Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Blaðsíða 81

INLEDNING
81
Sú orðmynd íinnst í fornum handritum (Frumpartar 140. og 173.
bls). En mun eigi líklegast, að vjer verðum að halda vísuorðinu,
eins og það er: mér oh svá er hann fleirum, og muni höfundur
vísunnar hafa kveðið svo; hann haíi ekki verið nákvæmari í ríminu
en þetta?» Nu kan man kanske anmárka, att skrivningen flerum
med e i stállet för e kan bero pá förbiseende av Jón Þorkelsson eller
pá rent tryckfel. Men om man hár vágar anta tidig monoftongering
(varom se s. 63) av ei till é, skulle man inte dá kunna tanka sig,
att detta nya é kunde delta i den senare diftongeringen av é till ie ?
I sá fall ar skrivningen fleirum bara en eftergift át konventionen.
Att mer uttalats mjer visas av skrivningarna Míer 85r 33 och mier
70v 16, 71r 29. Skulle det emellertid förhálla sig sá som Janus
Jónsson till sist antar, ár en sádan oren aðalhending snarast ett
kriterium för att visan ár ung.
Till slut ságer Janus Jónsson: »Jeg hef hjer að eins rætt um þær
vísur í Harðar sögu, sem dróttkvæðar eru; hinum sleppi jeg, en
eigi munu þær eldri vera». En avvikande uppfattning i frága om
denna sista punkt har Vera Lachmann1). Det finns nog dock anled-
ning förmoda, att áven de i folklig eddastil avfattade stroferna áro
sena, ehuru direkta bevis harför ej kunna förehringas. Strofer av
den typen voro látta att efterbilda.
Till sist skall endast pápekas, att best. artikelns former enn och
ens (varom se s. 77) i en lausavisa kunde antas tyda pá nágot högre
álder, men gentemot de starka bevisen för att visorna aro unga kan
detta ej stállas upp som motbevis. Det torde i stállet vara ett försök
till antikiserande skrivning.
Áven t. ex. Sigurður Nordal2) ságer om 556, att den »indeholder
meget unge vers». Se áven s. 99.
Þorleifur Jónsson har i sin utgáva avHarð.3) velat hávda visornas
ákthet, men han har ej framlagt nágon bevisning. Hans pástáende
kan alltsá ej motsága slutsatsen, att visorna i Harðar saga
máste vara tidigast frán o. 1350 eller snarare 1300-
talets senare hálft.
2) Das Alter der Harðar Saga (Palaestra 183; Leipzig 1932), s. llOff.
2) Nordisk Kultur 8B, s. 263. Jfr E. Ó. Sveinsson, Dating the Icelandic sagas
(Bristol 1958), s. 106.
8) íslendinga sögur 3 (Rvík 1891), s. 97.