Draupnir - 01.05.1905, Page 27
DRAUPNIR.
383
Ínn maður og þó kom hún þangað litlu síð-
ar en ábóti.
Þegar hún var húin að klæða sig morg-
uninn eftir komu sina þangað, seltist hún
inn í prestastofuna, því þar var enginn inni,
og studdi hönd undir kinn fram á liorðlð.
Hún hafði hvorki séð biskupinn eða son
sinn í nokkur missiri, því Jón Arason var
nærfelt á sífeldum ferðalögum hæði utanlands
og innan, en nú ætlaði liún sér að finna
hann. Ilún liafði ekki setið þarna lengi,
þegar lierbergishurðinni var lokið hægt upp
og ungur, vasklegur maður gekk inn á stofu-
gólíið. Hann hafði kúpt, liátt enni, nokkuð
vikaskorið, hrúnjarpt hár liðaði sig í smá-
um lokkum upp á framanvert höfuðið. því
þar var það lílið eitt lirokkið og sómdi sér
vel. Út úr augunum, skörpu og gáfulegu,
skein einhver þunglyndishlandin alvara og í
staðinn fyrir að líta beint fram eða niður
fyrir sig, þegar hann gekk inn, horfði hann
upp í rjáfrið, eins og hann þyrfti huggun-
ar við og vænli sér liennar ofan að.
Elín leit nú upp og horl'ði þegjandi á
hann stundarlcorn, rétt eins og hún undraði
sig yfir einhverri hreytingu á útliti lians. Hún
stóð þá upp og sagði: »Komdu blessaðúr
og sæll, sonur minn!« Jón Arason, því