Ritröð Guðfræðistofnunar - 01.01.2007, Blaðsíða 68

att vardeegenskaper har en objektiv existens, vilket innebár att de inte ár ska-
pade genom mánskliga viljeavgörelser. Denna moraliska realism förenar han
med en kognitivistisk teori, enligt vilken moraliska omdömen har sannings-
várde och gör ansprák pá att ge oss kunskap om faktiska förhállanden. Det
som konstituerar det goda ár enligt Schiiller det sant mánskliga. Mánniskans
natur ár normerande för moralen i den meningen att det som ár humant, sant
mánskligt, ár det som ár gott. Det sant mánsldiga utgör pá sá sátt ett objektivt
kriterium för moralen.5
En sádan moralisk realism ár enligt Schíiller en konsekvens av kristen ska-
pelsetro. Om det finns en Gud som har skapat várlden, sá finns det ocksá
objektiva várden som har en sjálvstándig existens, oberoende av mánniskors
val och övertygelser. Ett sádant várde ár det som tillkommer mánniskan i sig.
Varje mánniska har ett várde, som hon har mottagit som en gáva av sin Ska-
pare. Hon har detta várde i sig, det hör med till hennes mánsklighet, i kraft
av att hon ár skapad till Guds avbild. Detta ár ett objektivt várde som hör
samman med kristen skapelsetro.6
Bruno Schuller riktar kritik mot uppfattningen att várden inte ár objektiva
utan skapade genom mánniskors val och övertygelser. Han awisar ocksá en
icke-kognitivistisk teori, enligt vilken moraliska omdömen inte ár sanna eller
falska. Dessa uppfattningar kan enligt honom inte förenas med tron pá Gud
som skapare. Enligt kristen skapelsetro ár allt skapat inherent gott. Det som
ár gott ár gott inte bara i kraft av mánskliga avgöranden. Det finns en given
mánniskans natur, en bestámmelse med det mánskliga livet, och denna natur
har ett várde i sig. Detta innebár att skapelsetron fár till konsekvens att várden
har en objektiv existens. Gudstron láter sig bást förenas med uppfattningen
att moraliska omdömen har sanningsvárde.7
Hur kan moraliska omdömen beráttigas? Hur kan vi verifiera eller falsifiera
moraliska omdömen? Som svar pá denna frága hánvisar Schúller till láran om
den naturliga lagen, enligt vilken den kristne nár moralisk insikt pá i princip
samma sátt som alla andra. Detta sker genom samvetet eller det praktiska för-
5 Schiiller, Bruno: Wholly Human. Essays on the Theory and Language of Morality. Gill and Macmillan, Dublin
1986, s lOóffoch 184.
6 Schiiller, Bruno, aa, s 67 ff.
7 Aa, s 91 ff.
66