Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Blaðsíða 40

40
INLEDNING
Ett tecken, vilket till form kar sammanfallit med bokstaven 2
och den ena bokstavsformen för j, betecknar:
ed (i ordet med) 119 ggr. Ex. 73v 1, 22.
Tecknet för ordet ok förekommer 595 ggr. Ex. 73v 4, 9, 14, 16—
18. (Tecknet har upplösts till o!c, ehuru ordet vanligen utskrives
Ok; se s. 34).
Ett tecken, bestáende av [ med en liten balg mitt pá huvud-
strecket, vilken vál skall avse o-et, betecknar:
1. ordet son 2 ggr: 70r 38, 72v 10.
2. ordet sonar 3 ggr. Ex. 70r 38.
Tecknet för ar m. fi. ljudkombinationer förekommer 1270 ggr och
betecknar:
1. ar (oftast kort a; lángt a endast 18 ggr) 1155 ggr. Ex. 73 v 1
barn hennar.
2. adur (i ordet madur) 77 ggr. Ex. 74r 18, 22.
3. arar (i ordet suarar 34 ggr; i ordet snarar 1 gg) 35 ggr. Ex. 73 v 24,
29.1 det senare exemplet följes förkortningstecknet av en hake.
I 13 fall har suarar denna hake. Ordet följes dessutom oftast av
punkt. Huruvida denna skall antas höra till förkortningstecknet
eller icke ár svárt att avgöra. Principiellt kan punkten vara
skiljetecken, ty subjekt + suarar utgör en hel sats och punkt
utsáttes i 556 oftast i sádana fall. Se s. 58. Dárför har punkten
i dessa fall betraktats som skiljetecken och utsatts i texten.
4. arat i ordet suarat 1 gg: 74 r 18.
5. ðrdur i ordet hðrdur 1 gg: 77r 19. Det följs hár av en hake. Det
stár i radslut, och förkortningen beror alltsá pá platsnöd.
6. I ordet hard 77r 4 (ack. av HQrðr) avser tecknet vál ðr.
Tecknet för ra (kort a 136 ggr, lángt a 69 ggr) förekommer 205
ggr. Ex. 74 r 21 fram, 22 akra, 33 straunnd.
De tvá sistnámnda tecknen ha uppkommit genom differentiering
ur ett tecken i de tidigare handskrifterna, vilket dár betecknar sávál
ar som ra. De tvá tecknen hállas i 556 vál átskilda. Differentieringen
i tvá tecken av denna typ finns ocksá t. ex. i AM 343 a, 4: o1).
]) Yngvars saga, s. XXVII f.