Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Blaðsíða 41

INLEDNING
41
Tecknet h.ar enligt Kálund1) uppkommit ur karolingiskt interlineart
a, enligt Seip2) har det uppkommit ur en tironisk nota.
Tecknet för er och r förekommer 1320 ggr och betecknar:
1. er (kort eller lángt e) 1015 ggr. Ex. 73v 1 rner, 3 sier, per, 6
saker, 8 epter.
2. r 305 ggr. Ex. 73v 19 och 29 er, 24 ert. (Endast i rel. part. er
samt verbformerna er, ert, eru).
Tecknet för us (lángt eller kort u) förekommer 35 ggr. Ex. 73v 7
aulfuus, 74r 24 och 26 magnus.
1) e tvá sistnámnda tecknen förete stundom stor likhet.
Tecknet för ru och ur (kort eller lángt u) förekommer 30 ggr och
betecknar:
1. ru 27 ggr. Ex. 71 r 2 brudkaups, 71 v 34 audru.
2. ur 3 ggr: 71 v 7 mædgur, 85 v 8 ormur, 87 v 20 aptur. De sista
tvá exemplen stá i kapitelöverskrifter, och dessa ord torde alltsá
vara skrivna av illuminatören. Eallet mædgur ár vál nármast
att betrakta som en lapsus av skrivaren.
Tecknet för ur (kort u) förekommer 1035 ggr. Ex. 73v 3 sigmunn-
dur, 24 uitur, 74r 3 nockurs. Tecknet stár 826 ggr som tecken för
svarabhaktivokal plus r (se ex. ovan), och 209 ggr stár det för
ursprungligt ur, t. ex. 74v 1 hurder, 74v 20 purfa.
De tvá tecknen för ru resp. ur ha uppkommit genom diíferentiering
ur ett tecken. Tvátalstecknet tycks vara den ursprungliga formen,
och den liggande áttan (vilken kan vara sluten, eller, som hár,
öppen pá högra sidan) ár kanske en utveckling ur tvátalstecknet3).
Báda tecknen förekomma ofta i vástnordiska hss, men sávitt jag
kunnat finna ár den differentiering, som upptráder i denna hs, ej
kána frán annat háll.4)
Punkt över konsonant anvándes som tecken för gemination.
Geminerande punkt förekommer 1562 ggr. Om dess bruk över de
enskilda bokstáverna se kap. »Ortografí», s. 51—53, under bok-
stáverna: d, g, m, n, p, r rotunda, R, vanligt r, t.
9 Palæografisk Atlas, NS, s. VIII.
2) Nordisk Kultur, 28 B, s. 31.
3) Nordisk Kultur, 28 B, s. 60.
4) Se t. ex. Nordisk Kultur, 28B, s. 60, 81, 125, 143.
4