Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Blaðsíða 72

72
IKLEDNING
tandraudra 1, uont 1, uðndur 1. Ordet seint 2 har endast en mot-
svarighet med nn: seinnt 1 gg.
Man kunde möjligen tanka sig, att i fördelningen av n och nn
funnes en rest av den gamla fördelningen: nn för urgerm. förbin-
delse nn -f- dental och n -(- dental, men n för urgerm. förbindelse
n + bindevokal + dental. Sá ár dock ej fallet av följande skal:
1. av fallen med nn + dental i hs har i 23 fall förelegat urgerm.
förbindelse n + bindevokal + dental. Ex. brennde 3, synndizt 3.
2. I 8 av de 52 fallen med n framför dental gár denna förbindelse
tillbaka pá urgerm. n + bindevokal + dental. Dessa fall áro:
brende 1, muntu 2, ueynt 1, syndiz 1, syndizt 1, synt I, uont 1.
De ha alla, utom uont, motsvarigheter med nn enligt följande:
brennde 3, munnt 1, munntu 1, ueynndizt 2, synndizt 3, synndizth
1, synndur 1.
Nu förháller det sig ocksá sá, att utsáttande av punkten över n i
mánga fall hindras av ett interlineart tecken eller en djup bokstav
i raden ovan. Dessutom ár i nágra fall texten sá suddig pá de ifrága-
varande textstállena, att en geminerande punkt mycket vál kan
ha suddats ut.1) Nár man tar dessa förhállanden med i rákningen,
kvarstá av de osákra fallen, d.v.s. ord, som ej ha motsvarigheter
med nn, endast följande 3 fall: tandraudra 1, uont 1, uðndur 1. Av
dessa tre ár det endast uont, som kan ha haft urgerm. förbindelse
n + bindevokal + dental.
Det ráder efter ovanstáende redogörelse knappast nágon tvekan
om att 556 har genomfört skrivningen med nn framför d, t och z
överallt, áven vid urgerm. förbindelse n + bindevokal + dental.
Dndantagen áro endast felskrivningar eller bero pá att den gemi-
nerande punkten ár utsuddad. Detta nn har sannolikt betecknat
dentalt »-ljud.2)
x) JV-ljud gemineras ju nastan alltid genom n med punkt över; se s. 52.
2) För litt. om problemet 1:11 och n:nn framför dentaler, se Aisl. gram. § 260
och Zetterholm, Om supradentala och kakuminala w-ljud i nordiska sprák (Svenska
Landsmál, B:37, s. 3—70). Om fördelningen l:ll och n:nn pá 1500-talet, se Jón
Helgason, Málið á Nýja Testamenti Odds Gottskálkssonar, s. 37 resp. 39ff; Bibl.
Amam. XVII, s. 147ff resp. 152. Hár kan ocksá anmárkas, att jag vid den etymolo-
giska hárledningen av orden med l resp. II och n resp. nn framför dental nastan helt
stött mig pá Hellquist, Etymologisk ordbok.