förekommer i 1)1).
Pá gárden Þorkelshóll var tydligen tingsplats, varför ett stort
antal brev utfárdats dár. Emellertid har Þorkelshóll ágts av Björn
Þorleifsson hinn ríki (o. 1408—1467), ty i arvsskiftet efter honom
har sonen Einar erhállit denna gárd (1)1 V: 500—501, XII: 48 frán
1467). Einar Björnsson dog 1494 och gárden bör alltsá ha varit i
hans ágo, nár diplomet skrevs och sammankomsten, som dár om-
vittnas, ágde rum. Han lár ha dött utomlands,1) ogift och barnlös.
Förmodligen har gárden, liksom hans övriga kvarlátenskap, varit
ett av tvisteámnena mellan de efterkommande, som sedan under
generationer stredo om arvet efter Björn Þorleifssons barn. Diplo-
matariet ságer sedan ingenting om gárdens ágare förrán 1552 (DI
XII: 437—8), men dess ágare dá och senare ha intet att skaffa med
hithörande problem.
Alla efterforskningarna rörande personer och platser, som námnas
i diplomet DI VII: 180—181, ha sáledes givit negativt resultat.
Inga sákra uppslag för identifieringen av den person som skrivit
diplomet med den som skrivit »brevet» s. 88 v i 556 ha erhállits.
Om min identifiering av handen i brevet pá sista sidan av 556
med handen i diplomet DI VII: 180—181 ár riktig, har dock en
viktig detalj betráffande hs:s áldsta historia framkommit. Omkring
ár 1500 fanns 556 pá norra Island. Det torde dá ocksá vara berát-
tigat att antaga, att hs áven skrivitspá nordlandet. Det ár högst
sannolikt, att den sá kort tid efter nedskrivningen — ej mer án en
generation senare — fortfarande ágts av efterkommande till den
person för vilkens rákning den skrivits.
Vissa kriterier finnas dockför en hypotes om hs:s áldsta historia.
Uppslaget fár man genom anslutning till den förste kánde ágaren
av 556, Eggert Hannesson. Denne var hirðstjóri pá Island 1551—53,
lögmaður pá norra Island 1556—68 och i ísafjarðarsýsla o. 1545—
80, dá han flyttade till Hamburg. Om han kommit över hs pá
norra Island, skulle man snarast tro att sá skett under hans tid
som lögmaður dár. Men troligare förefaller det att han fátt den i
!) ÍÆ 1:340—341.